av Khaled Abu Toameh • 12 september, 2019

• Man kan helt enkelt inte bränna bilder på den saudiska kronprinsen ena dagen och skynda sig till Riyadh nästa dag för att be om pengar. Man kan inte ropa slagord mot den egyptiske presidenten ena dagen och åka till Kairo och få politiskt stöd nästa.

• Turki al-Hamad, en saudisk skribent, gjorde anmärkningsvärt nog något som till och med vissa länder i väst vägrar: han vågade fördöma Hamas och andra Gazabaserade grupper för att de skjutit raketer mot Israel.
• ”Palestinierna för med sig katastrofer till den som tar emot dem. Jordanien tog emot dem och Svarta september inträffade; Libanon tog emot dem och ett inbördeskrig ägde rum; Kuwait tog emot dem och de förvandlades till Saddam Husseins soldater. Nu använder de sina podier för att förbanna oss.” – Mohammed al-Shaikh, saudisk författare, RT Arabic, den 13 augusti 2019.
• Vi borde inte skämmas för att etablera relationer med Israel.” – Ahmad al-Jaralah, en ledande Kuwaitiskt nyhetsredaktör, arabi21.com, den 1 juli 2019.

Är det sant? Varför i så fall? Ledsamt nog är palestinierna kända för att svika sina arabiska bröder och till och med för att förråda dem. Palestinierna stöttade till exempel Saddam Husseins invasion i Kuwait 1990 – en gulfstat som tillsammans med sina grannar brukade ge tiotals miljoner dollar till palestinierna varje år.

Denna illojalitet är precis hur ett växande antal araber, särskilt de som bor i gulfstaterna, har beskrivit palestinierna under de senaste åren.

Men under de senaste månaderna har arabernas kritik mot palestinierna, som främst framförts på traditionella och sociala medier, eskalerat och ibland urartat.

En del arabiska skribenter och journalister uttryckte raseri över palestiniernas opposition mot fredsplaner, särskilt USA:s administrations ännu inte tillkännagivna ”Deal of the Century”.

Läs vidare