Lokaltidningen tog nyligen upp ett fall med en man och en kvinna från Iran som i Sverige konverterat från islam till kristendomen.

Nu vill de ha asyl av religiösa skäl, men Migrationsverket köper inte deras plötsliga konvertering och avslår parets asylansökan.

Det finns som vanligt en del frågor till detta med asyl och skälen till varför man beger sig hundratals mil till ett litet, kallt och mörkt land i norra Europa.

Lokaltidningens ledarsida fortsätter idag med att ta upp fallet och bygger upplägget med orden:

”En person som riskerar förföljelse i hemlandet på grund av sin religiösa övertygelse kan få uppehållstillstånd i Sverige..//…Bättre ska Sverige kunna. Både vad gäller förståelsen för konvertiters inre, andliga resa”

Självklart är att en människa kan byta vägval i livet. Det gäller yrkeslivet, det gäller val av politiskt parti och så klart gäller det också religiös tro. Fast i fallet som lokaltidningen tar upp, så finns en del oklarheter.

Mannen i fråga kom till Sverige och sökte asyl första gången 2004, men fick avslag. 2012 återkom han för att söka asyl igen, nu i sällskap med hustrun, men bägge fick åter ett avslag på sin ansökan. Lokaltidningen anger sedan att paret döpte sig i Svenska kyrkan 2015 och sökte asyl igen, nu som konvertiter.

Ringer det inte en och annan klocka här? Uppenbart ringer det inte hos lokaltidningen som missar en rad intressanta frågor. 2004 sökte man asyl för första gången. Varför? Ja, det var inte av religiösa skäl, utan av politiska. Samma sak 2012, då det inte var religionen som styrde, utan förmodligen politiska eller möjligen andra skäl. Mellan 2004 och 2012 levde de alltså i hemlandet, trots uppgivna skäl som fick dem att fly ända hit till Sverige. Det står heller inte att de lämnade Sverige 2012 för att återkomma 2015 då de konverterade från islam till kristendomen. Innebär det att paret levt illegalt i Sverige sedan 2012?

Finska Yle tog i somras upp en rad fall i Finland där muslimer från Mellanöstern och Afghanistan fick avslag på sina ansökningar kaosåret 2015, men där man plötsligt konverterade från islam till kristendomen och sökte ny asyl, denna gången i skepnad av konvertiter som inte vågade återvända hem då detta inte ses med blida ögon i hemländerna.

Redan 2014 togs ett fall upp i Europadomstolen. En man från Iran sökte asyl i Sverige p.g.a. sitt politiska engagemang i hemlandet. Migrationsdomstolen köpte inte hans berättelse som saknade bevis. Vid avslaget uppgav han plötsligt att han konverterat till kristendomen och att detta skulle innebära svårigheter för honom i Iran.

2017 tog media upp ett annat fall där konvertering från islam till kristendomen uppgavs som skäl. Även det berör en man från Iran som uppgav i ansökan att han konverterat och att detta beslut utsatte honom för fara i hemlandet. Även han lät döpa sig 2015, samma år som paret i lokaltidningens artikel.

Lusläser man nätet hittar man en lång rad exempel där muslimer som får avslag av Migrationsverket plötsligt uppger att de konverterat till kristendomen och att detta borde ligga till grund för att inte utvisas. Det finns kristna i muslimska länder som förföljs, hotas och t.o.m. mördas p.g.a. sin tro, men nog borde det ringa en klocka när muslimer som söker asyl i Sverige plötsligt väljer att konvertera för att chansen att få stanna därmed blir större.

Som den somaliska tolken Amal Aden sade till norska NRK när de 2011 gjorde ett stort reportage om bidragsfuskande somalier. ”Redan innan somalier kommer till Norge har de goda kunskaper om de norska trygghetssystemen och hur dessa kan utnyttjas”. Självklart lär sig asylsökande hur de agerar för att enklast få asyl i detta naivitetens hemland Sverige. Läs gärna boken ”Mammas son banditen” som handlar om Mehdi Seyyed, Bandidos ledare i Sverige och hur han tog sig till Sverige med en köpt berättelse i bagaget.

Sedan borde kanske lokaltidningen och andra medier fokusera lite mer på varför man i muslimska länder riskerar hårda straff om man konverterar från islam, om man är homosexuell eller är en kvinna som vägrar bära slöja.