KLIMAT. Elsa Widding är civilingenjör från Chalmers i Göteborg och har arbetat i energibranschen under 25 år, bland annat för tre av de fyra största energibolagen i Norden. Då hon arbetade på Näringsdepartementet blev hon känd som Sveriges bråkigaste kvinna – hon försökte nämligen stoppa Nuon-affären, statens största och sämsta affär genom tiderna. Tyvärr misslyckades Widding och det kostade svenska skattebetalare minst 50 miljarder kronor.

Idag arbetar Elsa i sitt eget konsultbolag Elsa Widding AB med klimatfrågan och strävar efter en klimatdebatt baserad på saklighet och vetenskap istället för alarmism och känslor. – Klimatfrågan har utvecklats till en mångmiljardindustri. De alarmistiska budskapen som framförs av media är kraftigt vilseledande mot både beslutsfattare och allmänhet. Det har gått så långt att frågan knappt tål att debatteras, skriver Elsa Widding i förordet till sin bok Klimatkarusellen – vilka frågor kan besvaras?

Elsa Widding har  var med på bloggen några gånger…

Nu skriver Elsa Widding på Klimatupplysningen om klimat och klimatpolitik

HÄR hittar du min Youtube-kanal, där jag samlar alla aktuella och framtida filmklipp. Var noga med att klicka på ”Prenumerera”-knappen, så att du inte missar när jag kommer med något nytt 

Nedan följer ett exempel på varför det är så oerhört viktigt att koordinera den skeptiska kunskapen:

Del 3. Klimatet från Romarrikets fall fram till slutet av den lilla istiden.

I vetenskapliga kretsar jämförs ofta den MEDELTIDA VÄRMEPERIODEN med MODERNA UPPVÄRMNINGEN, inte minst av oss skeptiker som tvivlar på att temperaturökningen under 1900-talet enbart är orsakad av mänsklig aktivitet. Samtidigt finns andra, alarmister, som gärna väljer att selektivt lyfta fram forskning som visar att den medeltida värmeperioden INTE existerar. Michael Mann med den berömda hockeyklubban är ju ett sådant exempel. Al Gore ett annat.

Många forskare hävdar trots allt att det med stor säkerhet, åtminstone kring Nordatlanten, var minst lika varmt som det är idag och att kulmen nåddes runt år 1000.

En viktig fråga är alltså om den medeltida värmeperioden var global eller inte. Här går åsikterna isär och debatten är rätt infekterad och politiserad. Bristen på data, inte minst från det södra halvklotet, gör också frågan svår att besvara.

Enligt klimathistorikern som jag nämnde i förra avsnittet, Fredrik Charpentier Ljungqvist har forskarna fått fram större mängder klimathistoriska data från till exempel trädringar, sjösediment och borrkärnor från glaciärisar som han påstår verkligen visar existensen av den medeltida värmeperioden. Jag ser ingen anledning att betvivla att han har rätt. Ny forskning lägger fram allt fler bevis för att den medeltida värmeperioden både var varm och hade en global utbredning.

Elsa Widding

***