ENERGI & KLIMAT. En omställning till ”100 procent förnybar” elproduktion i Sverige är ett oerhört kostsamt projekt. Ny kärnkraft skulle ur ett systemperspektiv bli väldigt mycket billigare, skriver forskarna Janne Wallenius, Pär Olsson och Peter Szakalos på SvD, tyvärr bakom betalvägg.
Sverige har under lång tid haft ett system för elproduktion med lågt koldioxidavtryck och hög leveranssäkerhet. Med en ökande andel väderberoende produktionsenheter minskar leveranssäkerheten och kraven på elnätets förmåga att hantera variationer och störningar ökar.
-Pettersson kan tyvärr inte läsa vidare i artikeln men vet att i Sverige bestämmer inte forskare och politiker, deras förslag utreds inte ens. Här är det skolflickor som Eko-Pippi Greta Thunberg eller hennes föräldrar och PR-konsult som styr. Inte förnuftet.
Här i torpet har det blivit trevligare, solen som några månader varit bakom skogen har åter visat sig över trädtopparna och skiner på uteplatsen. Så snart kommer värmen igen och gammelmedia som varit tysta under extremkylan som härskat på flera håll kan återigen kalla in lantbruksvetarn Johan Rockström som får vinkla väder till klimat och säger det gammelmedia vill höra.
Någon riktig klimatforskare får aldrig uttala sig, och det begriper alla för då kanske Eko-Pippis teorier spricker.
Ett exempel är att vissa ”forskare” i Sverige och på andra håll påstår att extremkylan beror på klimatförändringar. I USA där det fortfarande råder yttrandefrihet finns det tidningar och TV-kanaler som är klart klimathotskeptiska. Exempelvis Washington Times.
När jag tittar på Kontrollrummet klockan 13:20 så är vår kärnkraftsförbrukning 42,4 % medan de förnybara energikällorna är försumbara. Det tror jag inte Miljöpartiet funderar på…
***
”Ny kärnkraft skulle spara minst 1 000 miljarder”
En omställning till ”100 procent förnybar” elproduktion i Sverige är ett oerhört kostsamt projekt. Ny kärnkraft skulle ur ett systemperspektiv bli väldigt mycket billigare, skriver forskarna Janne Wallenius, Pär Olsson och Peter Szakalos.
Igår 11.00
DEBATT | KÄRNKRAFT
Sverige har under lång tid haft ett system för elproduktion med lågt koldioxidavtryck och hög leveranssäkerhet. Med en ökande andel väderberoende produktionsenheter minskar leveranssäkerheten och kraven på elnätets förmåga att hantera variationer och störningar ökar.
Debatt
Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Om kärnkraften fasas ut och ersätts med ”100 procent förnybar” energi i enlighet med energiöverenskommelsens vision för 2040, krävs enligt Sweco investeringar på dryga 1 500 miljarder kronor för att garantera leveranssäkerhet och tillförlitlighet. Dessa kostnader kommer i slutändan att läggas på landets elkonsumenter, antingen direkt på elpriser eller via nätavgifter och motsvarar 150 000 kronor per person, eller 300 000 kronor per hushåll.
I den energipolitiska debatten framförs ofta att de nybyggen av kärnkraft som i dag äger rum i Europa drabbats av stora förseningar, och att investeringar i ny kärnkraft därmed inte skulle vara lönsamma i Sverige. Dessa argument bygger dock på antagandet att vind- och solkraftsproducenter inte behöver bära kostnaden för att säkra leveranssäkerheten i det framtida elsystemet.
Kostnaden för att ersätta de åtta kvarvarande kärnreaktorerna med fem franska EPR-enheter kan i dag uppskattas till 500 miljarder kronor. Andra leverantörer, från Korea, USA, Japan, Ryssland eller Kina kan förmodligen erbjuda lägre priser. Oavsett val av leverantör blir belastningen på den svenska ekonomin minst 1 000 miljarder kronor lägre med ny kärnkraft. Det råder därmed ingen tvekan om att en omställning till ”100 procent förnybar” elproduktion i Sverige är ett oerhört kostsamt projekt, och att ny kärnkraft ur ett systemperspektiv skulle bli väldigt mycket billigare.
Vi som skriver detta debattinlägg vill också peka på den utveckling som i dag sker inom kärnkraftsområdet. Ett flertal företag hoppas att kunna erbjuda leverans av små, serieproducerade reaktorer med en elektrisk effekt mellan 2 och 200 MW för olika typer av marknader. Genom automatiserad produktion i fabrik beräknas tiden för att bygga och ta en reaktor i drift kunna minska från dagens genomsnitt på sju år ner till två år. Därmed kan man uppnå konkurrenskraftiga kostnader för elproduktion, väsentligt minska investeringsrisker och på ett tidigt stadium åtgärda kvalitetsproblem i leverantörskedjan.
Blykalla reaktorer är ett företag grundat av forskare från KTH (däribland två av oss som undertecknar artikeln) som utvecklar små blykylda reaktorer. Sommaren 2018 fick Blykalla, tillsammans med sju andra företag, i uppdrag från den brittiska regeringen att visa hur deras respektive reaktorkoncept skulle kunna serieproduceras i fabrik i syfte att minska investeringskostnaden för ny kärnkraft i England och Wales.
Blykallas modell för den brittiska marknaden producerar 55 MW elektrisk effekt och beräknas kunna serietillverkas för en genomsnittskostnad på 2 miljarder kronor per reaktorenhet. Totalkostnaden för att ersätta de åtta nuvarande svenska reaktorerna med 160 små blykylda reaktorer uppskattas därmed till 320 miljarder kronor, vilket är samma storleksordning som för ny, storskalig kärnkraftsproduktion, och samtidigt betydligt billigare än en övergång till ”100 procent förnybar” energi. Investeringsrisken minskar från 50–100 miljarder kronor för den första reaktorn av en ny modell till 5 miljarder kronor för nya reaktor- och bränslefabriker. De senare beräknas kunna tas i drift år 2030. Dessa reaktorer skulle kunna installeras i de delar av Sverige där det i dag råder sådan brist på lokal elproduktion att kommuner tvingas tacka nej till ytterligare etableringar av elintensiv industri.
Forskning på KTH har vidare visat möjligheter för att återvinna långlivat högaktivt kärnavfall på ett effektivare sätt än vad som är möjligt i större reaktorer. Redan i dag kan plutonium återvinnas i lättvattenreaktorer (till en merkostnad på 10 procent jämfört med reaktorer som går på uranbränsle). I små blykylda reaktorer skulle även restaktinider kunna återvinnas, och därmed minska volymen för slutförvaret till en sjättedel, och tiden för slutförvarets funktion från 100 000 år till mindre än 1 000 år. Emedan kostnaden för återvinning av avfallet är hög, kommer elproduktion i dessa reaktorer att vara dyr. Den låga andelen kraft producerad i reaktorer med återvunnet bränsle innebär dock att systemkostnaden för återbruk av kärnavfall minimeras.
Jämfört med många andra idéer framförda på den internationella arenan är de reaktorkoncept som utvecklas i Sverige baserade på konkreta innovationer med hög grad av industriell tillämpbarhet. Dock krävs ytterligare arbete för att slutgiltigt kvalificera tekniken i relevanta strålnings- och korrosionsmiljöer. Denna forskning är svår för privata investerare att finansiera, då kommersiella vinster från framtida elproduktion i bästa fall uppstår om tio år. Vi vill därför peka på vikten av att statliga medel, exempelvis från Energimyndigheten, görs tillgängliga för att kvalificera denna teknik, ifall Sverige önskar vara fortsatt ledande inom utveckling av framtidens kärnkraft.
Men så är ju MP också ett utpräglat Stolle parti som ingen borde ta på allvar om det inte varit så att dessa olyckor faktiskt befinner sig i regeringsställning? Hur mycket ska dessa fanatiker hinna o förstöra innan dom åker ut med huvudet före?
Enligt Forsmark kraftgrupp som driver tre reaktorer i norra Uppland påstår att det ”förbrukade” kärnbränslet med halveringstid på 100 000 år skulle klara av att driva nästa generations reaktorer (Gen IV) i 6 500 år med dagens energikonsumtion. När väl det nuvarande ”kärnavfallet” passerat en Gen IV-reaktor är halveringstiden hundratalet år. Vi får alltså energi medan vi hanterar avfallet.
Det måste till en miljötaliban för att se det lysande i det.
När finns ’nästa generation’ kärnkraft?
I huvudet på någon forskare kanske, men inte i verkligheten.
USA:s militär byggde redan på mitten 1900-talet två thoriumreaktorer, som räknas till generation 4. Reaktorerna togs rätt snart ut ur drift, när militären insåg att de inte kunde få ut någon vapenplutonium ut ur processen.
Geografiskt närmaste thoriumreaktor finns i norska Halden och är i drift sedan 2013. Detta är dock enbart en forskningsanläggning och inte avsedd för elproduktion (än).
Om 2015 är framtiden så vet jag inte vad du är?: https://www.nyteknik.se/energi/rysk-generation-4-reaktor-pa-elnatet-6342971
”BN-800-projektet startade 1983 och är en vidareutveckling av reaktortypen BN-600. Projektet reviderades 1987 efter Tjernobylolyckan, och därefter 1993 enligt nya säkerhetsregler. Slutlig licens för byggande erhölls 1997. Kylmedlet, flytande natrium, började tankas i december 2013. Minsta kritiska massa för lägsta möjlig effektuttag initierades i juni 2014. Reaktorn kopplades in på Sverdlovsk elnät 10 december 2015.” (Wikipedia)
Dessutom har KTH tagit fram en stållegering som inte flytande bly korroderar. Med flytande bly istället för flytande natrium blir reaktorn dubbelt säker.
”Vetenskapsradions Pelle Zettersten berättar om den nya stållegeringen som enligt forskarna bra står emot aggressivt flytande bly som är det medium som används för att kyla de små bridreaktorerna som KTK-forskarna håller på att utveckla.” (sr.se)
Sasjal at 15:07
Tja vapenplutonium är jo viktigt, min äldre bror dog i förtid av strålskadar efter att under lång tid exponerats för detta giftet, det efter en B52 störtade på havsisen nära Thule Airbase var han jobbade.
Flyget exploderade i nedslaget och 3 av de 4 vätebomber exploderade, dock utan att detonera nuklärt, den sista anses ha hamnat på botten av Dundasfjorden och har aldrig hittats, d.v.s den är fortfarande intakt och tät.
Brorsan hann få 50000 dkr i ersättning från USA för sveda och värk innan han dog.
Jag ger inte ett skvatt för varken atomkraft, teknikfrälste eller liknande.
Spårande skrämmer faktisk.
Här är lite matnyttigt:
Vad som rör sig i en miljöpartistisk hjärna blir en hård nöt för vetenskapen att forska fram. Att det är en röra som ingen normal människa kan bringa ordning på är helt klart.
Miljöpartiet och hjärna i samma mening. Inte ofta man ser det. 😉