ENERGI & KLIMAT. Elsa Widding är civilingenjör från Chalmers i Göteborg och har arbetat i energibranschen under 25 år, bland annat för tre av de fyra största energibolagen i Norden. Då hon arbetade på Näringsdepartementet blev hon känd som Sveriges bråkigaste kvinna – hon försökte nämligen stoppa Nuon-affären, statens största och sämsta affär genom tiderna. Tyvärr misslyckades Widding och det kostade svenska skattebetalare minst 50 miljarder kronor.

Idag arbetar Elsa i sitt eget konsultbolag Elsa Widding AB med klimatfrågan och strävar efter en klimatdebatt baserad på saklighet och vetenskap istället för alarmism och känslor. – Klimatfrågan har utvecklats till en mångmiljardindustri. De alarmistiska budskapen som framförs av media är kraftigt vilseledande mot både beslutsfattare och allmänhet. Det har gått så långt att frågan knappt tål att debatteras, skriver Elsa Widding i förordet till sin bok Klimatkarusellen – vilka frågor kan besvaras?

Elsa Widding har  var med på bloggen några gånger…

HÄR hittar du Elsas Youtube-kanal, där hon samlar alla aktuella och framtida filmklipp. Var noga med att klicka på ”Prenumerera”-knappen, så att du inte missar när det kommer något nytt 

Nedan följer exempel på varför det är så oerhört viktigt att koordinera den skeptiska kunskapen:

Ide, manus och presentation: Elsa Widding
Introduktionsvideo och musik: Ulf Gabrielsson och Carl Johan Thore
Filmning och redigering: Ulf Gabrielsson

Elsa Widding

Fortsättning klimatmyt nr. 5 Detta är samma avsnitt som jag la ut för två dagar sedan. Anledningen till att jag lägger ut samma avsnitt igen är att jag rörde till det ordentligt vad gäller vulkanutbrottet vid Pinatubo. Jag kommer att göra ett helt nytt avsnitt om vulkaners påverkan på temperaturen lite längre fram. Vulkaner släpper ifrån sig åtskilliga ton kolidioxid. Hur stor effekten är på klimatet råder det delade meningar om. Många påstår att mängderna är alltför små för att de ska ha någon verklig effekt på atmosfären, andra håller inte med. Jag återkommer i frågan.

Jag har uppfattat att effekten som ett vulkanutbrott har på den globala temperaturen styrs av mängden partiklar som bildas från utbrottet, hur långt upp i atmosfären vulkanplymen når (måste nå upp till stratosfären), och vulkanens geografiska läge. Det är gasen svaveldioxid (SO2), som omvandlas till sulfatpartiklar (SO4) i atmosfären, som är viktig. Sulfatpartiklarna sprider solljuset effektivt och kyler ner klimatet eftersom mindre solstrålning når jordytan. Även askpartiklar är av betydelse. Utbrottet av vulkanen Pinatubo på Filippinerna i juni 1991 är det största i modern tid. Cirka 20 miljoner ton SO2 injicerades till atmosfären till en höjd av cirka 27 km. Eftersom vulkanen är belägen nära ekvatorn spreds partiklarna till båda hemisfärerna och gav upphov till en global temperatursänkning som uppskattats ligga runt 0,5 grad.

Molnet från Pinatubo stängde ute så mycket solljus att både 1992 och 1993 blev ovanligt kalla och stormiga på många platser. Pinatubo försämrade vädret i Europa, Amerika och i Nya Zeeland under ett par års tid. Utbrottet av Tambora i april år 1815 i Indonesien tros ha skapat över 100 miljoner ton svavelpartiklar och bidrog till vad man kallar ”året utan sommar”, med dåliga skördar, svält och ekonomisk kris som följd på flera håll. En av de kraftigaste vulkaneruptioner som vi känner till är den för 70 000 år sedan. Då exploderade Toba på Sumatra i Indonesien. Tobavulkanen påverkade hela jordens klimat genom att sänka den globala medeltemperaturen med mellan tre och fem grader. Explosionen resulterade i en ”vulkanvinter” med ett klimat som påminde om en istid. Det var dessutom en vinter med ett ständigt nedfall av sur nederbörd under flera år. Växter och djur dog, stora områden lades öde när hela ekosystem slogs ut. Vid den här tiden kan den moderna människan redan ha vandrat ut ur Afrika och hunnit sprida sig till delar av Asien. Det finns forskare som tror att Tobakatastrofen var nära att utrota den moderna människan. Att många människor bär på uppfattningen att vi befinner oss i en akut klimatkris är kanske inte så konstigt om man lyssnar till vad som förmedlas via våra medier. Jag vill gärna poängtera hur fel slutsatserna kan bli om man inte intresserar sig för den vetenskapliga dimensionen av problemet. Växthusgaserna utgör två procent av atmosfären och av denna lilla andel växthusgaser så utgör koldioxiden 4% och vattenånga 95 %. Av dessa 4 % som är koldioxid så påstås människan ligga bakom 5 % enligt IPCC och 3,4 % enligt rutbilden som jag visar. Bilden kommer från boken ”Inconvenient facts, The Science that Al Gore doesn´t want you to know” av Gregory Wrightstone. Om man utgå ifrån att det förhåller sig med klimatet ungefär så som IPCC förutsätter så är det fortfarande rätt magstarkt att tala om en kris.

Myt nr. 5: ”Vi befinner oss i en klimatkris” Jag har delat upp den här myten i två delar. I den första delen förklarar jag varför klimatpolitiken riskerar att leda till en miljökris och i del 2 har jag valt ut ett antal frågor som är bra att känna till innan man går på myten om att vi befinner oss i en kris.

Har den så kallade klimatkrisen blivit en förevändning att strunta i miljön? Miljö- och klimatpolitiken är inkonsekvent och slarvigt hanterad där man silar mygg och sväljer elefanter.

Det finns dock mycket viktiga frågor för en miljö- och klimatminister att lösa och som handlar om helt andra saker än en svagt ökande temperatur i atmosfären. Exempelvis saknas i Sverige en organiserad kontroll av ”miljögiftsimport”. I vardagsprodukter som kläder, matförpackningar, brandskum och plaster används till exempel så kallade högfluorerade ämnen som brukar sammanfattas som PFAS-ämnen, ett samlingsnamn för cirka 4700 syntetiska kemikalier med många ”effektiva” egenskaper, som tillverkats alltsedan 1940-talet. Dessa ämnen är extremt svårnedbrytbara, kan påverka foster och många är dessutom cancerogena eller har andra allvarliga miljöeffekter på levande organismer.

Förutom våra befintliga miljöproblem har vi nya oroshärdar i form av alla de miljökonsekvenser som uppstår i just kölvattnet av den dumdristiga klimatpolitiken. I ambitionen att bli fossilfria på kort tid så förväntas användningen av elbilar att öka i snabb takt. En motiverad fråga är då hur berg av litiumjonbatterier ska kunna återvinnas på ett bra och miljömässigt säkert sätt. Innan man offrar miljö i klimatets namn borde våra politiker ta ett steg tillbaka och verkligen fundera över om rädslan för en långsamt stigande temperatur ens är ett problem och framförallt om miljökonsekvenserna för att lösa det eventuella problemet står i proportion till den upplevda eller förväntade skadan. Klimatministern borde kunna berätta vad vi svenska skattebetalare får tillbaka om vi lever upp till Parisavtalet som antas sänka den globala medeltemperaturen med ett par tiondels grader vid seklets slut, under förutsättning att alla lever upp till avtalet vill säga. Vad är det som är så viktigt med de där tiondels graderna? För det är vad beräkningar med hjälp av klimatmodellerna visar. Läs gärna Björn Lomborg som är en auktoritet på området.

Energisystemet ska ställas om så att det blir förnybart och hållbart. Men vad menar man med förnybart och hållbart? Orden låter trevliga och bra men vad döljer sig bakom? I inlägget påstår jag också att ingenting tyder på att satsningar på sol och vind i det svenska elsystemet kommer att innebära någon minskning av koldioxidutsläpp och jag refererar till en vetenskaplig studie. Här avses: Honga, S, Qvist, SA, Brook, BW, 2018, economic and environmental costs of replacing nuclear fission with solar and wind energy in Sweden. Energy Policy, vol 112, 2018 sid 56-66.

***