GOTT OCH BLANDAT. Leif König, ibland kallad Kiwi, är en gammal bekant till Pettersson. Vi har vuxit upp på samma gator och gjort ett och annat tillsammans i våra tidigare liv. Leif är författare, journalist och skribent samt omtyckt för sina kåserier i diverse tidningar.

Nu har ”Kiwi”publicerat ännu ett kåseri på König Online…

Smått och mindre gott

De nyblivna föräldrarna insisterar.

Här hjälper inga hänvisningar till lindebarnets väl och ve innan fadern utan åthävor placerar den marängsöta tösabiten i min fumliga famn.

Det är klart man blir ängslig.

Jag är valhänt med smått som en till åren kommen grovsmed med nål och tråd.

Min stela hantering av det överräckta byltet väcker glädjande nog inga protester från det arma barnet. Inte heller min orakade nunna.

Sannolikt för att den lilla ängeln sover.

Det får man vara tacksam för. Tänk om det blott tio dagar gamla knytet slagit upp ögonen och tittat upp på mitt skäggiga nylle.

Flickebarnet hade blivit traumatiserad för livet.

Till nästa besök ska jag snygga till mig.

Hur det nu ska gå till med mitt utseende.

Nu förväntas jag acceptera att kallas plastfarfar. Det må vara en taktlös jämförelse, men plastfarfar för tankarna till en fattigpensionär som pantar petflaskor i den lokala Ica-butiken.

Eller till en syntetvariant av Stålfarfar.

Ni vet, det cyklande spänstfenomenet som i en ålder av 65 år var först i mål i Sverigeloppet mellan Haparanda och Ystad sommaren 1951.

Loppets toppcyklister kom i mål dagen efter!

Det vill säga dom som inte utefter vägen redan hade brutit loppet alltför trötttkörda.

Nej, bättre att stämma i bäcken än i ån.

Vad som menas med detta är att det är enklare att ta tag i ett problem i nutid än i framtid.

Läggas till kan att språkformen i ordstävet här ovan i finare kultursalonger benämns naturlyrik.

Själv brukar jag kort och gott säga ekopoesi.

Men så är jag heller inte en av ”De aderton”. Än mindre någon tillskyndare av ärtsoppa, vare sig den som serveras på Gyldene Freden eller i fält.

Bonusfarfar kanske kan vara ett alternativ.

Det för åtminstone tankarna till något positivt i form av en extra tilldelning. Å andra sidan menar torparhustrun, tillika numera lycklig farmor, att det vore en bonus för hela mänskligheten om jag en endaste gång kunde uppföra mig som folk.

Det ska man få höra, trots att jag både kan äta  med kniv och gaffel och artigt tacka för maten.

Däremot har jag inte lärt mig kindpussas. 

Det var ingen brukbar polityr i min hemstad Oxelösund.

Jag är ingen förändringsbenägen person utan lever mitt liv inrutat som en schackruta.

Därtill är jag i total avsaknad av äventyrslusta.

Jag vågar inte ens testa sushi.

Vad är det för trams, äta med blompinnar!

Vad blir nästa dumhet? Dricka kaffe på fat!

Vid närmare eftertanke var det visst en vanlig (o)vana i det gamla bonde-Sverige.

Den sedvänjan kanske kommer tillbaka.

Det vore något det. Dagens hipsters sippande på espresso på ett trendigt coffeehouse i sällskap med gubbar och gummor sörplande kaffe på fat. 

För egen del har jag druckit kaffe en gång.

Det var på en begravning. Ett sorgligt minne.

Vad det anbelangar i dubbel bemärkelse.

Därtill kände jag mig för konvenansens skull tvungen att tacka ja till såväl påtår som tretår.

Sedan dess idkar jag avhållsamhet.

I vart fall vad avser nämnda njutningsdryck.

Läs vidare på König Online…, där finns tidigare och kommande kåserier också….