Arbetarklassens hjälte Annika Strandhäll (S)

INRIKES. Annika Strandhäll (S)född 1975 har en enastående karriär. Efter skolan har hon arbetat med arbetsmarknadsprojekt i Göteborgs stad. Fackliga arbete, styrelseledamot och så småningom förbundsordförande för SKTF som senare bytte namn till Vision.

Strandhäll utsågs den 3 oktober 2014 till statsråd och chef för Socialdepartementet med ansvar för socialförsäkringsfrågor och där är hon kvar som socialminister. En riktig arbetare.

Politikfakta skriver så här: Annika ”arbetarklass” Strandhäll (S) – för villa på Värmdö, båt, Maserati och 136.000 kronor i månaden har ju alla i ”arbetarklassen”…, tidigare även en lägenhet ägt av facket i centrala Stockholm.

Dagens Nyheter berättar att Strandhälls sambo och Strandhäll blivit stämda på 19.000 kronor för en obetald faktura. Sambon var inte nöjd och förväntade sig en dialog men har inte ringt och klagat…det är arbetarklass…

***

Stöd bloggen

Petterssons blogg drivs ideellt och är reklamfri. Vill du uppmuntra oss och hjälpa till med de kostnader som finns så är du välkommen med ett bidrag!

Sörmlands Sparbank Konto 8257-8 93 341 516-8 (olika banker har olika system), Sparbanken tillhör Swedbank och det femte siffran, 8:an, är speciellt för dem. 

Paypal garanterar att vi eller någon annan obehörig inte kan se dina betalningsuppgifter. Se till höger i datorn och längre ned i mobilen.

Du kan även SWISHA till 0760 858 480 

IBAN: SWEDSESS SE1580000825780933415168

26 thoughts on “Arbetarklassens hjälte Annika Strandhäll (S)

  1. Hon har med andra ord inte haft något riktigt jobb och kan inte stava till ordet arbete, precis som alla övriga broilers inom dagens politik som lever i en egen välgödd och skyddad värld!

  2. Är man elit politiker så tror man att man kan bete sig precis hur som helst, och komma undan med det. Kan lova att hon är långt ifrån ensam att ha detta beteendet, det började bli synligt med Mona Sahlin och efter det har de bara exploderat. Politikerna skiter fullständigt i oss medborgare, det handlar bara om pengar och makt.

  3. Det finns en sorts desperation i att framstå som arbetare. Ebba von Sydow ansåg att hennes far, direktör, också var abetare för att han arbetade. Hennes utgångspunkt verkar vara att förminska skillnadera i arbetet och den arbetsmiljö som finns.

    Strandhäll och många andra, artister fackpampar och andra, gör det för att erhålla kredibilitet bland de hon tror är hennes väljare. Problemet är att många idag är tjänstemän och de vill inte bli kallade arbetare, de för handlar ofta själva. Inom LO är problemet att medlemmarna inte vill vara kvar eller flyttar sin vision till SD.

    Till stor del beror problemen på att det ekonomiska fokuset flyttas från de som producerar till de som inte bidrar, här menar jag grupper utan möjligheter på svensk arbetsmarknad och utan asylskäl. De flesta grupperna i Sverige har fått se sytemet utarmas eftersom en stor del av utrymmet fördelas till andra utan att de bidrar till systemet.

    Det här landet har byggt upp ett så kallat förtroende där vi förväntas lita på de folkvalda, att de fattar rätt beslut. Nu uplever vi en flykt från den formen av politisk styrning där politikernas löner och ersättningar samt utvecklingen av dessa vida överstiger de flesta andras. Ingenting motiverar detta då resultaten och utvecklingen uteblir, det är snarare så att det är en recession i landet. Med tanke på att stora lönehöjningar för det mesta motiveras av goda prestationer så är den här utvecklingen problematisk då allt är på väg åt fel.

    Samtidigt som nomenklaturan byggs upp och alieneras från folket, så har politikernas fokus flyttats från de egna medborgarnas väl och ve. De nya mottagarna av de skatter som betalas är grupper av invandrare som ger bättre avkastning på Gan-skalan, omtanke, medlidande är reserverat för de grupper som haussas upp i massmedia.

    Om vi talade om Flyktingar så vore de inte så många och det vore relativt liten påverkan på Sveriges ekonomi och trygghet. Nu är de inte så, de som kommer är mängder av vuxna män utan kulturell insikt om våra värderingar och som kommer från dysfunktionella länder där våld och liknande metoder är de vanliga sätten att lösa saker på. De har inte heller samma känsla för att vårt samhälle bygger på att vi batalar in pengar för att kunna ha en buffert om något händer. De nya invånarna ser bara på gåvorna med förundran, deras omtanke gäller i första hand deras familj, klan eller grupp.

    Sluta leka arbetare, det är ofta inget glamoröst mer än i socialistisk retorik, men det ger inga fördelar.

  4. Suck, alltid samma visa. Det ska vara jämlikhet och rättvisa, allas lika värde, ta ansvar för miljön, bygglov, lagar och paragrafer gäller inte politiker, häftigt att betala skatt, coolare att fiffla med deklarationen, flyg jorden runt, privat sjukförsäkring, gå före i bostadskön, slösa skattemedel på dynga, äta och dricka gott för andras pengar.

  5. Jag undrar om det finns någon i Sossepartiet som kan ståta med att ha varit arbetare? Och då menar jag inte deras skola på Bommersvik och andra sociallist kanaler?

  6. Hon har väl gått i Mona Muslims skola, och där gör man inte rätt för sig åtminstone inte förrän det slås upp i artiklar.

  7. Arbetarklass ?? Kiss my Ass. Detta fanskap är bara en av många penningkåta karriärister som sjunger internationalen och arbetes söner. Maken till hyckleri får man leta länge efter.

  8. Det måste ha fallit bort två bokstäver på hennes tröja , det ska givetvis stå NO vorking klass hero . För den kvinnan har nog inte varit svett av något produktivt arbete , för vad arbete är för något det har hon inte en susning om .

  9. Kan inte låta bli att hänvisa till ”oberoende förnufts parodi
    på riksdagen” benämnt trögfattar föreningens årsmöte.
    Den är inte lång men är ganska talande, Bara att kolla in
    Annika Strandhälls blick, den säger mycket.

    • Hon är som en Nickedocka. Såg ni inte när de var uppställda och hon stod i bakre raden. Hennes huvud nickade hela tiden fram och tillbaka.

  10. Det är inte konstigt att Sverige ser ut som det gör med totalt
    verklighetsfrånvända valpiga ministrar som inte vet något
    om arbete, bara umgåtts med liknande personer,
    Annika Strandhäll är en sådan, men hennes partibok kommer att se till att hon blir rikligt försörjd hela livet, men man har inte ett uns av respekt för den typen av människor.

    • I princip är de det. De är offentliganställda varav en stor del sitter i myndigheter, universitet, landsting, län och kommuner. De röstar efter egennytta. Knappast några klassiska ”arbetare” överhuvudtaget.
      I de klassiska arbetaryrkena är det endast fackpolitrukerna som röstar på S. De försöker hugg och slag få de som gör jobbet (fackfolk är inte på golvet) att inte rösta på V eller SD.

  11. Hon fick ju ändå sparken som socialminister. Man får vara glad åt det lilla. Minns ni hennes debatter med svärmor, Jimmies alltså. Maggan superkunnig o påläst. AS levererade floskler som vanligt. En fråga varför värnar inte JÅ mer om Maggan?

    • Roland, damen är kvar på socialdepartementet, nu med titeln socialförsäkringsminister och bibehållen lön.

      Det är knappast att få sparken…

  12. Verkar som att sosseministrar har svårt med att betala för sig och ofta är föremål för kronofogdemyndighetens omsorger trots höga löner.

Kommentera