INSÄNDARE. En schweizisk sociologs analys av den Politiska Korrekthetens ändamål. Prof Katja Rost vid Zürichs Universitets Sociologiska Institut har ägnat uppmärksamhet åt något som här i landet tas som givet: Den politiska korrektheten, i vardagslag kallad PK. Den genomsyrar numera massmedia. Vilket lett till att PK blivit ett slags gemensamt varumärke. Med den dagsaktuella värdegrunden som bas.

I Schweiz har massmedia inte nått lika långt. Ett bevis är att Katja Rosts essä nyligen publicerats i landets mest ansedda dagstidning Neue Zürcher Zeitung.  

 Översättning som bilaga till ovan

Taktisk krigsföring för ökad Politisk Korrekthet

En gång i tiden var den en välmenad rörelse mot diskriminering. Idag påminner somliga av de använda medlen snarare om modern terrorism

Katja Rost, Neue Zürcher Zeitung, 15 februari 2020

I USA och Europa spökar det – det som spökar är den Politiska Korrekthetens vålnad. Rörelsen har sitt ursprung i den diskriminerande användningen av språkliga normer och i de attityder som ligger till grund för den: diskriminering av kvinnor, av etniska och religiösa minoriteter, av personer med handikapp eller med sexuell läggning som avviker från den heterosexuella eller med en könsidentitet som inte står i full överensstämmelse med det registrerade könet eller också diskriminering av människor med låg social status. Allt detta är helt i sin ordning. Att se ner på enskilda grupper på grund av faktorer som de drabbade själva inte kan påverka står i motsats till likabehandlingsprincipen. Med tiden har denna protest växt till en social rörelse. Rörelsen har i sin tur utvidgat sin maktsfär men även ökat medlen för att nå sin målsättning. Allt detta för att trumfa igenom sin sak. För de allra flesta samhällsfrågor med sprängkraft har fastlåsta attityder etablerats.

Rörelsens aktionsradie utsträcker sig mycket längre än till användningen av språkliga normer och diskriminering i vardagslag. Rörelsen begränsar yttrandefriheten och bidrar substantiellt till radikaliseringen av vår tids samhällen.

Genom censur vid skolor, universitet eller hos medierna vill vissa grupper föreskriva andra grupper vad de bör läsa och hur de ska tänka, eller vad som är lämpligt eller icke lämpligt för dem. En gemensam fiendebild målas upp – för det mesta av den vita, manliga och heterosexuella identiteten – som förutsätts att generellt marginalisera andra grupper i samhället och hindra mångfalden. Att strunta i att bete sig på ett civiliserat sätt men även användning av fysiskt våld anses mer och mer som ett godkänt medel för att bekämpa denna halmgubbe, icke minst hos intellektuella kretsar. Med hänvisning till att diskriminering förekommer förklaras vissa etiska ståndpunkter som bindande, ex vis inom områdena djurhållning, abort, vaccination, humanmedicinsk forskning på embryon, klimat- och miljöskydd.

I och med detta agerar rörelsen långt utanför det normerande språkbruket och diskriminering i vardagslag. Den inskränker tankefriheten och bidrar substantiellt till att vår tids samhällen radikaliseras.

De som förordar denna vidgade definition av politisk korrekthet utgår från antagandet, att det kollektiva psyket hos västvärldens samhällen är utomordentligt skört. Av den anledningen vill man erbjuda människorna så kallade säkra rum och skydda dem från idéer som kan tänkas orsaka obehag. Styrningen av andra personers sociala beteenden sker utifrån kravet, att de normer och egna intressen som ifrågavarande person företräder ska gälla för alla i samhället.

När emellertid likabehandling och agerande mot fördomar inte längre står i föregrunden utan i stället främjandet av nya fördomar och den på dessa baserade olikbehandlingen, då har rörelsen blivit ett nollsummespel. De gamla vinnarna är de nya förlorarna, de gamla förlorarna är de nya vinnarna. Emellertid finns dock både vinnare och förlorare kvar.

På grund av att terroristerna utifrån sin självuppfattning anser det system som de bekämpar som korrupt agerar de i hög grad moraliskt. Det är det som gör terroristerna – och i analogi med dem den sociala rörelsen som strävar efter politisk korrekthet – så farlig.

Det som är påfallande är aggressiviteten, avsaknaden av humor och distans samt även kompromisslösheten hos dem som förordar politisk korrekthet men även hos dem som bekämpar den. I så måtto liknar rörelsen i grunden mer och mer en slags socialrevolutionär terrorism.

Även terrorister strävar efter förändringar hos den bestående ordningen: Genom att skrämma upp, ockupera tänkandet och därigenom försöka tvinga fram förändringar. Företrädesvis letar de efter måltavlor med politisk, ekonomisk eller religiös symbolik. Och väljer för detta ändamål gärna offentliga platser såsom OS, tunnelbanor eller orter av nationell signifikans.

Liknande estrader för den politiska korrekthetens aktörers offentliga uppträdanden erbjuder utdelningen av nobelpriset eller Oscarspriset, World Economic Forum eller parlament. Estrader för att chockera, skrämma upp, för att visa hur bestående strukturer kan attackeras, for att mobilisera massmedia och för att provocera motståndarna till att ge igen. För att sedan byta roll genom att framställa sig som den angripne.

Studier visar att terrorister är mer intelligenta än gemene man och uppträder solidariskt inom gruppen. I sin självförståelse agerar de i hög grad moraliskt på grund av att de anser det system som de bekämpar som korrumperat. Det är det som gör dem – och i analogi med dem den sociala rörelsen för politisk korrekthet – så farliga. Medierna har makten att bemöta denna kommunikationsstrategi: De kan helt enkelt låta bli att uppmärksamma rörelsen. I bästa fall bör rapporter om den vidgade definitionen av politisk korrekthet placeras under rubriken ”övriga nyheter” men inte på första sidan.

Gerhard Miksche