BROTTSLIGHET. Anstalten Nyköping, som även kallas Arnöanstalten, är en sluten kriminalvårdsanstalt med 75 platser, fördelat på två avdelningar. Anstalten har säkerhetsklass 2 och är belägen i området Arnö utanför Nyköping.
I en cell på anstalten i Arnö sitter Elin Lindhs pojkvän Jerry som är dömd för mord till 15 års fängelse, rapporterar lokaltidningen Södermanlands Nyheter.
Det är enligt lokaltidningen SN hemskt synd om Elin och Jerry eftersom den dömde mördaren inte fick vara med på förlossningen. Den person som Jerry mördat och hans anhöriga skrivs inte ett ord om, dem är det tydligen inte synd om.
-Pettersson förstår inte ur de så kallade journalisterna tänker, det är mer synd om gärningsmännen än om offren. Daltandet med kriminella och mördare fortsätter.
SN rapporterar på slutet att mördaren från Arnö nu fått träffa sin flickvän och sitt barn på hotell i Norrköping. Hotell! Flott ska det vara, undrar om skattebetalarna fick betala rummet?
Medan mördaren firar sitt barn som han avlat i fångenskap eller på permission får de anhöriga som mist en familjemedlem trava iväg till en gravsten för att sörja.
Ibland tycker jag det är synd att herr Dalman slutat arbeta…
***
Man hör ofta från Myndigheter, att offret? befann sig på fel
plats vid fel tillfälle?? Jävla skitsnack, man ska kunna befinna
sig på vilken plats som helst vid vilket tillfälle som helst, det är
inte gangsters som ska sätta agendan var folk befinner sig?
Det verkar lättare att sätta upp varningsord för offren än att
sätta upp regler för dom kriminella
Det är mördarna som är på fel ställe, i dubbel bemärkelse!
Så Elin vill ha, minst, två plitar med i förlossningsrummet? Och hon bryr sig naturligtvis inte om personalens och övriga patienters önskemål eller behov av trygghet.
Ja PK-andan kan betyda att mördare och andra kriminella får mer sympati än deras brottsoffer för de kriminella anses med automatik tillhöra de utsatta. Offren hamnar ofta i rollen att de hade otur eller t.o.m. får skylla sig själva. Inget av det är sant. Hela det synsättet är en form av kollektiv mental kollaps där Sverige vänts uppochned och håller på att utarmas. Jag vet föräldrarna och deras jämnårigas brist på allt inklusive pengar när de växte upp på 1920- 30-talet, givetvis med ett mindre antal rikare undantag. Sverige hade ändå aldrig någon explosion av mord våld, bränder eller personrån. Där folk i stället vädrade sina missnöjen var i politiska folkrörelser ( IOGT, kvinnoföreningar, ungdomsförbund osv. ). Jag tror det var den civiliserade nation Sverige ville vara. Alternativet hade kunnat varit ett Sverige idag under diktatur eller i ruiner, fattigdom och svält. Ibland tror jag Sverige är på väg mot det.
Vårt samhälle har blivit helt förbytt sedan jag blev myndig vid 21 års ålder. Tro inte att vi fick åka hem under en övning då vi gjorde lumpen under ett år. Vi fick 1,8o om dagen en ask Bill kostade 2,40.
Jag fick inte vara med då min fru fick vår son, jag fick heller inte vara med 4 år senare då vi fick vår dotter. Vi hade inga VAB dagar vi hade ingen barnaledighet, vi hade inte råd att åka på semester, nu efter 58 års äktenskap är min hustru död. Tro inte att våra barn utan dessa privilegier som nu finns, fick en sämre start för det. Alla dessa förmåner är politikernas mutor till väljarna för att de ska rösta med just detta parti som har gjort oss till fångar i systemet, Sossarnas verk.
Vad som bekymrar mig mest är tillståndet i nationen, hur kan det vara något att skriva om att en intagen mördare inte får vara med då deras barn föds. Den intagne skall inte enligt min mening ha några som helst rättigheter under sin fängelsetid, han har brutit sitt samhällskontrakt. Tidningarna borde skriva om dem som försakar och som kämpar för att skaffa sig en utbildning med både praktik och teori. De som stiger upp i ottan för att ta sig in till en industri som säljer på export och skaffar Sverige hårdvaluta.
Att skriva om utanförskap, brottslingar att alltid sätta de som tär i första rummet, men glömma de kvinnor som fött barn ingen utbildning fått, men fostrat barn som kämpar vidare för vårt samhälles bästa. Deras tack från samhället är en urusel pension, som de stillatigande tar emot men som inte räcker för dem att få sina tänder lagade.
Politiker på vänsterkanten som ömmar för folk, som aldrig gjort ett dugg för vår nation och har ett bättre liv än de gamla mödrarna. Mina ögon tåras då jag ser dem bära sina kassar med den billigaste maten för att kunna överleva. Jag tänker på de ”stackars ensamkommande barnen” som glider runt med senaste smartphonen får utbildning mat och husrum och onödigt stort utrymme i tidningarna.
Men likt förbannat så är alla i vårt land lika mycket värda!