GOTT OCH BLANDAT. Leif König, ibland kallad Kiwi, är en gammal bekant till Pettersson. Vi har vuxit upp på samma gator och gjort ett och annat tillsammans i våra tidigare liv. Leif är författare, journalist och skribent samt omtyckt för sina kåserier i diverse tidningar.

Nu har ”Kiwi”publicerat ännu ett kåseri på König Online…

Postgång

Det finns mycket att fundera på.

För den som inget annat har att göra.

Frånsett att dagligen vittja postlådan.

Plötslig händer det.

Eventuellt mig också.

Ett brev om ett okänt amerikaarv.

Eller ett besked om att jag vunnit första pris i veckans Melodikrysset – ett badlakan.

Det går bra med vilket som. 

Jag är inte knusslig på den punkten.

Icke sa Nicke, som Owe Thörnqvist trallade.

I postlådan ligger en försändelse från Pensionsmyndigheten och en från Skatteverket.

Det är sannerligen inget som berikar ens liv.

Den sistnämnda statliga myndigheten tar vad den förstnämnda statliga myndigheten delar ut.

Det som eventuellt blir över kallas folkpension. Ett slags nödhjälp till landets oldtimers.

Besviken går jag hem. Men inte helt tomhänt.

I postlådan finner jag även en nedknögglad A4-lapp från en lokal rörkrökarfirma med texten: 

”Ring oss vid stopp i avloppet.”

Den kärnfulla uppmaningen får dagdrömmarna om all jordisk rikedom att tillfälligt skingras. 

Det välmenta erbjudandet om hjälp vid skit i rören för istället tankarna till nedan kloka ord:

”Alltid något, sa käringen, hittade rävskit i hönshuset.”

Jag hade nyligen brev- och mejlkontakt med Skatteverket angående det här med rot och rut.

Den kommunikationen fungerade utmärkt.

Däremot begrep jag inte ett dyft av deras besked, vilket jag påtalade i mina svar på svaren.

Varvid dialogen började om på nytt.

Till sist gav jag upp. Byråkratsvenskan ter sig lika svårförstådd som Rinkebysvenskan.

Tacka vet jag den lättfattliga bondskan.

Ta bara Eero. Vi var i min ungdoms dagar på samma skiftlag på Oxelösunds Järnverk.

Vi hade aldrig några kommunikationsproblem.

Han kunde tiga på både finska och svenska.

Det fanns bara en sak som kunde få Eero att öppna munnen – den medhavda korvmackan.

Det var på många sätt bättre under Postverkets epok.

Ni som var med då kommer säkert ihåg den söta tussilagogula brevbärarbilen Tjorven.

Den var på sin tid en teknisk nyhet.

Vad den ingenjörsmässiga innovationen bestod av var det aldrig någon som riktigt begrep.

Tjorven var visserligen högerstyrd, men min första ”Folka” hade även den ratten till höger. Och den såg ingen som ett tekniskt under.

Undret var i det fallet om den startade.

Det gjorde den en gång när jag lät en ung kvinnlig bekant övningsköra ute på en skogsväg.

Det var åtminstone tanken. Det var innan körkortsaspiranten genast backade ned i ett dike. 

Där kan det vara svårt att träna rondellkörning. Men desto enklare att öva krypkörning.

Vad jag känner till begagnar damen ifråga sedan dess oftast en rosa damcykel av märket Monark. Detta till båtnad för alla oss manliga bilister. Vi som vet att bete oss i trafiken.

Genom att flitigt bröla med signalhornet och ge fingret åt medtrafikanterna.

Tjorvens höga kaross gjorde den lika känslig för sidvind som en husvagn på Ölandsbron.

Dessutom lär motorn ha varit klen. Knappt starkare än en Braun skäggtrimmer.

Lastades Tjorven med fler än tre paket och fem julkort stannade bilen i den långa Ekebydalsbacken innan Bergshammars samhälle. 

Låt vara att jag brer på en smula för att förhöja berättelsens dramaturgi.

Det är annars ingen överraskning för mig att Tjorven tappade ork och närapå dog i motlut.

Det händer även mig under mina oregelbundna motionsrundor på min 10-växlade racer.

Hur som helst satt det ingen V8:a i Tjorven.

Det kunde förstås av avsaknaden av motormuller när lantbrevbärarbilen var i antågande.

Den lät ingenting alls. Visste man inte bättre kunde man tro det var prototypen till en elbil.

Det enda som hördes i pastoratet var lantbrevbärarens eder över dåligt uppmärkta brevlådor.

Högst förståeligt. Det är inte alldeles enkelt att sortera post då.

Lantbrevbäraren hemma hos mig hade å andra sidan oftast häcken full med oadresserad direktreklam. Bildligt, inte bokstavligen. Tack och lov.

Läs vidare på König Online…, där finns tidigare och kommande kåserier också….