KLIMAT. Klimatpanelen IPCC utgörs av regeringsutsedda representanter för FN:s medlemsstater. Det är alltså politiskt utsedda diplomater som ytterst bestämmer vad som ska stå i IPCC-rapporterna om det vetenskapliga kunskapsläget.

Inrättandet av IPCC gett världens regeringar ett vetenskapligt obefogat inflytande över hur de klimatologiska forskningsresultaten ska tolkas och framställas för allmänheten.

Politikernas tvågradersmål United Nations Framework Convention on Climate Change (klimatkonventionen) är ett internationellt fördrag som antogs vid miljökonferensen i Rio år 1992. Dess syfte är att ”stabilisera halterna av växthusgaser i atmosfären på en nivå som förhindrar att mänsklig verksamhet påverkar klimatet på ett farligt sätt”.

I enlighet med fördraget har FN årligen anordnat politiska partskonferenser (Conferences of the Parties, förkortat COP) där man försökt förmå världens länder att vidtaga åtgärder för att begränsa utsläppen av fossil koldioxid. Vid det tredje partsmötet (COP3) enades länderna om Kyotoprotokollet, där 37 industrialiserade länder åtog sig att i viss mån minska sina koldioxidutsläpp. Alla försök av den rika västvärlden att vid efterföljande partsmöten få till stånd bindande internationella avtal om utsläppsbegränsningar har misslyckats. Inför 2015-års partsmöte i Paris (COP21) deklarerade Kina, Indien och 11 likasinnade utvecklingsländer att de hade för avsikt att motsätta sig legalt bindande överenskommelser som begränsade deras användning av fossila bränslen.

Detta resulterade i att den så kallade Parisöverenskommelsen erkände alla länders rätt att själva bestämma i vilken takt och utsträckning de avsåg att begränsa sin användning av fossila bränslen. Den rika västländerna gav upp sina försök att, på grund av miljöskäl, försöka hindra fattigare länders energiförsörjning och ekonomiska utveckling. Ändå betraktade klimatalarmister och alarmistisk inställda miljöpolitiker Parisöverenskommelsen som en stor framgång.

Skälet var att den innehöll en klausul där alla länder förklarade sig beredda att sträva mot det så kallade tvågradersmålet: Den globala temperaturökningen ska hållas väl under två grader över de förindustriella temperaturnivåerna, och helst begränsas till 1,5 grader över de förindustriella nivåerna. Vad är då Tvågradersmålet? Jo det är en politisk konstruktion utan någon som helst vetenskaplig förankring. Det finns ingen anledning att tro att global uppvärmning skulle ge några speciellt oacceptabla effekter vid gränserna 1,5 eller 2 grader över någon viss förindustriell temperatur.

Såvitt jag vet så anger inte Parisöverenskommelsen ens vilken av jordens 4,6 årmiljarders förindustriella temperaturnivåer tvågradersmålet ska kopplas till. Tvågradersmålet utgör bara en omformulering av klimatalarmisternas miljöpolitiska önskemål att vi genast måste minska användningen av fossila bränslen. Att sätta upp ett engradersmål vore givetvis dumt, eftersom den gränsen med säkerhet redan är nådd, utan att något katastrofalt hände. Att sätta upp ett tre-, fyra eller femgradersmål skulle förskjuta de som man menade oacceptabla effekterna till en alltför fjärran framtid. Men ett tvågradersmål är precis lagom för att klimatalarmister ska kunna hävda att det krävs omedelbara åtgärder för att motverka de hot mot mänsklig välfärd som finns i deras föreställningsvärld.

Med anledning av Parisöverenskommelsen gav IPCC 2018 ut specialrapporten ”Global Warming of 1.5 °C”. I den återfinns inget av vetenskapligt intresse. Man påträffar endast en sammanställning av vilka utsläppsminskningar IPCC anser krävas för att den globala temperaturen inte ska hamna mer än 1,5 resp. 2 °C över de förindustriella nivåerna, vilka skrämmande faror som hotar om tvågradersgränsen överskrids, samt hur mycket mindre farligt det blir om man påskyndar utsläppsminskningarna och siktar in sig på 1,5-gradersmålet.

Men tokiga EU och om möjligt ännu tokigare Sverige började naturligtvis genast planera för utsläppsminskningar i enlighet med Parisöverenskommelsens och IPCC:s anvisningar. USA gjorde detsamma under den demokratiske presidenten Obamas tid, men slutade att implementera Parisöverenskommelsen när den republikanske presidenten Trump tillträtt.

Allt medan BRICS-länderna och likasinnade utvecklingsländer fortsätter att satsa på energiframställning med fossila bränslen och kärnkraft. Såväl Kina som Indien planerar att bygga hundratals nya kolkraftverk före 2030. Den senaste siffran jag såg kom från DI, 1300 GW, motsvarar ungefär 1000 nya Barsebäck med två reaktorer. Om man tänker sig ett badkar så skopar USA och Europa ur badkaret på koldioxid med tesked samtidigt som Kina och Indien öser i samma badkar med fulla hinkar.

Det är dags att lägga ner hela klimathysterin och försöka hålla isär vad som är politik och vad som är vetenskap. Så länge politiska intressen styr vetenskapen så finns ingen trovärdighet. Det är för mig helt uppenbart att vetenskap har blivit politik.

Elsa Widding

FN:s klimatpanel IPCC är inte ett vetenskapligt organ. Det är ett politiskt organ bestående av diplomatiska representanter för FN:s medlemsstaters regeringar.

Elsa Widding, Klimatkarusellen

Om Elsa Widding på bloggen…

***

Stöd bloggen

Petterssons blogg drivs ideellt och är reklamfri. Vi säljer inga varor eller tjänster. Vill du uppmuntra oss och hjälpa till med de kostnader som finns så är du välkommen med ett bidrag!

• Från Swedbank eller sparbanken konto 8257-8933415168
• Från andra banker konto 8257-933415168

Paypal används av miljoner över hela världen för att överföra pengar utan att någon obehörig kan se dina betalningsuppgifter. Se till höger i datorn och längre ned i mobilen.

Du kan även SWISHA till 0760 858 480 

IBAN: SWEDSESS SE1580000825780933415168