Insändare:

”Det börjar likna religiös extremism”

World Meteorological Organization (WMO) är en av de två organisationer som ursprungligen grundade FN:s klimatpanel IPCC (den andra var UNEP, FN:s miljöorgan). Den nyligen omvalde generalsekreteraren för WMO, finländaren Petteri Taalas, är knappast en skeptiker i klimatdebatten utan tvärtom känd för att verkligen ha drivit på i klimatfrågorna, förespråkat minskade utsläpp och framfört stor oro för klimatförändringarna. Men nu har han tydligen fått nog av de mer extrema klimatalarmisternas hot och skrämselpropaganda om världens snara undergång. I en intervju nyligen i en finsk tidning framförde han ett antal åsikter som definitivt sticker ut i debatten, och han är verkligen inte blygsam i sin kritik. Källorna är flera och samstämmiga,  denna och den här.

“Now, we should stay calm and ponder what is really the solution to this problem,” “It is not going to be the end of the world. The world is just becoming more challenging. In parts of the globe, living conditions are becoming worse, but people have survived in harsh conditions.”

“While climate skepticism has become less of an issue, we are being challenged from the other side. Climate experts have been attacked by these people and they claim that we should be much more radical. They are doomsters and extremists. They make threats,”

”The IPCC reports have been read in a similar way to the Bible: you try to find certain pieces or sections from which you try to justify your extreme views. This resembles religious extremism.”

“The latest idea is that children are a negative thing. I am worried for young mothers, who are already under much pressure. This will only add to their burden.”

”I hope mainstream climate scientists and the news media sit up and take notice; it’s high time they put some professional distance between themselves and radical greens and start to question their apocalyptic narrative of doom.”  

Jag blir ju ibland hårt angripen av media och politiska motståndare när jag ifrågasätter domedagsprofeter, klimatextremism och överdrifter, och när jag tar avstånd från begrepp som ”klimatkris”, ”klimatkatastrof” och ”klimatnödläge”. Kanske kommer saken i ett annat läge nu när även generalsekreteraren för en av IPCC:s grundare säger samma sak?

Jag märker tydligt hur allt fler från den vetenskapliga professionen börjar reagera mot överdrifterna, även de som i grunden är oroliga för att människan påverkar klimatet i ganska stor utsträckning. Lite tycker jag ju att de själva bäddat för detta – de tog inte strid mot klimatextremismen i tid utan spelade med. Att nu försöka vända debatten till mer seriös nivå är nog inte så lätt. Medias intresse av braskande klimathotsnyheter är alltför lockande, och alltför många journalister, skribenter, politiker och NGO:s lever idag på klimathotet och har närmast som uttalad uppgift att försöka skapa oro hos människor. Varje större dagstidning eller etermedia har egna redaktioner som bara arbetar med klimatfrågorna. Deras intresse att försöka balansera diskussionen ska knappast överdrivas.

Nu närmar sig nya klimattoppmöten, både i USA och i Chile och inför dessa kommer media som vanligt att fullständigt spåra ur med mängder av domedagsliknande spådomar och klimatlarm som inte alltid kommer att hålla vid en närmare granskning. Och politiker kommer att hänga på och försöka förstärka den överdrivna bilden. Hela klimatdebatten är totalt sjuk i grunden och jag viker inte en tum i den bedömningen. Greta Thunbergs intåg i debatten har bara gjort debattnivån ännu mera absurd (dock knappast hennes fel utan medias). Debatten har nu fullständigt tappat alla proportioner och hotar såväl marknadsekonomi, demokrati, yttrandefrihet, energiförsörjning, välfärd och statsfinanser.

Det är bra att allt fler nu vaknar och tar avstånd från extremismen och försöker föra en sansad och konstruktiv debatt, men frågan är om det inte redan gått för långt?

NS