INSÄNDARE. Tidigare har man kunnat läsa på Petterssons om en rapport från Entreprenörskapsforum som visar att majoriteten av dom som invandrat till Sverige sedan 1990 inte kan försörja sig själva. Till föregående mening vill jag tillägga gruppen som inte vill försörja sig själv eftersom jag tror att viljan att försörja sig själv är ganska minimal när man finner att man knappt tjänat mer än när man går hemma på allehanda bidrag.
I rapporten kan man läsa att svenskar och invandrare från Norden har en sysselsättningsgrad på 89 % medan siffran för invandrare från Afrika och Mellanöstern är 63 respektive 56 %.
Troligtvis är den mycket lägre än så eftersom det räcker för en individ att ha varit sysselsatt en enda timme under en månad för att bli registrerad som varande i arbete under året.
I rapporten framgår det att det i genomsnitt tog 12 – 13 år innan hälften av dom invandrare som kom hit mellan 1990 och 2016 var självförsörjande.
Som en kontrast till detta vill jag helt kort redogöra för hur det var med självförsörjningen för mina föräldrar när vi kom hit till Sverige i slutet av 1956 från Ungern.
Vi bussades av Svenska Röda korset från Österrike och hamnade den första tiden i Ronneby på Ronneby brunn som då var en tillfällig flyktingförläggning.
Redan efter ca en månad eller inte ens det så fick min far jobb på Morgårdshammars bruk utanför Smedjebacken i Dalarna och jag och min mor for i efterhand dit när han hade lyckats få tag på en enrumslägenhet där.
Min mor fick städjobb hos en rektors- och tandläkarfamilj i Smedjebacken och jag fick följa med dit när hon städade hos dessa. På somrarna cyklade vi dit och på vintern åkte vi med sparkstötting vill jag minnas.
Efter hand som tiden gick i det nya landet så fick mina föräldrar det bättre och i början av 60 – talet så fick min far sitt första jobb som ingenjör på ett litet familjeföretag i Norrtälje och min mor jobbade på ett företag som tillverkade diamantborrar i samma stad.
Tilläggas kan att det inte förekom någon som helst undervisning i det svenska språket från statens sida och inte heller fanns det några andra ekonomiska stöd i form av etableringsbidrag och bosättningsbidrag och Gud vet allt som idag erbjuds s k ”flyktingar” när dom kommer hit.
Lägg också märke till att flyktingar på 50 och 60 – talet inte ”flydde” hit från andra sidan jordklotet genom ett otal länder med Sverige som ett på förhand utsett mål att ta sig till utan men flydde till närmaste grannland där man kunde få skydd. I vårat fall var detta Österrike dit man tog sig till fots över gränsen nattetid.
Jag tror inte att man bland dagens s k ”flyktingar” kan finna en enda kvinna som med cykel på sommaren och med sparkstötting på vintern tillsammans med sitt barn tar sig till ett städjobb för att bidra till familjens försörjning. Varför skulle hon göra det förresten när staten ser till att försörja både henne och resten av familjen med generösa bidrag år efter år utan att kräva några som helst motprestationer?
Att det idag tar uppemot 10 – 15 år innan en s k ”flykting” blir självförsörjande mot några månader på 50 och 60 – talet säger väl det mesta om både dagens s k ”flyktingar” och även om svenska politiker som genom denna vansinniga invandrings och flyktingpolitik håller på att rasera landet.
En annan sak som inte behandlas i Entrepenörskapsforums rapport är allt svartarbete som idag utförs av s k ”flyktingar” och det framför allt på företag såsom Ali Baba närbutik, Bagdad livs, Pizzeria Mustafa, Orient städ och Abdhullas Taxi och andra rörelser med liknande exotiska namn.
Detta samtidigt som bidrag i alla dess former per automatik trillar in på kontot.
Det är inte heller ett dugg förvånande att den aktuella rapporten bemötts med nästan total tystnad av massmedia. Myten om dom stora vinsterna med dagens invandrings och flyktingpolitik skall med alla medel hållas levande.
Sandor Herold, invandrare som alltid försörjt sig själv och vars föräldrar också gjorde det
Rapport om självförsörjning bland utrikesfödda
Om man vill förstå problematiken, kan man börja med utbildningsnivå och godtrogenhet hos flyktingarna. Naturligtvis säljer flyktingsmugglarna hela paketet med resa och bidrag från svenska staten. Om dom har blivit lovade detta av en muslimsk flyktingsmugglare från deras eget land väger det naturligtvis mycket tyngre än vad någon svensk myndighetsperson säger. Sedan är dom helt okunniga om hur världen utanför deras by fungerar.
Jag tror inte det finns någon annan lösning än att ta bidragen ifrån dom och tvinga dom att jobba. Det kan vara så att de inte vill vara med längre då och återvänder hem.
Politikerna lurade folket och påstod att det var raketforskare och hjärnkirurger, men sanningen var att de flesta var analfabeter plus hälften barna-födande hucklekärringar.
”I rapporten framgår det att det i genomsnitt tog 12 – 13 år innan hälften av dom invandrare som kom hit mellan 1990 och 2016 var självförsörjande.”
RUT plockade på uppdrag av StaffanDanielsson (C) fram statistik på hur stor andel av en kohort som hade ett helårsarbete år från år.
Detta var för ett par år sedan och då fanns bara statistik sedan 15 år baktåt dvs 17-18 nu då…. 1990 måste användas i ett speciellt syfte….
Den kohort som anlände 15år bakåt hade då ett helårsarbete till endast 50% dels lyskades nästa kohort sämre osv dvs det blev sämre och kurvan för 15-åringarna var vad man kallar platt efter 15år dvs inget hände dvs endast hälften (eller mindre) kommer någonsin in io ett helårsarbete….. och detta rör då både deltid såväl som subventionerade arbeten…..
sedan om man inte är självförsörjande efter 12-13 år torde vägen framåt inte ge mer och bättre anställningar som ger ett tillskott alltså…..
Ja Du Sandor Herold, självförsörjande invandrare.
Du är ganska underhållande men förenklar en del.
Du och Din familj kom hit till Sverige i slutet av 1956. Det var en annan tid.
Då behövde man som Svensk eller skötsam Europeisk invandrare inte söka jobb. Arbetsgivarna ringde hem och frågade om man ville börja jobba. Så var det in till ca 1975. Då började arbetsmarknaden bli konstig. Jag känner till Pursvenskar med akademisk examen, svensk civilingenjörsutbildning eller Pilotlicens för tungt kommersiellt flyg som förblev arbetslösa.
Efter skolan åkte jag in i lumpen och efter MUCK jobbade jag en sommar som restaurangråtta på Sassnitzlinjen. (Trelleborg – Sassnitz.) Det var dåligt betalt men jag är glad för den erfarenheten.
Mot hösten blev jag verkstadsarbetare och tjänade bra. Jag hade ju svensk skola och industrin tyckte då att de hellre anställde en intresserad kille som klarat skolan men var utan yrkesutbildning.
Duktiga verkmästare lärde de nya i yrket genom att ge pedagogiska arbetsuppgifter och ledning. Verkstäder sade att efter 14 dagar här kan en intresserad producera bättre än en som dragit benen efter sig i två år på yrkesskolan. Vid den tiden kunde man välja mellan två till tre jobb.
Numera måste man ha speciella kurser och certifikat för att kunna använda en toalett på en arbetsplats om jag överdriver lite.
Hittepåcertifikat till än det ena än det andra. Till exempel yrkesförare som kört bil och släp i många år vart plötsligt obehöriga.
Sandor har inte berättat vad han jobbat med utöver lokförarjobbet. Kanske blev du anställd hos företaget ”Sent Jämt” även kallat SJ. Ett företag som gick med miljardförluster. Anställningarna var således bidragsförsörjda eller bidragsjobb om man vill vara lite elak. En del av offentliga sektorn. Samhällets cancer. Ett sätt att köpa röster till systempartierna. Det som nu urartat än värre med MENA röstimport.
I dag sägs Skånetrafiken vara den trafik som fungerar bäst. Kostnadstäckning lär vara 60 % vilket betyder 40 % subvention.
En av mina ungerska vänner var verkstads arbetare och utbildade sig till Gymnasieingenjör på 1980 – talet. Han talade fullvärdig svenska men fick aldrig ingenjörsjobb. Han skulle straffas för att han visade initiativ. Han fortsatte som duglig svarvare till sin pension.
Mycket finns att diskutera om Sveriges arbetsmarknad och konstiga attityder. Om Sandor kommit till Sverige på 2000 – talet hade allt kanske inte varit så enkelt. Jag nämner att Trelleborgs Gummifabrik hade ca 5000 anställda på 1970 – talet. Nu är de endast ca 300 i Trbg.
Finns inga jobb så är det svårt att få jobb.
Jag kommenterar också signaturen ”Ulf”.
1970 – talet. En arbetskamrat, Från Tjeckoslovakien, var duglig verkstadsarbetare. Han och frun flyttade till USA. Han hade mycket svårt att få jobb där. Ända till en arbetsgivare frågade om han hade arbetsbetyg från någon svensk industri. När han kunde visa papper från en eller två svenska kända kvalificerade industriföretag fick han anställning direkt.
USA visste att i Sverige krävdes disciplin. De anställda dyker upp på arbetsplatsen alla arbetsdagar i månaden. Många yrkeskunniga fanns att tillgå i USA men kvalificerade industrier hade svårt att använda sådana som inte kom tillbaka förrän löningen var slut efter halvannan vecka eller så. Svenska hustruns hemlängtan gjorde att de återkom till Sverige som då var ett bra land.
Att skriva en så här lång kommentar är korkat ty ingen ids läsa den eller reflektera över innehållet.
Undrar var signaturen ”Mia” har tagit vägen. Denna kommentar får troligen lika många ”tumme ned” som hon brukade få. Även då hon ibland hade rätt. Hej på Dej ”Mia” om du ännu läser Petterssonsblogg.se
Hej så länge på Er alla.
Tomas.
Orsaken till att jobben är få, beror på att förtagen sålts till utlandet eller flyttat till normalskatte länder.
Alla kan inte borsta varann på ryggen, någon måste producera också.
Sälja kebab, pizza eller klippa håret skattefritt, går inte att exportera.
Anställda inom den ofantliga sektorn har blivit fler än skattebetalarna, och det slutar illa.
På TV visas fler personer som inte går att stava namnet än svenskar, och när det diskuteras ekonomi visas bilder på kameler.
Arbetsmarknaden är fortfarande bra för unga, kanske inte som på 60 0ch 70-talen men fortfarande bra.(jag pratar om innan corona). Jag har flera ungdomar i min närhet som gått ut gymnasiet men inte mer. De arbetar en tid, sparar pengar och drar sen ut och reser som backpackers. Japan, Sydkorea, Australien, Nya Zeeland, Sydostasien osv. Efter en tid kommer de hem och tar jobb igen. De har arbetet i butiker, i hamnen, byggt byggnadsställningar med mera. Vi vuxna har kommit överens om att inte hjälpa dem med kontanter men ställer upp med råd och ett mål mat om det är kärvt.
Jag är övertygat om att det kommer att gå bra för dem när de bestämt om de ska studera vidare eller skaffa ett fast jobb.
Det är inte arbetskraft man importerar i dag utan röster.
Mycket dyra sådana men vad gör det när någon annan betalar.
Risken är överhängande att flykten går tillbaka till Ungern i framtiden.
Det är inte en risk, det pågår redan.
Speciellt Ungrare som redan kan kulturen och språket.
De kan ju få ett rikare liv ”hemma”.
Även Polacker flyttar hem till bättre lön, förmåner och 13 pensioner.
Vem är intresserad av, att med fattigpension försörja brottslingarna ?
Är inte det lite fult att dra till(baka) bättre ställe när det inte är lika bra här som det var förut?
Struntar de i vad de har fått av Sverige?
Helt rätt. Har finska och italienska f.d. arbetskraftsinvandrare som bekanta, de är gamla nu. Kom till Sverige på fredag på måndag började jobba på en fabrik. Axel mot axel med svenskar. Det var bäst språkutbildning enligt dem. Italienare berättade att svenskar kom ner med buss och rekryterade just arbetskraft. Så folk kom hit att jobba.
Varför inte göra på samma sätt om landet behöver arbetskraft? Fattar inte politikerna att flyktingar och arbetskraft är 2 helt skilda begrepp?
Ta bort alla bidrag, kommer man som flykting kan man gå på bidrag under tiden man inte kan återvända till sitt land, när det är lugnt i landet ska man åka tillbaka för att hjälpa till att bygga upp landet igen och inte få bidragsförsörjning i Sverige. Bidrar man inte med skatt ska man inte heller få något bidrag, enkel matematik. Allt handlar om samhällskontraktet, bidrar man med skatt ska man få del av kakan och inte som det är idag, där skattepengar går till politikernas våta drömmar och inte till dem som har byggt upp Sverige. Räcker att titta på pensionärerna, äldreomsorgen och vården som alla har fått de så mycket sämre att man skäms över den politiken Sverige har fört de sista decennierna. Lätt att GE bort svenskens pengar till alla andra som INTE ska ha dem, kallas för brottslig handling om jag hade gjort likadant med andras pengar.
Tack Sandor för din text . Tilltalar mig mycket och innehållet är så upplyftande att läsa . Håller med på samtliga punkter . Att få sina egna åsikter från andra är alltid trevligt . Ulfs text är också talande , det går om man vill . Mvh Sjöström
När jag bodde i USA så liftade jag runt till pengarna var slut och sökte därför jobb. Då man var svensk så var ingen noga med papper. Kunde man arbeta fanns det jobb. Jag fick som alla andra en check på USD 1000 (dividend check) för att jag uthärdat vintern. Trots att jag befann mig där illegalt så var jag varmt välkommen tillbaks.
Men, jag levde aldrig på bidrag och begick inga brott. Jag arbetade hårt som attan. Jag sökte lägenhet själv och lärde mig bra engelska efterhand då jag hade amerikanska kamrater och firade deras högtider och åt deras mat.
Dessa jävla idioter som söker sig hit. Bakbind dem med silvertejp och kör upp en fefferoni i baken på dem så det händer något!
Vilka år var detta? Och var i USA?
Har också bott i USA, men det var inte så enkelt.