HISTORIA. I kväll klockan 20:00 sänder TV4 en historisk dokumentär med Leif GW Persson som minns en händelse som påverkat honom på ett personligt plan, nämligen Bordellhärvan och Geijeraffären. Här får vi höra historien som också är Leifs egen från såväl Jan Guillou som journalisten Peter Bratt och när statsminister Olof Palme (S) blåljög det svenska folket rakt i ansiktet.
Det fick Pettersson att tänka på andra historiska händelser som hänt inom rörelsen och som sällan får några allvarligare konsekvenser för de inblandade socialdemokraterna. Jag är född i östra Södermanland just på gränsen till det öppna havet i början på 50-talet och min far sade att jag var uppfödd på saltvatten och örfilar, även om västkustbor inte håller med om att Östersjön är ett saltvattenhav eller knappt ett hav alls för den delen.
Nåväl, från mitten på 1960-talet blev jag politiskt medveten och intresserad. Det var socialdemokraterna som gällde i arbetarstaden Oxelösund. Jag tror att de hade egen majoritet med över 60 procent i kommunfullmäktige och gjorde som de ville.
När jag börjat arbeta drogs fackföreningsavgiften på lönen utan att någon frågat om jag ens ville vara med i facket och vad värre var, jag hade blivit kollektivansluten till det socialdemokratiska partiet. För man skulle vara med i S, punkt. Jag som var sosse på den tiden blev förbannad och ville gå ur facket Metall avd 39 men det sket sig, det var inte bara att gå ur men efter två år kom ett brev att jag blivit utesluten på grunda av bristande betalning.
Kollektivanslutningen innebar att medlemmar i ett LO-fack obligatoriskt anslöts till det socialdemokratiska partiet vare sig man ville eller inte, de som var kommunister eller borgare fick sedan komplettera med ett extra medlemskap i det parti där sympatierna verkligen befann sig. Kollektivanslutningen försvann först 1991 och var en omstridd inrättning. En stor skandal ur demokratisk synpunkt.
Skatteplanering innebar att de som hade möjlighet försökte minska sin skatt så mycket som möjligt. En del olagligt, andra lagligt. 1983 tvingades socialdemokraten och justitieministern Ove Rainer lämna sin post efter avslöjanden om skatteplanering. Ove Rainer gjorde sig visserligen aldrig skyldig till något brott, men inom socialdemokratin ansågs höga skatter upp till 100 %, i Astrid Lindgrens Pomperipossafall 102 procent, vara fullt okej så Ove fick gå.
Klippa och klistra. Socialdemokraten och tidigare ordförande i kommunalarbetarförbundet Sigvard Marjasin var landshövding i Örebro län 1989–1994. 1996 misstänktes och åtalades han för att under sin ämbetstid ha lämnat in manipulerade representationskvitton och dubbelfakturerat utlägg. Åtalet rörde trolöshet mot huvudman, bedrägeri och undertryckande av urkund. Till slut friades dock Marjasin helt av rätten, där domen klargjorde att Marjasin överhuvudtaget inte hade någon redovisningsskyldighet! På kvitton Marajasin sparat fanns firmanamnet kvar överst och slutsumman nederst. Mittdelen med specifikationen på vad som inhandlats var dock bortklippt, av utrymmesskäl sa Marjasin.
Tobleroneaffären. I oktober 1995 kom till allmänhetens kännedom att socialdemokraten Mona Sahlin under sin tid som arbetsmarknadsminister 1990–1991 vid flera tillfällen använt statens kontokort för privata utlägg – bland annat två Toblerone, men även kläder, resor och mycket annat. Affären resulterade i att Sahlin, som 1995 var vice statsminister och främsta kandidat till att ta över som partiledare för Socialdemokraterna efter Ingvar Carlsson, avgick från sin post och inte längre kandiderade till posten som partiledare. Hon kom som vi vet tillbaka och fortsatte med sina skumraskaffärer.
Crazy Horse fyllan. SSU:s ordförande Anna Sjödin fick avgå efter slagsmål på krogen Crazy Horse i Stockholm 2005. Hon dömdes för våld mot tjänsteman, våldsamt motstånd, förolämpning (genom rasistiska tillmälen) samt egenmäktigt förfarande genom avlägsnande av en vaktbricka senare påträffad i den polisbil som förde Sjödin till förvar.
Geijeraffären. 1977 publicerade Peter Bratt på Dagens Nyheter en artikel om att socialdemokraten Lennart Geijer, Sveriges justitieminister åren 1969-1976, enligt ett hemligt polis-pm ansågs misstänkt för att ha köpt sexuella tjänster på en bordell under sin ämbetstid. Samtliga inblandade blånekade – bland dem statsminister Olof Palme som med orden ”snus är snus och strunt är strunt”, ljög för tv-kamerorna och hela svenska folket rakt i ansiktet. Den hemliga promerorian från polischefen som blev offentlig handling 1991 visade dock att Palme kände till polisens misstankar.
Porrklubbsbesök. Socialdemokraten och fackpampen Björn Rosengren har gjort kometkarriär och som många socialdemokrater blivit stormrik. Men han är nog mest känd för porrklubbsbesöket en septembernatt i Stockholm 1991 då han lät medlemmarna stå för porrklubbsnotan på 55 600 kronor. Han fick sparken men fick behålla sin lön på 81.000 kronor i månaden. Då skyllde han på det ena och det andra men i sina memoarer berättade han att besöket var hans egen ide.
Perssons lägenhetsaffär. 2006 lyckades dåvarande statsminister och socialdemokraten Göran Persson fixa en övernattningslägenhet i Stockholm åt sin fru Anitra Steen. Genom att ringa ett samtal till fastighetsföretaget lyckades Persson och Steen gå förbi 20 års bostadskö.
SSU-skandalen. 2004 avslöjades det att SSU:s ordförande Ardalan Shekarabi, som nu är socialförsäkringsminister, hade fuskat med förbundets pengar. Shekarabi ska ha använt SSU:s pengar för att bekosta sin egen kampanj, men också till krogbesök. Samtidigt avslöjades det att flera SSU-distrikt fuskat med sina medlemssiffror för att få mer pengar. Shekarabi avgick som SSU-ordförande 2005. Han har även varit illegal invandrare.
Transportstyrelsen. 2015 flyttas Transportstyrelsens IT-drift till IBM, trots att detta ifrågasätts av både Transportstyrelsen internt och av Säpo. Efter att det visade sig att stora mängder information, även hemlighetsstämplad, legat ute med risk för läckor, växte skandalen. Det hela ledde till att både infrastrukturminister Anna Johansson (S) och inrikesminister Anders Ygeman (S) fick avgå från sina poster. Men de är tillbaka i toppen som om ingenting hänt.
Harvardaffären inträffade 1985. Sveriges dåvarande statsminister och socialdemokraten Olof Palme inbjöds av anrika Harvard University för att hålla en föreläsning. Han avböjde arvode, men under vistelsen vid universitet lät Palme universitetsledningen förstå att hans son Joakim Palme gärna ville studera vid Harvard. En kort tid efter besöket kom ett besked att Joakim Palme antagits som stipendiat och kunde påbörja sina studier till hösten utan att betala. Taxeringsnämnden undersökte saken och fann att Palme skulle betala skatt för stipendiet, vilket värderades till 40 000 kronor. Palme överklagade beslutet till länsrätten, som mottog hans inlaga den 26 februari 1986. Handlingarna inkom i två exemplar och registrerades i länsrättens databas. Den 28 februari 1986 sker så mordet på Olof Palme. Den 12 mars upptäcks att originalinlagan från Olof Palme saknades och att även all information om ärendet raderats ur Länsrättens databas. Raderingen visade sig ha gjorts klockan 18:23 den 28 februari. Inga spår av inbrott kunde säkras. Ärendet polisanmäldes, men lades ned ett år senare utan spaningsresultat.
Motalaskandalen. I oktober 1995 berättades detaljer i Motala Tidning om kommunfullmäktiges ordförande och socialdemokraten Sölve Conradsson och några andra politikers kostsamma dagliga lunchvanor på Motala Stadshotell. Samtidigt rapporterades det om att politikertoppen i Motala övervägde en mjölkfri dag i veckan för de kommunala skolorna och daghemmen för att spara pengar. I november 1995 började artiklar som handlade om skandalen att publiceras i Motala Tidning. Utdrag visade att över en halv miljon kronor spenderats på stadshotellet under de tio senaste månaderna, och att bilar hyrts för skattepengar, allt i privat bruk. Det visar sig att politikerna och deras fruar gjort krogbesök, handlat kläder, åkt på resor till bland annat Nice, Teneriffa och Portugal. Affären slutade med att socialdemokraten och kommunfullmäktiges ordförande Sölve Conradsson (S) fick sparken i december 1995 och åtalades i maj 1996 för grov trolöshet mot huvudman. Han dömdes senare till ett och ett halvt års fängelse av Motala Tingsrätt. Han skulle även betala 600 000 kronor i skadestånd till kommunen, samt 187 000 kronor ihop med de andra berörda politikerna. Efter att ha överklagat till Göta Hovrätt och nytt åtal prövats dömdes Conradsson till två års fängelse, samt närmare en miljon kronor i skadestånd. Kommunalrådet Håkan Carlsson (S) dömdes till fyra månaders fängelse för trolöshet mot huvudman. Två andra politiker, en socialdemokrat och en folkpartist, dömdes till villkorlig dom och dagsböter. En annan socialdemokratisk politiker dömdes till dagsböter, men frikändes på en åtalspunkt.
Yttrandefrihetsskandalen. För nästan tolv år sedan, den 30 september 2005, upprördes muslimer världen över av att danska Jyllands-Posten publicerat några teckningar på profeten Mohammed. Ambassader brändes, folk sköts ned och västerländska medier och politiker backade. Inte sedan fatwan mot Salman Rushdies bok Satansverserna 1989 och attackerna mot USA den 11 september 2001 och senare terrordåd i Spanien, Frankrike, Belgien och England hade världen så påtagligt fått känna på vad kränkta muslimer kan ta sig till. Sveriges dåvarande utrikesminister, socialdemokraten Laila Freivalds lovade arton muslimska ambassadörer att personligen be om ursäkt om en svensk tidning publicerade nidbilder av Muhammed. Det löftet höll hon. Ingen svensk tidningen publicerade bilderna då. Nerikes Allehanda publicerade någon bild efter två år, i övrigt rådde fegheten och kryperiet för muslimerna på bekostnad av yttrandefriheten.
I solidaritet med Jyllands-Posten, demokratin och yttrandefriheten utlyste, i januari 2006 Sverigedemokraterna och deras tidning SD-Kuriren en teckningstävling på temat bästa Muhammedkarikatyren. Inte ens en vecka efter att det första bidraget publicerats stängdes såväl SD-Kurirens som Sverigedemokraternas hemsidor av webbhotellet, efter uppmaningar från utrikesdepartementet. Detta resulterade tack och lov i stark kritik och bidrog till dåvarande utrikesministern Laila Freivalds (S) avgång.
Alltså, för bara 14 år sedan, tummade staten, Sveriges regering (S), på yttrandefriheten för att blidka intoleranta muslimer och nu vill den socialdemokratiska regeringen ha mer makt och runda riksdagen…
I Danmark beskylldes Sverige, då som nu, för att huka i debatten om islam och Muhammedteckningarna. Däremot bemötte den muslimska världen Freivalds (S) försök att avstyra nya karikatyrer med enbart beröm.
-Det var några av alla skandaler i det socialdemokratiska partiet. Jag minns många fler och ni kan läsa om någrafå till i en Påminnelse om Socialdemokraternas värderingar
***
IB-affären var väl också en skandal. Det handlade om inrikesspionage och då främst kommunister undersöktes. Fackombuden på arbetsplatser rapporterade in uppgifter på personer som visat tydliga kommunistiska drag. Den 3 maj 1973 avslöjade journalisterna Jan Guillou och Peter Bratt
att det fanns en tidigare okänd underrättelseorganisation i Sverige.
att inte ens riksdagen kände till byråns existens.
att denna hade åsiktsregistrerat vänstersympatisörer.
att denna även hade spioner utomlands.
att denna hade gjort inbrott på Egyptens ambassad i Stockholm.
att denna samarbetade med den israeliska säkerhetstjänsten Shin Beth och amerikanska CIA.
(hämtat från Wikipedia)
Skandalernas parti kan bete sig hur fan som helst,med ryggdunkarna i Media som stöd, sen beskyller detta parti SD för att vara Nazister
trots att partiet inte kom till förrän i början av 90 talet.
Men om sin egen ide givning till nazisterna talar dom tyst om!
Geijer-affären, mytomanernas paradis !
Att vara politiker i Sverige och att alltid kunna blåljuga det konflikträdda och naiva svenska folket rakt i ansiktet är och måste alltid ha varit det enklaste i hela världen.
Detta var på den tiden pösmunken GW vågade öppna käften eftersom följderna blev inte så stora som dethade blivit idag för denne politiskt korrekte förnekelsesosse.Han är sk folkkär därför att stordelen av befolkningen förstår inte att han skyddar sossarna genom att inte tala sanning när det gäller den importerade brottsligheten.I mina ögon är han en pengakåt ynkrygg.Som han uppträder är han en förrädare eftersom han är en ytterst offenlig person,som folk lyssnar på och då kan man inte sprida lögner om brottsligheten bland invandrarna.Polis,åklagare och samhället i stort gör åtgärder som bygger på deras statistik,som inte är sann.Alla kriminolger är stot sett lögnare.Man kanske måste visa siffror som gläder regeringen för att få sina statliga
forskaranslag.I GWs fall så är han så kåt på pengar att han ställer in sig i pk ledet för att inte drevet ska komma och hans försäljning av böcker,vin m.m ska stanna och TV framträdandet ska utebli.I mina ögon en patetisk ynkrygg.
Anna sjödin gift med sossepamp har curlats till fina jobb i rörelsen typ vindelns folkhögskola mm mm, djävulen tar hand om de sina,
Ja det är lönsamt med partibok!
Mona Sahlins ”meritlista” handlade faktiskt om lite mer än några små Toblerone.
1990 – Sahlin betalar sin dagmamma svart.
1993 – Sahlin åker dit för obetald TV-licens.
1993 – Sahlin får körförbud på den obesiktade bilen. Trots det registreras det två felparkeringar på bilen under tiden för körförbudet.
1995 – Sahlin köper varor, hyr bilar och tar ut tusentals kronor i kontanter med statens kontokort. Ursäkten var ”oklara rutiner vid statsrådsberedningen”. Mona påstod sig ”ta ut ett förskott på lönen, vilket alla kan göra”.
https://cdn03.nyheter24.se/35eea5c701d8020000/2016/05/04/1251698/mona-sahlin-kronofogden-01.jpg
Mona Sahlin hävdar att hon ”baske mig inte var någon fifflare” och tog ”timeout” på paradisön Mauritius. Alla kostnaderna inkl Monas livvakterna fick skattebetalarna stå för.
[youtube https://www.youtube.com/watch?v=obFl1vIlEQc&w=560&h=315%5D
1999 – Av Sahlins 98 obetalda parkeringsböter gick 32 till kronofogden.
Mona Sahlins två år gamla firma gick i konkurs. Sahlin utnämndes därefter till den socialdemokratiska regeringens ”Småföretagarexpert”.
2000 – Sahlin missar att betala restskatt på 30 000 kr och ärendet hinner gå till kronofogden innan pengarna betalas in. ”Häftigt att betala skatt”?
2001 – Två nya obetalda räkningar går till kronofogden.
2006 – Sahlins dotter får en praktikplats på Sveriges ambassad i Washington D.C. Anställningen skedde ”informellt” i strid med UD:s regler.
2007 – Valdes Mona Sahlin till partiledare för (S).
2011 – Hon utnämndes till styrelseledamot i stiftelsen Expos
2012 – Mona Sahlin var under några år fram till maj 2016 ledamot i Systembolagets styrelse. Sahlin kvitterade ut arvode på 100.000 kr men hon kom mycket sällan till styrelse-mötena. Uteblev sex av nio gånger.
2014 – Mona Sahlin förordnades av regeringen till Nationell samordnare mot våldsbejakande extremism. Arbetsplats regeringskansliet Rosenbad.
2016 – Mona Sahlin lämnade uppdraget som samordnare, efter avslöjandet att hon utfärdat falska intyg åt sin livvakt.
2017 – Det rapporterades att Sahlin erkänner brott. Brottet utgjorde osant intygande och hon fick 80 dagsböter i strafföreläggandet.
2017 – Mona Sahlin fälldes den 24 november 2017 för skattebrott, som hon erkänt.
O s v …
Tillägg:
Bildkälla på Mona Sahlin ovan:
nyheter24,se
Så där brukar meritlistan se ut för en diktator i afrika.
Thomas Gür delar i dag ett inlägg på Facebook av Erik Lakomaa som är lika långt som intressant. Totalitarismen förnekar sig aldrig:
”Har fiskat lite och det börjar utkristallisera sig vad det är regeringen är ute efter.
Läser man lagrådsremissen finner man att bemyndigandelagen _endast_ i det fall regeringen skulle vilja göra något det _inte_ finns riksdagsmajoritet för skulle ge regeringen befogenhet att göra sådant som den annars inte kunde.
Övriga tänkbara åtgärder går att genomföra antingen direkt med hänvisning till smittskyddslagen (som ger mycket stora befogenheter) eller genom att gå till riksdagen på vanligt sätt (i de fall riksdagen godtagit regeringens förslag har ju processen gått mycket fort, i veckan tog det 2 dagar från proposition till beslut, men då handlade det om förslag som det fanns majoritet för)
Av lagrådsremissen framgår även att argumentet om ”fara i dröjsmål” inte är avgörande. Det talas om att de förslag som ska antas som förordning (utan inblandning av riksdagen – förutom i efterhand då de genom en normal lagstiftningsprocess kan anta lag som river upp förordningen) ska remissbehandlas. Remisstiden kan givetvis även användas för att kalla in riksdagen om det behövs.
Vad är det då för beslut som regeringen inte tror sig kunna få igenom i riksdagen, men ändå skulle vilja driva genom. Två har nämnts:
a) ”Omfördelning” av vårdmateriel från offentliga och privata vårdgivare.
Hos kommuner och regioner finns i dag idag vård- och skyddsutrustning, men exempelvis Region Kalmar, Jämtland eller Dalarna är knappast intresserade av att nu skicka denna till ex Stockholm, för att sedan någon vecka senare när coronavågen når deras region stå utan och behöva neka sina patienter vård – eller anställda skyddsutrustning. Inom SKR (som har annan majoritet än regeringen) sker idag frivilligt utbyte och omfördelning, men detta kan inte direktstyras av Hallengren, och begränsas även av att regionerna inte kommer omfördela sådant de behöver själva. Regeringen kan inte heller styra regionerna (som också företrädesvis har center-höger-majoriteter). Skulle regeringen lägga fram en proposition om att ta vårdutrustning från ex Jämtland eller Dalarna för att ge till Stockholm skulle den sannolikt inte gå igenom i riksdagen.
b) Kontroll eller övertagande av privata vårdgivare.
De offentliga vårdgivarna har ställt in i princip all planerad vård, det har däremot inte privata gjort. Det har stuckit i ögonen på vissa. Dock är vårdgivarnas agerande förståeligt: Ställer de in sin verksamhet kommer det inte in några pengar och de står med stora personalkostnader och riskerar konkurs. Det har emellertid luftats idéer om att ”samordna” (i praktiken ”stoppa”) privat vårdverksamhet under coronaperioden — något som dock riskerar leda till konkurser bland vårdföretagen. Vårdföretagen är beroende av intäkter de erhåller genom att behandla patienter, utan vilka de inte kan betala för hyror, personal och utrustning.
Det samma gäller om staten skulle gå in och konfiskera vård- och skyddsmateriel från privata vårdgivare– detta skulle gälla även om de ersatte det som konfiskerades (och även om ersättningen var flera gånger marknadspris): Företagen skulle gå i konkurs eftersom det inte längre skulle kunna bedrivas någon vårdverksamhet. Alternativet till konkurs är att staten tar över verksamheterna. Riksdagen skulle av förståeliga skäl sannolikt inte godkänna en lag med denna innebörd.
Hypotesen att det handlar om just detta ges stöd av att rör sig om två beslut där det inte skulle göra regeringen så mycket om de i framtiden reverserades av riksdagen, eventuella konfiskationer är ju då gjorda och den privata verksamheten stängd. Detta avspeglas även i urvalet av remissinstanser. Bland de 12 på listan saknas samtliga regioner, Svenskt Näringsliv, Almega, Vårdföretagarna, Praktikertjänst etc. Den enda som representerade de utsatta bland remissinstanserna var SKR, men de var enligt uppgift inte med från början, utan tillkom först i sista stund.
Det kan givetvis finnas andra bevekelsegrunder också, men detta är vad jag fått fram att det kortsiktigt skulle handla om.”
Som sagt, en sosse som inte blåljuger är inte en sosse.
S fortsätter att ljuga som Hallengren i Agenda igår. Påstår att alla partier har varit med och ta bort beredskapslagren. Alla vet att det är en lögn då SD påpekat i Riksdagen ett antal gånger om det viktiga att ha beredskapslager. Då blev SD nerröstade.