INSÄNDARE. Sverige skakar i sina grundvalar. Sakta, sten för sten, raseras välfärdsbygget. Istället bygger man luftslott. Det biter bättre bland väljarna. Men vi vänjer oss steg för steg. När det dag efter dag begås fler och fler mord, tycker vi mer och mer att det är det normala. Framförallt kan ju inte våra barn jämföra förr och nu. Kan man utan större uppmärksamhet sätta eld på mer och mer bilar, begå vidrigare och vidrigare våldtäkter med mindre och mindre risk att bestraffas, så ökar förstås moralförfallet år för år.

Kan de folkvalda tydligare och tydligare strunta i folkviljan kommer vi närmare och närmare rena inbördeskriget. Grundlagen ska ju följas. Inte på punkt efter punkt och efter tycke och smak ändras så att man ska kunna förfölja oliktänkande hårdare och hårdare. Riksdagen ska ju vara den som styr och ställer, inte som nu när det är regeringspartierna som vrider och vänder på ordningen. Det ska vara ordning och reda säger Löfven, men han klarar inte att reda ut oordningen. Han ägnar sig ju mer och mer åt att förtala andra talare. Själv är han ju en usel talare som hoppar hit och dit mellan grodorna. Utan färdiga talepunkter är han ute på djupt vatten och tappar både mål och mening. En odetonerad blindgångare som kan få hela den falska sossefasaden att rämna. Därför hålls han ju för det mesta inom lås och bom i partigarderoben. Sakta men säkert vänjer vi oss som sagt vid stort som smått. Man bollar ju också med språket. Att äta negerbollar är ju t.ex en svår synd, men svenne och hora kan man bolla med hur man vill. Även oftare och oftare med bollträ eller kniv. Det blir knivigare och knivigare för de äldre att våga sig ut. Men lättare och lättare för ensamkommande barn att slippa sitta inne. Regeringen sitter inne med alla svar. Skatt på skatt ska lösa problem efter problem.

Funkar det inte är det bara att gång på gång kalla problemen för utmaningar. Då försvinner ju problemen i tomma luften lika lätt som brutna, tomma löften. Tid efter tid hamnar vi längre och längre från verkligheten. I ur och skur, i ofärd eller välfärd är vi alltid rikast i världen. Vi har råd säger våra blindstyren i regeringen om och om igen. Vi har råd att via EU betala spanjorernas pensioner. De jobbar tills de är 50 år. Vi ska jobba tills vi är 75. Vi har högre och högre skatter. De har lägre och lägre. Våra lador är fyllda säger de – men saknar ändå utan rim och reson pengar till skyddsutrustning för dem som lever och dör på äldreboenden. Vi ska hjälpa alla världens fattiga med toaletter och rent vatten. Men hör och häpna – vi har inte råd att erbjuda våra egna tak över huvudet. De är inte vatten värda och inte ett skit i trängande behov. Här kostar det snart en årslön att ha eget dass. Men vi skickar miljard efter miljard till u-ländernas despoter för att de ska få sitta i orört bo på guldsits och äta gott och blandat. Varv efter varv snurrar biståndskarusellen utom kontroll. Fortare och fortare tills alla tappat all sans och balans. I högfärd ska vi gång på gång rädda SAS med skattepengar. Åter och åter trots att vi ju inte alls behöver ett internationellt flygbolag när så många andra bolag flyger fram och tillbaka över jorden. Vi skulle ju klara oss gott och väl med ett fungerande inrikesflyg. Kanske till och med få råd att skaffa brandflyg.

Vi närmar oss domedagen, men inte beroende på väder och vind. Men för att man med bluff och båg vänt förståndet upp och ned. Allt vi byggt upp sakta men säkert ska snabbt och osäkert bytas ut när brunkol ska bytas till grönkål. Vi ska mot vett och vilja, utan sans och balans och med tand för tunga låta oss ledas närmare och närmare ättestupan. Men vi sitter i lugn och ro och tittar på när tåg efter tåg har gått. Kreti och pleti får betala. Politiker och de rika håller ihop som ler och långhalm. De blir rikare och rikare, det arma, utsugna folket hårdare och hårdare fast i skuldfällan. Trots slit och släp sjunker de djupare och djupare i den svenska ankdammen. Mer och mer tyngda av klimatångest orkar de knappt släpa sig till jobbet. Utbrändhet och allmän sveda och värk får fler och fler att spåra ur. Lyckopiller intas i högre och högre doser i takt med att överheten utlovar en grönare och grönare framtid. Trots att de samtidigt dag efter dag hotar med döden i både vått och torrt. Antingen drunknar vi i översvämning eller omkommer i värmeslag. Vecka efter vecka sedan 100 år hotar man för att väcka panik och offervilja. Men under över alla under – vår jord snurrar fortsatt runt vid god vigör år efter år. Liksom den gjort i evigheters evighet. Förr eller senare måste ju fler och fler med vanligt bondförnuft inse att de titt som tätt påstådda katastroferna är lögn och förbannad dikt. Blott och bart för att skapa vitt och brett utrymme för de med mindre snille och smak. I spåren av corona avspeglas dess gröna slemmiga ytlighet av omvärldens hårdare och hårdare fördömande. Att våra företrädare reser runt i världen för att putsa upp Sverigebilden gör ve och fasa saken värre. Med sina kladdiga fingrar sätter de bara nya vanställande ärr och skavanker på Moder Sveas härjade, fårade anlete. Den osminkade sanningen om hennes historiska flit och vandel blir alltmer omskriven som en godnattsaga om häxor och troll. En skröna som visar att till syvende och sist går högmod alltid före fall. Nu är sagan slut. Nu faller Sverige i  Törnrosasömn. Godnatt!

Rolf Malm

Ps. Skriver på min bok ”Sverige 2084”. Idag har jag avhandlat historien om Tage Erlanders judepass. De som han införde tillsammans med Hitler för att stoppa judiska flyktingar som sökte asyl i Sverige. Upp och nervända världen mot dagens mångkultur. I morgon väntar jag ytterligare detaljer i affären med miljadären Karl Hedins ofattbara behandling som misstänkt för vargjakt. Stort tack för alla tips, all faktahjälp och för alla bidrag!

Swish 0722 – 84 70 52, bankkonto SEB 5005 01 187 30. Kontakt: rolflmalm@gmail. com