MEDIA. 1972 såldes lokaltidningen Södermanlands Nyheter till Centerpartiet. Det var ytterst pinsamt för Centern, man hade i riksdagen drivit frågor om företagsdemokrati och viktig av att hålla de anställda informerade.
Nu hade man plötsligt köpt sex dagstidningar, en affär som gjordes upp under stor sekretess, det väckte vrede bland de anställda.
Som plåster på såren fick personalen en miljon kronor, som fördelades i proportion till antalet anställda på varje tidning. För Södermanlands Nyheters del blev det 400.000 kronor som i första hand skulle användas som bidrag till studier och vidareutbildning, i andra hand av personalklubbarna till främjande av fritidsaktiviteter. Om det blev ränta på pengarna skulle den användas till ”trevnad och nöje”.
1972 betalade Centerpartiet omkring tio miljoner kronor för sex lokaltidningar, i dagens penningvärde cirka 65 miljoner kronor.
32 år senare sålde Centerpartiet sin tidningskoncern, som då hade vuxit rejält, för 1,8 miljarder kronor och blev samtidigt Sveriges och ett av världens rikaste politiska partier. Då fick personalen inte en enda krona.
Nåväl, när Eskilstuna-Kuriren AB köpte Södermanlands Nyheter år 2004 av C var SN:s öde beseglat, tidningen förlorade sin självbestämmanderätt och hamnade i händerna på olika externa aktörer och fick ansvariga utgivare, 99:an Carstorp och Falken, som enbart haft rollen som nickedockor.
I många år har det med rätta pratats om att journalistiken måste bli mer lokal, men vi som läst tidningen och köpt annonser har sett att ägarna och nickedockorna agerat tvärtom. Mer och mer samproducerat material och mer billig färdigköpt spaltutfyllnad.
En lokaltidning ska vara lokal för att engagera läsarna och för demokratins skull, ska Södermanlands Nyheter och andra lokaltidningar överleva som något mer än en bilaga till de stora regionala tidningar så behövs det lokala ägare, privata eller någon organisation, som känner bygden och är på plats, samt låter alla synpunkter komma fram i debatten. När SN började med agendasättande nyheter under den förra chefredaktören slogs en stor spik i kistan. Ett exempel var när ”samtliga” partier erbjöds ha bloggar i tidningen utom Sverigedemokraterna och ännu en spik var när 99:an Carstorp kallade kommentarsfälten och därmed sina engagerade läsare, för pissrännor, i tryck, i den egna tidningen…
***
Det fanns en tid då lokaltidningen SN verkligen var en riktig lokaltidning.
Det är bara att titta på bilden och hur lokalredaktionens skyltfönster, bakom Fälldin i Nyköping, var utformad på den tiden.
I de större orterna i Sörmland hade SN även egna lokalkontor. Samtidigt fanns det även lokala tidnings konkurrenter. Folket var en av dem.
I mellersta Norrland så kommer de ”ultra vänstra tyckarna” bli helt ”bananas” då de inte har ett tillgängligt ”språkrör” !
Dags för Er att tala om vad NI TYCKER utan att omvända alla ord så de passar t.ex. -värdegrund, allas lika värde, nazist, fasist och alla modeord-
är allergisk mot dessa uttryck samt ett till som jag hör och ser i alla debatter nu för tiden när de ANSVARIGA BESLUTSFATTARNA tala !
Ordet är UTMANINGAR !!!
Och journalistiken dog när Olof Palme på 60-talet upprättade den 2-åriga yrkesskolan som med en eufemism heter Journalisthögskolan. Skapandet av journalisthögskolan ledde till en narcissistisk, lågutbildad, obildad, emotionell och irrationell journalistkår i Sverige; journalister utan en akademisk utbildning och ingen seriös kunskap om någonting bortsett att pladdra. Denna extremt låga utbildningsnivå även hos ”fina” journalister är unik i den fria världen och har lett till en generell fördumning på alla nivåer. I andra länder så har seriösa journalister akademiska utbildningar inom ekonomi, juridik, statsvetenskap och vetenskap. Ett exempel på en av de få som har en akademisk utbildning är Alice Teodorescu, och skillnaden på intelligens och kompetens är tydlig.