INSÄNDARE. Först två relevanta frågor på lättförståelig svenska angående ovanstående herre: varför i helvete befinner sig herr Fritz Moise Pierre fortfarande i Sverige? Varför befinner sig inte herr Fritz Moise Pierre där han hör hemma, alltså på Haiti, sedan många år tillbaka?

Denna herre är ett praktexempel på hur svenska slapphänta myndigheter och politiker vansköter sina uppgifter och låter grovt kriminella invandrande varelser röra sig fritt i landet år efter år och kosta oss skattebetalare mångmiljonbelopp.

Jag har känt herr Fritz Moise Pierre, hädanefter kallad FMP i texten, sedan säkerligen någon gång i mitten på 90 – talet. Dock inte på det sättet att han har ingått i min vänkrets eller att jag har umgåtts med honom personligen. Nej, jag ryser av blotta tanken att det skulle ha varit på det sättet!

Herr FMP känner jag till genom mitt yrke som lokförare för precis som jag så befann sig FMP ofta nere på Malmö central och på Köpenhamns huvudbangård. Visserligen så befann vi oss där av helt olika skäl. Jag för att framföra tåg mellan dom två länderna och FMP troligtvis för att transportera droger där emellan.

Nu är det en sanning med modifikation att FMP själv skulle ha stått för drogtransporterna eftersom han enligt en bekant till mig som numera är pensionerad tulltjänsteman så hade tydligen FMP ett stall av mestadels unga tjejer som hade drogerna på sig och FMP höll sig diskret i bakgrunden vid transporterna över Öresund.

Fast så särskilt diskret var han egentligen inte eftersom han alltid var klädd i svarta skinnbyxor, svart cylinderhatt, svarta höga stövlar beklädda med stora nitar, svart lång skinnjacka och för det mesta en promenadkäpp i handen. FMP var alltså för många malmöbor ett välkänt original i gatubilden. Man kan lugnt påstå att han var sinnebilden för en äkta hallick och droglangare.

Tyvärr så verkade FMP vara populär hos vad jag kallar dumma naiva unga svenska höns och även hos lite äldre naiva höns. Jag minns en gång när jag var på Malmö stadsbibliotek när FMP dök upp på sin svarta Vespa och sökte upp en kvinnlig biblioteksanställd. Det blev ett möte som inleddes med en stor kram och när mötet dom båda emellan var över så utbyttes återigen stora kramar.
Ofta var FMP i sällskap med unga damer som troligtvis på något sätt lurats in i droghanteringen av den i deras ögon charmige FMP. Enligt min mening så var en svart spottkobra mera charmig än FMP.

Eftersom FMP ofta åkte tåg mellan Malmö och Köpenhamn så var han välkänd bland personalen som jobbade på tågen och jag fick flera gånger höra av den kvinnliga delen av denna personal hur han lismade och gjorde sig till och förhörde sig om deras personliga förhållanden samt kom med olika förslag till möten.

En ovanligt sliskig och äcklig typ, med andra ord. Hur han kunde få hålla på med det han gjorde under så många år är för mig en gåta, men det är många saker här i Sverige som är en gåta.
Det är väl också en gåta hur en kvinnlig präst kan utsättas för an våldtäkt inne i ett fängelse som har högsta säkerhetsklass av denne FMP utan att någon reagerar. Eller var det kanske inte så mycket våldtäkt över det hela?

Kan det ha varit på det sättet att prästens högste chef, han som ser och hör allt och som är allom närvarande kom på sin anställde att på arbetstid förlusta sig med förbjudna handlingar och att prästen då fann det bäst och säkrast att skylla på att FMP våldtagit henne? Nöden har som bekant ingen lag, och det särskilt när man befinner sig på ett fängelse av högsta säkerhetsklass tillika.

Nu kan man ju hoppas att FMP efter att ha avtjänat sitt ”straff” på det svenska vilohemmet som bedrivs i regi av svenska kriminalvårdsstyrelsen förpassa tillbaka till Haiti.

Men det skulle inte förvåna mig om denne FMP med hjälp av ett naivt svenskt höns har garanterat sig en plats för evigt i det svenska paradiset genom att göra vederbörande på smällen.
Barnkonventionen säger ju att man måste ta hänsyn till barnets bästa och att barnet i detta fallet behöver sin far och på så sätt kan FMP kanske fortsätta med sina suspekta handlingar med allt vad det innebär av droghantering, charma unga naiva höns till att begå lagbrott och att eventuellt våldta kvinnliga präster.

Jag hoppas att i varje fall få slippa se denna varelse fler gånger stå och skrika i väntsalen på Malmö central som han en gång gjorde då han antagligen var lika påtänd som julbocken i Gävle dom gånger då man lyckades i sitt uppsåt att bränna ner denna.
Om det händelsevis finns någon som har några minnen av denne prominente gentleman när han rörde sig på Malmös gator så skriv gärna ner dom.

Fritz Moise Pierre, bara ett exempel av många varelser som vi inte har något som helst behov av här i Sverige.

Sandor Herold, Malmö