Artist- och kultureliten är arga på Amanda Lind och argast av dem alla är Jonas Gardell.

Ilskan riktas mot kulturminister Lind (Mp) för att hon är otydlig när det gäller de restriktioner som gäller under pandemin och han kräver att kulturministern lämnar sin post.

Jag har de senaste veckorna hört flera ilskna röster från namn inom både musikindustrin, idrotten och från kulturkretsar. Alla är besvikna på regeringens och i synnerhet Amanda Linds otydlighet och det finns fog för detta. Samtliga, inklusive Jonas Gardell, är tydliga med att restriktioner ska gälla i denna tid, men att det råder oklarheter kring restriktionernas regler.

Visst kan det ibland ta märkliga former. Som att det på Ullared kan trängas hundratals människor på liten yta, när idrottsevenemang måste hållas utan publik. Som när hundra människor kan äta och dricka gott på en restaurang, men då det kommer en trubadur med gitarr för att uppträda måste femtio personer lämna lokalen.

Jonas Gardell var med i Aktuellt i onsdags och framförde sina åsikter. I studion skulle också Amanda Lind vara för att debattera med honom, men på numera känt manér valde hon som regeringsrepresentant att tacka nej och istället framträdde en person från ett av de borgerliga stödhjulen som fick svara på Gardells kritik.

Fast frågan är om Jonas Gardell är rätt person att framför kritik? I augusti 2018 intervjuades han i Dagens Industri där han med orden ”I’m a rich bitch” förkunnade att han är ekonomiskt oberoende och att han vid 54 års ålder planerade att pensionera sig. Det här följdes upp i Expressen april 2019 där man konstaterade att Gardell via sitt eget bolag plockat ut 179 miljoner i vinstutdelning. Gardell som själv säger att han är ekonomiskt oberoende flera gånger om ämnade bl.a. att trygga hans och Mark Levengoods barns liv och boende fram till de fyller 25 år (de var vid tillfället 12 respektive 15 år).

Redan 2014 visade en granskning att Gardell hade tillgångar i sitt bolag på 69 miljoner och att hans bolag, Jonas Gardell Production, omsatte knappa 21 miljoner. ”Jag har ingen aning om vad jag tjänar” sade Gardell till Aftonbladet och tillade att ”det förmodligen är betydligt mer än siffrorna visar”.

Det är i artistvärlden samma sak som på den vanliga arbetsmarknaden. Det finns de som tjänar mycket och det finns de som tjänar lite. Många i artistvärlden lever på marginalerna, ibland under dem. Samtidigt som andra lever lyxliv med fina bostäder i ”fina” områden, sommarstugor med härlig utsikt och ett boenden i Spanien, Thailand eller andra eftertraktade områden. Om Gardell gråter tårar över sig själv och andra välbemedlade kändisar är det hyckleri. Om tårarna rinner för de mindre bemedlade och i synnerhet de som arbetar bakom kulisserna (scenarbetare, sminköser m.fl.) framgår sällan, men en sak skiljer artistvärlden från den övriga arbetsmarknaden. De hundratusental som nu förlorat sina jobb under pandemin, tvingas kontakta Arbetsförmedlingen och leva på de inkomster som A-kassan ger, om de ens är med i denna. Varför kan inte artisterna, kultureliten och idrottsutövarna sälla sig till de som nu är inskrivna på Arbetsförmedlingen, eller är det så att de vill fortsätta åka genom livet på ett räkskal?

Hänt i veckan listade 2013 upp de tio rikaste komikerna i Sverige. Gardell fanns givetvis med, liksom ekonomen Henrik Schyffert. Tar ni del av den listan inser ni snart att artisteliten i Sverige inte riktigt lever efter de mallar som ”vanliga” arbetare gör, ni vet de arbetare som artisteliten ofta kritiserar när de kritiserar den politik som Sveriges regering för.

Fast visst håller jag med Jonas Gardell i kritiken mot Amanda Lind (Mp). Hon bör avgå och på vägen ut bör hon ta med sig resten av regeringen.

Jonas Gardell plockar ut 179 miljoner, Queen of fucking everything

Jonas Gardell: Det går inte att vara sverigedemokrat och svensk