INRIKES. Regeringen och Vänsterpartiet stoltserade i somras med ett rejält kraftpaket för att komma tillrätta med många av de problem som uppdagades i samband med #metoo-uppropet. Men när SVT stämmer av med myndigheterna som fått i uppdrag driva projekten framgår att man inte alls klarat av använda medel från det plötsliga miljonregnet.
-Pettersson noterar att myndigheterna ”bara” gjort av med 30 miljoner av den tilldelade summan på 60 miljoner. ”…kan man inte ämnet är det svårt att hamna rätt…” Det påminner om hela statsförvaltningen och de gångna fyra åren.
Det är dock i mitt tycke 30 miljoner för mycket på konferenser, broschyrer och dataspelsmässor samt annat feministiskt genustrams.
En källa med god insyn menar att det handlat om snabba politiska beslut som varit ogenomtänkta. – Man ville visa krafttag. Men kan man inte ämnet är det svårt att hamna rätt. Pengarna i sig hade gjort en fantastiskt stor nytta – om man hade fått tre år på sig, berättar personen för SVT.
***
Det är väl bara att slå up nån sagobok, så har de intrig nog för att göra av med alla pengar.
De som beter sig som svin ska låsas in, men de kvinnor som anmäler verkar inte ha några problem så länge det går deras väg.
Men att komma 10-20 år efteråt känns krystat, svårt att tro att nån skulle bli dömd på så svaga indicier om det gällt andra typer av brott.
Samtidigt så verkar upprördheten vara mycket större över ett ofredande än en gruppvåldtäkt eller pedofili utfört av invandrare. Då vill man inte anmäla eller mörkar så att ingen ska förstå vad som hänt.
Konstig etik att hänga ut dem som inte fått försvara sig, medans dömda invandrare får skydd av mörkret trots fällning i domstol.
Men låt dem som gillar dessa våldtäktsmän bära ”fittmössa”, så man vet vilka man inte ska hjälpa vid övergreppen.
Metoo- kampanjen fick bl a som konsekvens att GangerapeSwedens nyligen framtagna presentation av alla fruktansvärda gruppvåldtäkter orsakade av utlänningar kom i skymundan och debatterades aldrig i Regimmedierna, såvitt jag vet!? Istället skyllde man som vanligt på budbäraren och försökte likt andra diktaturer censurera sajter som kom ut med sanningen. Och i många fall genomfördes denna.
PK-imbecillerna på SR P1 hade även idag ett program om den Ryska censuren, och att det var svårt att uttrycka sina åsikter på sociala medier och offentligt där, ha, snacka om att kasta storsten i glashus!
Jag undrar ibland varför inte alla kvinnor blir feminister?
Om jag bara utgår från mina ”närmaste kvinnor” konstaterar jag att i de här kvinnorna ser jag en attityd jag definierar som kvinnlig.
De hanterar och lever ut sina ”positioner” och könsroller i förhållanden och i vardagen. Det gör de med bestämdhet, med förnuft och respekt. Och de verkar må bra av det, vilket gör – gissar jag – att de inte behöver bli feminister?
Är det så att det är något som feminister saknar? Ärlig, lång kärlek? Uppskattning? Att mannen får vara man, kvinnan får vara kvinna?
Kan det till och med vara så att det är något fel på femmefolket?