INSÄNDARE. När överheten över huvudet på medborgarna bestämde att Sverige skulle bli ett mångkulturellt land höjdes många varnande röster. Inte minst från landets smittskyddsexperter som pekade på den fria rörlighetens enorma, medicinska risker. Som vanligt politiserades berörda myndigheter och alla tystades med anklagelser om främlingsfientlighet och rasism. I det feministiska Sverige fick känslorna styra över det rationella, besvärliga, motstridiga förståndet.

Vetenskap och beprövad erfarenhet ersattes av en gigantisk, allomfattande hjärntvätt av svenska folket. En psykologisk krigföring mot sedan forntiden nedärvda, mänskliga instinkter. Omfattande varje detalj av mänskligt tänkande och agerande. Samt förkastande av den gemensamma moraluppfattning som tidigare väglett folkhemmet. En sällan skådad indoktrinerings-kampanj. Mer infam och smygande än de mer våldsamma och brutala försök som gjordes av Hitler och Stalin och tidigare despoter.

Nu har man tvingat folket att bli sin egen diktator. Genom att förbjuda det fria ordet och tvinga oss att krypa i den trånga åsiktskorridoren. Inte med hot om att bli skjuten, men istället om att bli förskjuten. Bannlyst och jagad med statligt utfästa sociala och mediala skottpengar. Registrerade med låga godhetspoäng.

Följden blev den systemkollaps som lämnat Sverige öppet för invaderande brottslighet, miljontals papperslösa svartjobbare, snabbt växande muslimska getton och kommuner med tomma skattekistor. Vilket i sin tur öppnade för en gigantisk avledningsmanöver i form av en uppdiktad klimatkatastrof. Åter har vetenskap och beprövad erfarenhet förkastats till förmån för känslor och religiös fanatism i en obegränsat förljugen, liten domedagssekt. Som liksom alla sekter hotar man oliktänkande med evig skam och för att vara framtida generationers blinda dödgrävare. Den kollektiva ångest de därmed skapar är en niosvansad piska som effektivt pryglar allt vett och sans ur den ryggkrökande allmänheten och gör oss till lydiga skatteslavar och knäböjande syndare inför den heliga Greta. Skamset tar vi tagelskjortan på, ägnar oss åt självgissel och betalar de moderna avlatsbreven. Självutplånande låter vi oss förnedras av dem vi trodde oss rädda.

Denna klimathysteri hotar att bli en självuppfyllande profetsia. De enorma kostnader spökjakten på den livsuppehållande koldioxiden medför tömmer de resurser som skulle behövas för att rädda världen från verkliga miljöproblem, svält och fattigdom. En mer kontraproduktiv irrlära går inte att föreställa sig. Vi har fått lära oss att leva med kärnvapenhotet, med cancerrisken, med nedsmutsning av haven, med spridning av resistenta bakterier, med skövlingen av regnskogarna, med spridningen av gifter och genmanipulering, med allt fler krig och oräkneliga mängder flyktingar. Men de lätt genomskådade klimatlögnerna fyller oss med ofattbar ångest och gör oss beredda att offra nästan vad som helst. Frågan är om, eller snarare när, vi också måste lära oss att leva med Coronahotet. Så att den nu andlöst avvaktande klimatsekten åter kan blåsa igång sin pyrande Ragnaröksbrasa.

Nu när naturen slår tillbaka med de krafter som dessa politiska uppkomlingar och klimatnarrar trodde sig kunna bemästra. Coronaviruset blir sorgligt nog beviset på hur feltänkt de gångna decenniernas politik varit. Globalismens kortlivade bländverk avslöjas i all sin falskhet och otillräcklighet. EU faller samman som det korthus det var och sitter där med Svarte Petter. Den nationalism som de så häftigt bekämpade visar sig livskraftigare och nödvändigare än någonsin. FN:s klimatbedrägeri förlorar betydelse. De tusentals miljarder det inbringat borde snabbt omdirigeras till vaccinforskning och sjukvårdskapacitet.

Tillsammans med de stora skogsbränderna är dessa tre katastrofer uppenbara bevis på hur fullständigt oförsvarliga ansvariga politikers beslut har varit. Om att öppna gränserna för massinvandring, göra ett närmast redan fossilfritt Sverige totalberoende av elkraft vi inte kommer att kunna producera i tillräcklig omfattning och totalt bortse från Sveriges särskilt stora beroende av självförsörjning och krisberedskap. Det förutseende som vi bittert fick inse betydelsen av under krigets ransoneringstider. Historielösheten bland dagens allt yngre politikerbroilers är historiskt okänd. Aldrig förr har ett land styrts av unga flickor och feministiska pojkar. Eller i fredstid av så många utlänningar.

De har ett enormt, ödesmättat ansvar som väl aldrig kommer att utkrävas. När och om Coronakrisen tonar bort kommer de med samma brist på erfarenhet och  klokhet att trampa vidare i gamla utslitna spår. Åter kommer de att ropa att allt går som tåget.

Rolf Malm – medresenär sedan ånglokens tid.

Ps. Jag vill tacka för alla uppmuntrande, vänliga kommentarer. Det värmer i den gamle stofilens för fosterlandet ännu klappande hjärta. I isoleringen har jag fått tid att samla på mig mod för att börja skriva den bok ni uppmanar mig att skriva. Material har jag så det räcker och än fungerar minnet. Gammal som jag är behöver jag inte heller vara rädd för att berätta hur jag upplevt de politiska svek som jag anser lett till Sveriges ättestupa. Problemet är väl att hitta någon som vågar ge ut den boken och som kan sponsra den ekonomiskt.