UTRIKES. Libanons parlament har utlyst ett nödläge och godkänt att armén får utökad makt i landet, rapporterar Al-Jazeera. Parlamentet utlyste den 5 augusti ett undantagstillstånd till följd av explosionen i Beiruts hamn som har krävt minst 200 dödsoffer, runt 6.000 skadade och 300.000 hemlösa. 

Det nya beslutet innebär att armén har rätt att tygla yttrande- och mötesfriheten samt gå in i bostäder och gripa de som armén ser som ett säkerhetshot. Även alla rättegångar kommer att ske i militärens regi.

Människorättsorganisationer menar att beslutet riskerar att få militären att slå ner på de demonstrationer som har präglat landet sedan explosionen.

– Pettersson säger att Libanons problem är en maktkamp mellan kristna, sunnimuslimer och shiamuslimer och dessa grupper har egna militära styrkor. Terrorklassade Hizbollah som är Iranstödd är troligen den starkaste militära styrkan i landet. Det pågår även en kamp om inflytande från flera länder i Mellanöstern så som Syrien, Iran, Saudiarabien och Israel samt stormakter som Frankrike, Ryssland och USA. Kort sagt det är en jävla röra…

Libanon var länge Mellersta Österns pärla. En välmående liten nation i ett hav av fattigdom och elände. Det var där alla de stora bankerna fanns. Det var dit araber från de strängt muslimska länderna reste på semester. Det var kring Beirut och bolaget Middle East Airlines som all flygtrafik i regionen cirklade. Och Libanon var det enda demokratiska landet i regionen, vid sidan av Israel.

Så är det inte längre. Det en gång kristna Libanon har idag muslimsk majoritet och de kristnas inflytande minskar snabbt. Därmed har Libanon blivit lite som de andra länderna i regionen. Auktoritärt styrt. Visserligen med vissa rester av den gamla demokratin kvar.

Redan Paulus reste genom Libanon och de första blev kristna bara några år efter Jesu död. Men det var först på 400-talet som hela landet blev kristnat. När islam började spridas på 600-talet gjorde de erövringar också i Libanon. Men Libanon blev aldrig ett muslimskt land. De kristna flyttade norrut och upp i bergen för att komma undan de muhammedanska invasionsstyrkorna. En majoritet förblev kristen.

När ottomanerna (turkarna) senare lade under sig hela Mellersta Östern respekterade sultanerna den kristna tron i området, sultanen försökte visserligen omvända de kristna, men det skedde mest genom skatteförmåner för dem som övergick till islam, och de kristna i området betalade uppenbarligen den skatt som krävdes för att de skulle få behålla sin tro. Straxt innan Första världskriget (1911) var 79 procent av Libanons befolkning kristen.

Första världskriget ledde till det turkiska imperiets undergång och Libanon blev 1920 ett “mandat” under Nationernas Förbund, administrerat av Frankrike. Kriget ledde till folkomflyttningar och den kristna andelen av befolkningen krympte till 55 procent 1921. Fortfarande under 1930- och 1940-talen var de kristna i majoritet. Och när Libanon under Andra världskriget, 1943, förklarade sig självständigt var 52% kristna. Det fastställdes också i landets nya författning att presidenten skulle vara maronit (kristen) och premiärministern sunni-muslim.

Under 1950-talet och början av 1960-talet upplevde Libanon en guldålder. Början till den långa utförslöpan kom i samband med kriget mellan Israel och de omgivande arabländerna 1967. Egypten, Syrien och Jordanien anföll samfällt Israel, men den militära kampanjen blev ett stort fiasko. Israel slog tillbaka alla tre angriparna och ockuperade delar av Jordanien och Egypten samt Golanhöjderna i Syrien. De kristna i Libanon ville hålla landet neutralt i kriget, medan muslimerna ville ställa upp för den arabiska alliansen. Libanon deltog inte i kriget, men det fick den negativa konsekvensen att 350.000 palestinska flyktingar slog sig ner i landet. När PLO blev utslängt från Jordanien flyttade Yassir Arafat högkvarteret till Libanon, något som kom att stå det libanesiska folket dyrt. Upprepade terrordåd från Libanon över gränsen mot Israel provocerade fram en israelisk invasion 1980, en invasion som fick till följd att PLO tvingades flytta sitt högkvarter till Tunisien. Invasionen och de följande striderna medförde samtidigt stor skadegörelse i Libanon, osv…

Utan mångkultur skulle Libanon kunna vara ett paradis.

***