Utsikt från framtiden


INSÄNDARE. Jag skriver på boken ”Sverige 2084” Jag har kommit halvvägs. Det är en personlig uppgörelse med dagens politiker och de ansvariga för Sveriges förfall med förlust av folkhemmet och välfärden. När politiker i hybris trott sig leda en human stormakt som skulle visa hela världen vägen till framtiden.

Rolf Malm

Sverige ska gå före säger dessa smarta feminister – men de är inte föregångare, snarare efterblivna. De som glömde det svenska folk som givit dem förtroende. En spekulation om hur man om 50 år kommer att betrakta vår märkliga tid. Om man då fortfarande får tänka själv. Här en del av boken. Tack för allt stöd som gör research och skrivande möjligt.

Swish 0722 84 70 52, bankgiro SEB 5005 01 187 30. För kontakt rolflmalm@gmail.com

Rolf Malm

Kapitel 20

Den 28 september 1994 inträffade en stor sjöolycka på Östersjön. Passagerarfartyget M/S Estonia förliste med 989 passagerare och 188 i besättningen på väg från Tallin till Stockholm. 852 människor miste livet. De flesta offren var svenskar, 501 av 552 förolyckades.

Enligt haverikommissionen berodde olyckan på att gångjärnen i bogvisiret varit för svaga. I den svåra sjögången hade hela visiret ramlat av. Inga instrument varnade och fören kunde inte ses från bryggan. Vatten strömmade in på bildäck och fartyget fick snabbt 15 graders slagsida. Nödanrop sändes klockan 01.22. Sju minuter senare försvann all radiokontakt med Estonia. Hon sjönk helt snart därefter.

Första fartyg som kom till platsen 02.12 hade inte utrustning för att kunna plocka upp överlevande ur vattnet. Vattentemperaturen var 10 grader. Första helikoptern kom fram en timme senare. Totalt deltog 26 helikoptrar i räddningsarbetet.

Regeringen beslöt att haveriplatsen skulle ses som en gravplats och började täcka vraket med betong. Detta väckte dock stark kritik och man tvingades avbryta täckningen. Lag infördes dock som förbjöd dykning. Vraket ligger på endast 54 meters djup. Man förbjöd också intervjuer med de räddningsdykare som varit nere tidigare. Den tyska journalisten Jutta Rabe kunde dock dyka och filma eftersom Tyskland inte undertecknat dykförbudet. Hennes filmer visade märkliga skador på Estonias långsida som experter hävdade att man reparerat efter förlisningen.

Enligt Tullverket hade Estonia använts av svenska försvaret för att frakta hemligt krigsmaterial. Detta kunde förklara att den svenska regeringen vägrat bärga fartyget, velat täcka det med betong och för första gången någonsin gjort en haveriplats till skyddad gravplats.

Efter en omfattande undersökning av Den Oberoende Faktagruppen hävdade de att haverikommissionens rapport var förfalskad och att de hade bevis för att Estonia sprängts. I samband med invigningen i Stockholm av ett minnesmärke över Estoniaoffren väcktes nya starka krav på en oberoende haveriundersökning. Men detta tonades ner av politikerna.

Det är upprörande att svenska politiker aldrig tagit det ansvar de valts för att bära. Vid varje skandal och katastrof slår de ifrån sig och skyller på andra. Omfattande mörkning och desinformationskampanjer sätt in. Vid sällsynta tillfällen får något statsråd eller någon myndighetschef avgå – för att snabbt återkomma på någon ny hög post. Det blev med tiden allt värre. Tsunamikatastrofen blev nästa fiasko för regeringen. Men kanske allra värst under coronakrisen 2020 med tusentals döda äldre beroende på dessa ansvarslösa politikers oförmåga att lära av erfarenhet och sätta sina svenska medborgares intressen först.

Vid jultid 2004 inträffade det tredje största vulkanutbrottet någonsin. En jättevåg drabbade Indonesien, Sri Lanka, Thailand, Indien m.fl. 300.000 omkom och 5 miljoner blev hemlösa. Sverige blev värst utsatt land utanför Asien, med 543 dödsoffer och 1.500 skadade svenska turister i Thailand.

Det visade sig att den svenska krisorganisation fungerade uselt. Svenska räddningsinsater dröjde flera dagar. Tysklands var t.ex på plats redan efter några timmar med personal och flygplan. Kritiken mot Göran Persson, Laila Freivalds, statssekreterare Lars Danielsson, kabinettsekreterare Hans Dahlgren och UD blev hård. Dahlgren blev dock senare Europaminister i Löfvens röd-gröna regering.

Ansvariga hade tagit jullov. Freivalds gick på teater efter larmet. Göran Persson blev inte informerad. Trots att Danielsson påstod att han ringt statsministern omedelbart och haft två samtal med Hans Dahlgren. Han angav att han ringt från Rosenbad, men det fanns inga tecken på att han överhuvudtaget varit på jobbet. Dahlgren förnekade de två telefonsamtalen. Freivalds erkände att hon inte ens visste var Puhket låg. De fick alla avgå.

Inga Britt Ahlenius, revisionschef i FN sa att ”I vilket annat land som helst skulle regeringen tvingats avgå”. Den svidande kritiken ökade när det senare visade sig att det fanns ett stort antal databand som visade all aktivitet på Rosenbad katastrofdagen. Man hade t.ex låtit meddela att alla svenskar i området var välbehållna och utom fara. Banden var allmän handling, men när de begärdes ut svarade regeringen först att det inte fanns några band. Senare släpptes de dock ut, men då saknades flera av dem. Av 150 band lämnade man bara ut 119.

Vid ny utredning stärktes kritiken mot främst statsrådsberedningen för obefintlig krishanteringsplan och oklara anvarsförhållanden. Senare föreslog dåvarande statsminister Reinfeldt att banden skulle sekretessbeläggas i 70 år! Krisberedskapen var lika dålig som tidigare och senare. Efter Estoniaskandalen skulle allt förbättras. Men trots att den inträffat relativt nyss hade inget förbättrats. Den hade ytterligare försämrats när Coronapandemin inträffade. Ett fullständigt ofattbart vanstyre!

Det tog lång tid innan svensk räddningspersonal och flyg var på plats. Alla andra Europeiska länder var snabbare. Från Sverige var för sjuktransporter ombyggda SAS-plan på plats långt före svenska försvarets Herculusplan. Att trots alla dessa skandaler inte förbättra beredskapen är som Löfven brukade säga ”fullständigt oacceptabelt”. Vi hade ju dessutom lång erfarenhet av krislägen under kriget, under oljekriser, kärnkraftolyckor, massinvandring, terrorattentat och skogsbränder. Länge styrdes Sverige av politiker med svår minnesförlust och stor käft som glappade om att gå före resten av världen. Väldigt mycket prat i en tom verkstad.

Socialdemokraterna byggde genom åren upp en formidabel propagandaapparat. Genom att kollektivansluta LO-medlemmar till partiet i nästan 100 år använde man medlemsavgifter för att varje år skänka motsvarande 15 miljoner till partiets valpropaganda. I nästan 100 år! Kollektivanslutningen tvingades man upphöra med 1991, då medlemsantalet i LO sjönk från en miljon till 100.000. Man hade också rader av anknutna organisationer och företag som drev socialdemokratiska frågor. Här några exempel: HBT-socialdemokrater, Tro och Solidaritet, SSU, Unga Örnar, S-studenter, S-akademiker, S-kvinnor, lokalavdelningar, ABT, Folkets Hus, LO, Verdandi, Folksam, Fonus, Hyresgästföreningen, Spero Spel, Spero Online, Riksbyggen,  A-pressen, A-lotter etc etc. Nästan alla samhällsområden är representerade. Det var en mäktig hydra för opinionen att fäkta mot.

Rolf Malm

 


6 responses to “Utsikt från framtiden

Lämna ett svar till Tony Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: