av Yves Mamou
- I januari noterade inrikesdepartementets statistiska tjänst 2 288 sådana ”döda dem allihop”-incidenter, baserat på information från polisrapporter.
- Medias misstanke om polisens olagliga våldsbruk är så intensiv att inte ens poliser under attack känner sig tillåtna att använda sitt vapen.
- Medias och underhållningsbranschens (skådespelare, sångare och så vidare) anklagelser mot polisen späds också på av akademiker.
- Rättsliga fegisar ställer sig förstås också på den trendiga maffians sida mot polisen.
- Om polisen inte kan utreda eller skydda offentligheten på grund av att poliser är rädda för att bli kallade för rasister är medborgarnas säkerhet i fara.
Den 25 januari i Pantin, en förort till Paris, den 4 februari i Carcassonne i södra Frankrike och den 13 februari i Poissy i Yvelines lockade organiserade grupper av ”unga personer” – enligt etablerade mediers terminologi för att undvika någon etnisk benämning – polisstyrkorna in till sina kvarter för att attackera dem. Till rop av ”döda dem; döda dem allihop” blev polispatrullerna attackerade med explosiva och pyrotekniska enheter som användes som urbana gerillavapen. Vid alla tillfällen sändes filmklipp från attackerna på sociala medier.
Är busarna brutala måste naturligtvis poliserna trappa upp våldet och de är de enda tillsammans med militären som lagligen får använda våld, ja dödligt våld vid behov.
Att angripa polis och militär är därför att betrakta som uppror mot hela befolkningen, även i den lilla försagda Sverige.
Kanske lyssnat för mycket på metallica
https://www.metallica.com/releases/albums/release-4209.html