Med draghjälp av media är det idag lätt att skapa opinion för eller emot. På så vis är det också lätt att utnyttja situationen för egen vinnings skull.

Här följer tre exempel som vi alla tagit del av de senaste åren och som alla fått oväntade uppföljningar. Att svensk media varit högst delaktig råder det ingen tvekan om.

Vi kan börja med Sverigedemokraterna och dreven som inleddes i samband med valrörelsen 2010.

Vi kunde då läsa, se och höra i svenska medier hur det demokratiska Sverige skulle förvandlas till någon mardrömsliknande diktatur om SD fick inflytande. Människor med annan hudfärg riskerade att utsättas för förföljelse. All invandring skulle upphöra och alla icke-vita förpassas till sina hemländer. Kvinnor skulle göras till andra klassens medborgare och Sverige skulle isoleras från omvärlden. Ja, ni minns profetiorna och den mörka bild som nästan dagligen målades upp.

För att illustrera hotet från SD började media med benägen hjälp av intresseorganisationer att starta ett drev vi sällan sett maken till. Man började leta bakåt i tiden för att finna minsta lilla tråd man kunde använda mot Åkesson & Co. Stora löpsedlar förkunnade att någon helt okänd Sverigedemokrat i byn ”Långtbort” hade uttryckt sig rasistiskt på en fyllefest i 15-årsåldern och någon hade visst haft en plansch med Ultima Thule på sitt pojkrum och banne mig om någon inte skrattat åt en historia framför brasan under en blöt kväll med kompisarna. Sverigedemokrater nekades tillträde till restauranger och nekades att hyra lokaler för sina möten. Sverigedemokrater sparkades från fackliga uppdrag, avsattes från poster i olika styrelser och fick lämna in medlemskapet i olika föreningar etc.

Detta för att media och diverse intresseorganisationer såg till att hänga ut, måla upp och dreva. Som grädde på moset såg medierna till att starta kampanjer mot SD genom att intervjua kändisar. Musiker, skådespelare, idrottsprofiler och andra mediala kändisar fick ståta i tidningar och tv med sina åsikter. Vetskapen om att kändis-Sverige inte vågade annat än att förmedla det som medierna ville att de skulle förmedla var naturligtvis huvudmålet med dessa upprop. Ingen vill förlora sina uppdrag för att man har en annan åsikt än den som media vill lyfta fram.

Hur har det då gått efter att dreven tog sin början? Ja, SD har vuxit i samtliga val sedan dess och lär också göra så i nästa. Den politik som SD förde fram redan 2010 har mer eller mindre anammats av andra partier, fast då i en egen reviderad version. SD har vuxit bland olika invandrargrupper från vilka man också ser hur allt fler representerar partiet politiskt. Det blev inte riktigt som svenska medier ville.

Sedan såg vi Metoo ta fart 2017 efter att filmproducenten Harvey Weinstein anklagats för sexuella trakasserier.

Plötsligt verkade alla kvinnor vara eller hade varit utsatta för sexuella övergrepp. Kändisar vittnade gråtandes om att kollegor utsatt dem för närmanden och helt okända kvinnor fick i tv berätta hur de fick en klapp på stjärten i skolan eller en flirtig blick från en manlig kollega för 20 år sedan och plötsligt riktades blickarna mot alla män. En jakt på rubriker inleddes och värst var det för de kändisar som stod vid de anklagades bänk.

Populära skådespelare sparkades från serier de medverkat i under flera säsonger. Musiker fick se spelningar frysas inne. TV-profiler hängdes ut och förlorade alla uppdrag i vilka de genom åren uppnått en närmast kultstatus. Journalister och andra som såg mer med kritiska ögon på denna Metoo-rörelse kallades vid öknamn och inte sällan såg vi deras alster publiceras för sista gången.

Vad är då efterdyningarna av denna våg av sexuella trakasserier mot kvinnor? Jo, flera av de åtal som inleddes lades ned i brist på bevis. Direkta lögner bubblade upp till ytan och vi kunde t.o.m. ta del av män som begick självmord när drevet gick som värst. Tveklöst tog många kändisar chansen att återfå sin fornstora glans genom att vittna om närmanden ingen kunde befästa och de själva inte kunde bevisa.

Det har skett oförlåtligt många övergrepp på kvinnor och dessa ska självklart fördömas å det grövsta, men som så ofta är när drevet går försvinner dessa fall i mängden av påhittade sådana och vittnesmål som bara vill ge anmälaren publicitet kring sin egen person.

Just nu befinner vi oss i en fas där alla poliser plötsligt är svin och alla vita rasister. Jag talar förstås om Black Lives Matter som nu nått nivåer som inte kan kallas annat än kontraproduktiva.

Poliser som dagligen utreder brott mot människor, som inte sällan förhindrar brott och som hjälper människor i svåra situationer, är plötsligt rasistiska svin som det spottas på och där allt grövre uttryck används mot enskilda poliser. Bland de som hetsar finns minoriteterna som ser sin chans att lyfta fram sina egna positioner. Här finns extremisterna och de kriminella som i svansen av aktivister utnyttjar situationen för att begå brott. Här finns också dessa artister som på traditionellt sätt tar chansen att haka på drevet för att få lite publicitet kring en nysläppt skiva, en föreställning eller en bok som snart ska ut på marknaden.
Att både extremister, artister och minoriteter gärna kallar på polis när de själva utsätts för diverse brott visar bara på det hyckleri som dessa kampanjer får sin näring i.

Sedan har vi detta med att alla vita är rasister. Jo, så uttrycks det också i fallet med BLM. Är du vit är du rasist, punkt slut. Devisen att bara vita kan vara rasister har aldrig lyfts högre än nu. Att svarta allt som oftast dödas av andra svarta viftar man bort. Att polisen i USA skjuter ihjäl fler vita än både svarta, bruna och gula, är en sanning svensk media väljer att inte publicera. Att vita misshandlas för att de är vita och att vita utsätts för uttryck man inte kan benämna med annat än rasistiska, är naturligtvis inte rasism. Detta är bara ett uttryck för de orättvisor alla minoriteter i hela världen råkat ut för under århundraden, även i länder där det är minoriteter som utsatt andra minoriteter för övergrepp. Det känns ibland som att hämnden för det som pågick för hundratals år sedan nu flyttas över på dagens generationer. Att BLM är en rörelse som utkräver hämnd och upprättelse är det knappast någon tvekan om. Självklart är anklagelserna, rasismen och övergreppen på vita bara en känslostorm från dessa minoriteter och inga brott.

Just nu ser vi hur statyer rivs, vandaliseras och ifrågasätts. Detta inte minst i USA, men även i vårt lilla land. Vi ser hur rollfigurer i populära tv-serier plötsligt försvinner ur handlingarna, hur det censureras friskt bland komiska inslag i filmer och redan publicerade föreställningar. Vi ser hur filmstjärnor spelar in filmer där de ber om ursäkt för det som deras förfäder gjorde mot svarta för decennier, t.o.m. sekler sedan. Vi ser fotbollsspelare som knäböjer inför matcher för att på så vis visa sin aktning för svarta. Vi ser samma fenomen som utnyttjades under både Metoo-rörelsens mest intensiva år och i drevet mot SD. Man låter kändisar starta ett upprop där man med namn och bild låter publicera texter om hur poliser går lite väl hårt fram mot svarta och hur fruktansvärt rasistiskt vårt svenska samhälle är.

Hur går det då med denna rörelse som kallas BLM? Vi kan börja med hyckleriet med alla dessa vita artister, idrottsstjärnor och mediala profiler som plötsligt deltar i kampanjer mot ”den vita rasismen”. De deltar m.a.o. i riktade kampanjer mot sig själva, utan att förmodligen ana det. Viljan att få lite publicitet och rädslan för att använda fel ord är givetvis så stor att tankarna inte riktigt hänger med.
Nu ser man också rasism i allt. Ni minns säkert snaran i ett amerikanskt bilstalls garage som gjordes till ett uttryck för rasism, men som sedan visade sig vara något helt annat. Bland aktivisterna såg man dock inget annat än rasism i denna snara som garaget använt för att öppna och stänga garageporten med sedan flera år tillbaks.
Nu ska också alla vita anklagas, för återigen är vita människor roten till allt ont. Att världen har många, idag döda, vita personer att tacka för räknas inte längre. Listan över vita som skapat välstånd, uppfunnit, dött i krig när de hindrat diktaturer från att ta makten, kämpat mot orättvisor, tagit fram vaccin och andra mediciner kan göras lång, jättelång. Europa som var en kontinent som alla andra, har utvecklats till vad det är idag och det är vita som gjort det. Inget av detta räknas inte idag, för kan man bara hitta något med lupp som kan räknas som rasism så vill aktivisterna lyfta upp detta och därigenom förpassa personerna ifråga och hela den vita befolkningen till den historiska soptippen.
Uppskattas detta av alla? Givetvis inte och här kommer vi in på den kontraproduktiva stig som BLM vandrat in på.

Att det finns rasism råder det ingen tvekan om. Det finns vita som avskyr svarta, det finns bruna som tycker illa om svarta, gula som tycker illa om bruna, bruna som tycker illa om vita och givetvis svarta som tycker illa om vita. Den riktiga rasism som faktiskt finns ska fördömas, men den riskerar att drunkna i alla märkliga anklagelser och kampanjer som uteslutande riktas mot en etnicitet, nämligen vita. I fotspåren av BLM har vi också sett plundringar, vandalism, ohejdat våld och annan kriminalitet.

Medierna är inte heller här sena i att ta ställning för. I reportage efter reportage låter man svarta berätta hur trakasserade och diskriminerade de alltid varit. Allt och alla är emot dem och vardagshändelser som alla, oavsett hudfärg och ursprungsland, dagligen möter görs till rasism och den vita människan ska kollektivt straffas för att en svart person inte får den där lägenheten de vill ha eller det jobb man sökt.

Att en svart man med en kriminell bakgrund dödades under ett polisingripande i USA är förstås oacceptabelt. Det sker säkerligen varje dag, någonstans i världen, att polis dödar personer vid ingripanden. Alla fall, oavsett vilken etnicitet polisen och den dödade har, är självklart olyckliga. Hade det nu stannat vid en värdig debatt om onödigt polisvåld, underbyggt med reella fakta och statistik, kunde det ha stannat där. Handen på hjärtat. Vad tror ni det talas om vid fikaborden, i kompisgängen och i de slutna rummen? Tror ni samtalen handlar om George Floyd eller det som sedan skett i kölvattnet av den händelsen?

Det här inlägget behandlar tre av många händelser som har fått och kommer att få ett annat utslag än tänkt. När vänstern kidnappar något brukar detta inte sällan leda fram till det man kallar kontraproduktivt. Vi kommer att få se detta ske med BLM-rörelsen också.