INSÄNDARE. Ingen har väl missat de två Liberala politikernas självmål? Den ena, Europaparlamentarikern Cecilia Wikström har, vid sidan om sitt ordinarie förtroendeuppdrag, inte bara ett utan två mycket välbetalda styrelseuppdrag hos svenska börsbolag. Förutom att politikeruppdraget är en heltidssysselsättning, hävdar hon att hon kan hantera eventuella jävsituationer och att styrelseuppdragen sköts på fritiden. Detta innebär att de två börsbolagen behöver ha styrelsesammanträden på kvällar och helger!

Den andra politikern, Emma Carlsson Löfdahl, har hyrt bostad hos sin make, en herr Carlsson. I princip innebär det troligen att hon hyr av sig själv. I varje fall mörkar hon kopplingen till sin man. Hon har nämligen utelämnat ”Carlsson” i hyresavtalet, som hon lämnat in till Riksdagsadministrationen, och bara skrivit C plus sitt flicknamn, dvs Emma C Löfdahl.

Men dessa två är bara toppen av det isberg av girighet hos våra politiker. Hur många av Europaparlamentarikerna har extraknäck vid sidan om och hur acceptabelt är det av partiledningarna?

Hur många skriver sig utanför Stockholm för att på så vis komma i åtnjutande av hyresbidrag (som Gudrun Schyman gjorde)?  Hur många politiker skolkar från Riksdagen men uppbär fullt arvode (som Jimmie Åkessons svärmor gjorde)?

Men det största sveket mot skattebetalarna är de s k inkomstgarantierna (för de som blivit valda tidigare än 2014 och blivit omvalda) och de ekonomiska omställningsstöden (för de övriga). Inkomstgarantin fungerar så att om en ledamot vid avgången har haft sitt riksdagsuppdrag i sex år eller mer och har uppnått 50 års ålder har han eller hon rätt till inkomstgaranti till 65 års ålder, då en välbetald pension faller ut. Detta är anledningen till varför Carlsson Löfdahl klamrar sig fast i riksdagen perioden ut; sitter hon till 2022 hinner hon nämligen fylla 50 år. Och hon behöver inte ens infinna sig i riksdagen under perioden.

Inkomstgarantin skall visserligen avräknas från andra inkomster. Men flera ledande politiker – t ex Persson (S), Reinfeldt (M)och Billström (S) – har alla satt sig på bolag. Det innebär att de inte tar ut lön men att deras ”företag” fakturerar uppdragsgivarna. På så sätt rundar de andemeningen i bestämmelserna. Det mest anmärkningsvärda är att riksdagen inte ändrat på reglerna, man ändrade endast för de som blivit invalda efter 2014, vilket innebär att merparten av riksdagsmännen kan komma i åtnjutande av de mycket generösa ”gamla” reglerna. Det hade varit enkelt att ändra på hela systemet som Danmark lär ha gjort, dvs ändra reglerna retroaktivt. Det är även anmärkningsvärt att man inte täppt till oskicket att sätta sig själv på bolag, och samtidigt fakturera sitt bolag miljontals kronor.

Till yttermera visso sätter riksdagsledamöterna, via riksdagens arvodesnämnd, sina egna arvoden. Dessa verkar höjas betydligt mer än inflationen. Att bli vald till riksdagen är ett förtroendeuppdrag som arvoderas, det är sålunda ingen lön. Trots detta envisas riksdagsmännen med att tro att de har lön; de tar nämligen ut barnledighet, semester etc. År 2015 var arvodet ca 50 000 kr, idag nästan 67 000 kr; en avsevärd höjning. Dessutom tillkommer fria resor (ofta med taxi) och ibland arvoden från statliga styrelser som Patentverket, Naturvårdsverket, Systembolaget (vet någon hur många verk det finns?) och i statliga bolagsstyrelser.

Kanske borde riksdagsledamöternas arvoden och förmåner bestämmas av en särskild nämnd, helt fristående från riksdagen, med arvodena knutna till prisindex eller liknande. Som det nu är urholkar riksdagsmännen tilltron till vår demokrati.

Lars Hässler

Lars är Jur Kand, med en Master of Comparative Law från USA och ett år vid Institutet för högre internationella studier i Geneve. Under 1980-talet arbetade han som råvarutrader för Boliden i Schweiz. Lars är flerfaldig jorden runt-seglare, har skrivit nio böcker och publicerat artiklar i bland annat SvD. Han har alltid följt med i politiken men överlåtit skötseln av landet till politikerna tills nyligen då Lars blivit alltmer frustrerad över vart Sverige är på väg.