INSÄNDARE. Till Vian Delsoz och Jonas Nyre, sydsvenskan

I dagens sydsvenska, 13-1-2020, finns en tvåsidig artikel (betalsida) som handlar om Vian Delsoz som i åratal varit engagerad i att stötta s k ensamkommande afghaner.

Artikeln är mycket intressant på så sätt att Vian Delsoz tydligen ett flertal gånger rest till Kabul för att hålla kontakten med sådana afghaner som blivit tillbakasända till Kabul efter att dom inte fått uppehållstillstånd i Sverige.

I Kabul så bygger hon ett boende för dessa personer för att skapa en tryggare omstart efter att dom har tvingats att lämna Sverige. Ovanpå en textilfabrik i Kabul så växer en ny trerumslägenhet fram. Hon har via föreningen We Act Sweden inlett ett samarbete med fabrikens ägare. Där är det tydligen tänkt att nyligen utvisade unga män, tydligen så är det inte frågan om s k ensamkommande barn längre, skall bo och dessa har också blivit erbjudna arbete av fabriksägaren.

Man kan ju efter att ha läst artikeln om Vian Delsoz flertaliga resor till Kabul för att träffa och hjälpa utvisade unga män fråga sig hur detta kan gå till med tanke på alla dom hårresande historier vi fått höra och läsa om hur farligt det är att hamna i Afghanistan. Historierna har innehållit beskrivningar om att avvisade med i princip omedelbar verkan blir dödade så fort dom stiger av planet på Kabuls flygplats eller efter några få dagar hittas mördade eller i bästa fall hotats till livet.

Vian Delsoz berättar i artikeln att många avvisade återigen tar sig till Iran, alltså har dom tydligen inte blivit varken dödade eller hotade på något sätt efter ankomsten till Afghanistan.

Hon berättar vidare att en tillbakasänd vid namn Moftar begick självmord eftersom han inte vågade återvända till familjen men orkade inte heller med livet på gatan. Han blev alltså inte heller mördad.

Det skulle vara intressant att få en förklaring av Vian Delsoz och andra afghanbeskyddare angående alla dom historier vi under årens lopp blivit matade med av både afghanbeskyddarna och afghanerna själva om hur farligt det är att bli tillbakasänd och att man i princip går en säker död till mötes huruvida dessa historier innehåller lika lite sanningshalt som berättelserna om hur man ”flytt” till Sverige?

Efter att ha läst artikeln om hennes flertaliga resor till Kabul där hon har träffat ett flertal avvisade unga män som hon t om bygger bostäder åt så förefaller det inte var förenat med någon större fara vare sig för henne eller dom unga männen.

Ungefär precis som jag och många icke afghanbeskyddare påpekat sedan länge. Så Migrationsverket kan nog lugnt utan vidare skicka tillbaka fler.

Till sist en fråga till journalisten Jonas Nyre som skrev artikeln, varför påpekade du inte något sådant som jag har skrivit här ovan till Vian Delsoz?

Varför frågade du inte hur det kan komma sig att hon tydligen utan större besvär kan träffa flera unga avvisade män i Kabul och att dessa tydligen inte på något sätt utsatts för några av dom hemskheter som enligt dom själva väntade vid ankomsten?

Det hade varit mycket intressant att ta del av hennes svar på detta. I och för sig är det inte på något sätt förvånande att en journalist vid sydsvenskan inte ställer såna obekväma frågor när artikeln handlar om s k flyktingar.

Sandor Herold, Malmö