INSÄNDARE. Sverige översvämmat av utländsk brottslighet- för vissa typer av brott svarar utlänningar t.o.m. för 90 % och ca 35-40 av alla som sitter i fängelse lär vara utländska medborgare. Fakta från BRÅ är att endast 0,005 av alla dömda som också är skrivna i Sverige får också påföljden utvisning. För icke i Sverige skrivna är siffran 0,1 – kolla själv på deras hemsida. Ännu färre utvisas defacto pga av de lagar som Sverige frivilligt tagit på sig för att hindra utvisning.

Potentialen för effektiv brottsbekämpning med lag om ovillkorlig utvisning är enorm och effekten garanterad – i alla fall gällande återfallsbrott. Effekten av fler poliser och mer fängelse är bara garanterad under perioden den dömde är i fängelse.

Ändringen måste vara utformad som ovillkorlig lag, dvs ingenting som ligger under åklagarens godtyckliga privata beslut att yrka  i sin framställan till rätten( som det fungerar idag ) eller tingsrätten att ( som idag ) undkomma utdöma genom hänvisning till praxis, vars existerande praxis normalt innebär lägsta straff inom tillgängligt påföljdsintervall.

Lagändringar om ökad utvisning som inte formuleras som en ovillkorlig lag kan synas kraftfulla, men kan i realiteten riskera bli helt verkningslösa. Att bredda påföljdsintervallet, dvs öka möjligheten för ett strängare straff i form av tillägget utvisning påverkar inte domstolarnas praxis och den enskilde åklagaren har naturligtvis sin egna privata framtagna praxis/uppfattning när denne tycker det lämpligt att yrka på utvisning vilken också då förmodligen/kanske inte heller påverkas. Det fungerar ju så idag att om åklagaren inte yrkar på utvisning så kan inte domstolen döma till utvisning och sådant yrkande sker alltför sällan.

Trots avsaknad av vetenskapligt bevis så är det  inte är hugget i sten det behövs en enda polis till om Sverige inför sådan lag vid brott av viss dignitet och för mindre allvarliga brott som upprepas.

Sverige har den moraliska och juridiska rätten utvisa utländska brottslingar. Hänsynen om utländska brottslingar är ett direkt kommunicerande kärl i ett nollsummespel med omtanken om svenskarnas trygghet. Varje eftergift till utländska brottslingar betalas av folkets lidande och brist på trygghet. Målkonflikten är hundraprocentig och beslutet att välja vems sida man står på kan inte undkommas. Den som låssas något annat är oärlig.

Ändå verkar inget parti inom sjuklövern vilja utreda hur pass effektivt en lag om ovillkorlig utvisning skulle vara för billig och snabb brottsbekämpning, än mindre låta genomföra sådan förändring. Orsaken är en globalistisk agenda där utländska brottslingar tilldelats rättigheter i Sverige som sjuklövern anser måste tillgodoses. Utvisning blir därmed en ”förbjuden ” åtgärd till priset av folkets lidande. Eller annorlunda uttryckt så är brottsbekämpningen underordnat den globalistiska agendan och får bli en restpost som får bli vad den blir.  Politikerna försöker istället övertyga oss genom att konkurrera om antalet erbjudna poliser, vilket man inte har en aning om hur bra det kommer att fungera. Det visar att sjuklövern inte är vår allierad i trygghetsfrågor, utan vår fiende som vill ha brottslingarna kvar.

Därtill bör Sverige gå ur Schengern, införa stränga gränskontroller baserat på ny teknik, låta villkora givet uppehållstillstånd och givet medborgarskap med god vandel, upphäva existerande hinder för att genomföra utvisningar samt fängsla de med utvisningsbeslut som i slutändan möjligen ändå inte kan utvisas ( blir nog många lediga platser på fängelserna för dessa när gränskontrollen skärps – så inflödet av nya kriminella stoppas –  och återfallen i brott stoppats genom utvisning)

Gustaf