INSÄNDARE. Oväldiga domare. Orden verkar ha kommit ur bruk. Inte utan anledning.

I sin nyligen publicerade undersökning ”NGOs and the Judges of the ECHR 2009-2019”*) redogör Grégor Puppinck och Delphine Loiseau från ECLJ (European Centre for Law & Justice) för potentiella intressekonflikter hos domstolen.  Mer än en femtedel av de domare som tjänstgjorde åren 2009-2019 hos ECHR har kända bindningar till frivilligorganisationer (Non-Governmental Organizations, NGOs) som för det mesta agerar i enskilda mål genom s k tredje-parts interventioner, men också som ombud för den kärande parten.

Detta tillvägagångssätt härrör från det brittiska rättssystemet (Common Law), där tredje part har rätt att bl a lämna bevisning och/eller argument i ena eller andra riktningen till domstolen utan att vara part i målet.  En sådan intervention kan vara av stort värde. En förutsättning är dock att tredje part är helt neutral, d v s inte har några bindningar som helst till någon av parterna i målet. Och det är där problemet ligger.

Undersökningen visar att en icke föraktlig andel (22 %) av domarna har, innan de blev utsedda som domare hos ECHR, arbetat för eller varit kopplade på annat sätt till olika NGOs, såsom Helsingforskommittén, Open Society Foundation (OSF, finansierad av George Soros) och Amnesty International. Detta har givetvis fört med sig potentiella intressekonflikter. Det är det som undersökningen vill framhålla. Som ett typexempel för en sådan intressekonflikt kan nämnas att det förekommit åtskilliga fall där en domare, som tidigare arbetat hos en av OSF finansierad NGO, dömt i mål som anhängiggjorts av OSF eller en av OSF finansierad NGO.

De brister hos ECHR som undersökningen avslöjar skadar förtroendet för domstolen. Med tanke på dess roll som sista instans inom EU vad gäller mål som rör mänskliga rättigheter och dess prejudikatskapande betydelse borde bristerna snarast åtgärdas. Återstår frågan: ”Av vem?”

Länk PDF-fil 

Gerhard Miksche