Ett land som blir allt populärare som resmål är Polen och i Polen tillhör Krakow de mest besökta.

Kompisgänget besökte staden härförleden, trivdes väldigt bra och det finns en del att berätta som kanske förvånar en del.

Är man i Krakow ska man besöka Auschwitz för att på nära håll bevittna den anläggning där cirka 1 miljon människor mördades av nazisterna. I Krakow ligger också den fabrik där Oscar Schindler räddade över tusen judar från döden genom att anställa dem i en fabrik han ägde och som idag är ett museum. Ska ni besöka dessa platser uppmanar jag er att förboka biljetter, för det var enormt långa köer med människor som ville in.

Det är svårt att inte visa känslor på dessa historiska platser och har ni sett Schindlers List förstår ni. Att beskriva Auschwitz och Schindlers fabrik har gjorts tusen gånger och kommer att göras ytterligare tusen, så det får ni läsa och höra i andra forum.

Det finns också ett Polen många av er kanske inte upplevt och kanske inte ens tror på. Några rumänska eller bulgariska tiggare utanför butikerna såg vi inte, men visst har även Polen sin beskärda del av inhemsk social utslagning. Vi träffade några svenska tjejer på en uteservering i Krakows gamla del, som berättade att de brukar åka hit en gång varje år och att de känner sig tryggare på gatorna här än hemma i Småland. Det märktes tydligt att polackerna är stolta över sitt land, sin kultur, sin historia och ve den som vill ta ifrån dem detta.

Polen beskylls också för att vara ett intolerant land som förkastar allt vad mångkultur heter. På hbtq-tidningen QX:s webbsida kunde man i juli läsa om hbtq-fria städer i Polen och att antalet kampanjer mot homosexuella ökar i landet. Jag har inget konkret som motbevisar detta, men antalet prideflaggor som prydde fasader i stan, kläder och väskor skulle nog förvåna många som ser Polen som ett hbtq-fientligt land. Även män och kvinnor sågs hand i hand på gatorna och vi såg varken poliser eller medborgare som försökte hindra dem.

När det gäller mångkultur har vi i media kunnat läsa om Polens motstånd mot mångkultur och invandring. Kan tyckas märkligt när man besöker en stad som Krakow och ser den ena restaurangen efter den andra som ägs och drivs av människor från Kina, Mexiko och andra länder i och utanför Europa. Dock ska tilläggas att antalet personer med annan hudfärg än vit var i klar minoritet. Jag tror vi exempelvis kunde räkna till högst 20 personer med svart hudfärg och kvinnor i slöja tror vi inte att vi överhuvudtaget såg, förrän…

…tredje dagen när vi besökte den fantastiska anläggningen Saltgruvorna utanför Krakow. Här, som på alla turistfällor, var det långa köer innan man äntligen fick komma in i anläggningen. Varje grupp bestod av 50 personer som tillsammans med en guide vandrade runt i gruvorna som är någonting i hästväg. Måste besökas om ni åker till Krakow.

Besöker man en historisk anläggning som denna och man guidas runt i gångarna, så visar man respekt för guide och övriga i sällskapet. Så är det och så är vi uppfostrade och respekt är också vad som visades guiden när han lotsade oss genom gruvan och berättade om dess historia. Då, när vi i en av gångarna möter gruppen bakom oss, ser vi att den nästan uteslutande består av människor från Mellanöstern där samtliga kvinnor och flickor bar de traditionella kläderna med slöja, långrock och andra attribut som dolde varje centimeter av kroppen. Här var respekten för guiden och de få i gruppen som inte var från samma område obetydlig. Här var det högljutt, gapigt och gruppen från Mellanöstern verkade snarast ointresserade av den information som guiden försökte förmedla. Vi undrade flera gånger varför de ens var på plats när de uppenbart ville vara någon annanstans.

Innan vi avreste från Sverige var det två saker vi hoppades slippa under besöket. Tiggare utanför butikerna och kvinnor i sina religiösa attribut. Vi slapp det ena, men inte det andra.

För när vi samma kväll sitter på en uteservering dyker det ena sällskapet efter det andra upp där modersmålet var arabiska och där framför allt kvinnorna visade vilken religiös tillhörighet de hade. .

Titta gärna på bilden nedan och blicken kvinnan till vänster ger de mycket välklädda damerna. Hade jag filmat detta hade ni kunnat se hur ögonen på henne nästan gnistrade av något som kan liknas vid avsky och det här var blickar som kastades från många håll. Så möjligen ligger det lite i att Polen inte är så särskilt förtjusta i mångkultur och ett mottagande av flyktingar från länder utanför Europa.

När vi sitter på restaurangen och intar god mat med tillhörande dryck, kommer ett sällskap på åtta personer, fyra kvinnor och fyra män. Männen klädda som män förväntas vara klädda under en ganska skön sommarkväll och kvinnorna i sina religiösa attribut där inget fick synas av huden förutom ansiktet.

Är man från Sverige är man van vid en sådan syn, men jag tror inte polacker är det. Klädseln må vara en sak, men så uppstod en situation som fick inte bara oss att reagera. Männen sätter sig vid ett bord och kvinnorna vid ett bord en bit bort. Kanske lite svårt att se på bilden, men mobilkameror är inte alltid de bäst lämpade för situationen.

Ni ser kvinnorna vid ett bord en bit bort och en av männen på ett bord alldeles intill vårt. Nu uppstod en annan intressant sak. Servitrisen fick bekymmer när männen vid bordet jämte skulle beställa. De påpekade ganska högljutt att de absolut inte ville ha någon rätt där fläsk ingick. Det här var en italiensk restaurang och på en italiensk restaurang är det vanligt att det serveras både pizzor och pasta där fläsk och bacon ingår. Den unga servitrisen försökte förklara att det ingår fläsk i den och den rätten, men männen insisterade på att få vissa rätter där fläsk normalt ingår, men utan detta fläsk. Vi såg irritationen hos servitrisen som ändå höll god min, men vi fick själva bita oss i tungan för att inte säga något olämpligt med höga röster.

På denna korta stund fick vi en del av våra fördomar besannade, men det slutade inte där.

Vi lämnade restaurangen mätta och belåtna, men ändå med en liten suck över det vi just bevittnat. Vid en annan restaurang vi passerade fick vi sedan se något vi aldrig trodde vi skulle få se i Polen.

Vi tror att personen under burkan är en kvinna, men kan givetvis inte vara säkra. Polen är ett land där religionen har stor betydelse och här är katoliker i en klar majoritet. Läser man på Wikipedia läser man att antalet muslimer i Polen är fåtaliga (0,1 procent av befolkningen), men att det under 70 och 80-talen invandrade ett litet antal socialistiskt välsinnade muslimer från Mellanöstern och Nordafrika. Var det ättlingar till dessa vi mötte i Saltgruvan och i Krakows gamla stad?

På samma Wikipedia kan vi läsa att antalet muslimer i Sverige var 15 till antalet 1930, 0,00024 procent av befolkningen. Sextio år senare var antalet uppe i 102 706 (1,2 procent av befolkningen). 2016 hade antalet växt till 810 000 och de utgjorde då 8,1 procent av befolkningen.

År 2050 kan antalet muslimer i Sverige utgöra 30 procent av befolkningen, enligt forskningscentret Pew. Vi har sett vad den stora invandringen av muslimer och det allt större inflytande från islam betytt för Sverige. Är det vad Polen fruktar och är det anledningen att landet vägrar ta sin del av flyktingmottagandet i EU?