Insändare som publiceras i media är ibland mer informativa och roliga att läsa än de alster som media publicerar själva. Varje media äger den självklara rätten att publicera de insändare de vill, men ibland undrar man om de väljer att rata eller publicera efter en egen agenda.

Nedan följer en insändare som lokaltidningen valde att rata och detta efter en tydlig agenda. Ni lär inte förvånas…

Insändaren som skickades in 6/10 ställde frågor kring det mest diskuterade ämnet det senaste halvåret, nämligen Covid-19 och såg ut så här i sin helhet:

”Covid-19 håller fortfarande världen i ett järngrepp. I delar av denna värld, bland annat i vår egen huvudstad, ser man hur smittspridningen tar ny fart. Under en pandemi har man den givna rätten att både glädjas och sörja, men också skyldigheten att respektera de riktlinjer som Folkhälsomyndigheten och regeringen nästan dagligen informerar om. Riktlinjer som följs, om än motvilligt ibland, av alla. Från idrottsrörelsen, via kulturscenen till den lokala cafeterian.

Därför höjer många ögonbrynen när SN rapporterar från en lokal begravning där man med ord och bild beskriver hur hundratals människor samlas på en liten yta för att sörja. Detta utan att lämpligheten ifrågasätts med ett enda ord.

Man har som skrivet rätten att sörja nära som gått bort och ingen betvivlar att sorgen är äkta, men bör inte respekten för de restriktioner och den vårdpersonal som hjälper oss att bekämpa ett virus som hittills dödat över 5 880 personer i Sverige och fått mångfalt fler att insjukna, överväga också här?”

Anser ni att insändaren innehåller felaktigheter, förbjudna ord eller bara är helt irrelevant? Lokaltidningen anser uppenbart att så är fallet.

Insändaren finns som allt annat i lokaltidningen bakom en betalvägg, men kan läsas i en cachad version. Så här ser en skärmdump från artikeln ut.

Ingen ska ta ifrån familjer rätten att sörja en avliden familjemedlem, oavsett vem, vilka eller av vilken anledning personen avlidit. Det man skriver om i lokaltidningens artikel är begravningen av den unga man som sköts ihjäl på öppen gata i Nyköping den 17:e september. En ung man som enligt alla var oskyldig och en svärmorsdröm som bara ville gott. Det finns självklart inget att invända mot det.

Däremot finns det mycket att invända mot lokaltidningens hantering av den begravning som följdes av hundratals personer på en liten yta i tider där det varje dag talas om Covid-19, dess följder och de restriktioner som anmodas från både regering och myndigheter.

Information om restriktioner och hur smittspridningen ska begränsas har gått ut till svenska folket sedan i våras. Den 18:e juni skriver Myndigheten för stöd till trossamfund bl.a. så här om regler vid begravningar rörande Covid-19. 

”Trossamfundens begravningsgudstjänster och avskedsceremonier räknas som allmänna sammankomster och regeringen har bestämt att ett begränsat antal personer får delta i sådana samlingar – maximalt 50 personer. Det är med andra ord lämpligt att samla så få som möjligt…//…De som deltar vid en begravningsgudstjänst skall hålla två meters avstånd till varandra samt undvika fysisk kontakt, som kramar och handslag”

Texten på myndighetens webbsida finns översatt på flera språk och ingen, absolut ingen, kan ha undgått de rapporteringar om pandemin som matas ut i kanalerna varje dag.

I SVT tog man den 18:e juni upp detta med begravningar under pandemin. ”Begravningar under pandemin sker nu i kretsen av de allra närmaste”, säger förbundsordföranden för Sveriges begravningsbyråer.

Alla runt den aktuella begravningen i Nyköping har således ignorerat pandemin och allt kring den. I det läget har vi en redaktion på lokaltidningen som publicerar en artikel utan att med ett enda ord ifrågasätta lämpligheten i detta, vare sig då eller efteråt. Tro för den skull inte att man på lokaltidningen ignorerar pandemin. 

Veckan efter artikeln om begravningen publicerade man en stor artikel om Jimmie Åkessons besök på en lokal 50-årsfest där han närvarade bland 50 personer som restriktionerna medger. I fredags publicerade man också en insändare där en lokal vänsterpartist ges möjligheten att kritisera Åkesson.

Att den insändare som detta inlägg bygger på aldrig publicerades i lokaltidningen tolkar jag med att etniciteten hos de närvarande på begravningen var avgörande för beslutet. Är det ordet ”rasism” och den efterföljande debatten som redaktionen var rädd för, kan jag avslöja för herrarna och damerna på lokaltidningen att snacket redan gått på stan. Var ni rädda för just det efterföljande snacket hade ni gjort bäst i att inte publicera något alls rörande detta.