Expressen publicerade igår en av sina många tröstlösa snyftare om människor med ursprung i andra världsdelar.

Det är Miljöpartiets nya riksdagsledamot, Leila Ali Elmi, som fick chansen att tala ut om den svenska rasismen och hur missförstådd hon är.

Ali Elmi uppger att det startades ett drev mot henne när riksdagsplatsen var spikad. Vi som läser både etablerade- och alternativa medier minns att ”drevet” bestod av främst två frågor. Den ena om lämpligheten att helt okända individer långt nere på partiernas riksdagslistor kan personkryssas in i beslutande organ med hjälp av vänner, bekanta och personer från den egna gruppen? Den andra frågan rör hennes lojalitet? Med tanke på att somalier väljer att lyssna på klanen framför andra och med tanke på den uppmärksammade infiltration av islamister som drabbat flera riksdagspartier, inte minst Miljöpartiet, är frågan berättigad.

Ivar Arpi (SvD) var en av de få journalister som faktiskt ställde den sistnämnda frågan i en ledartext.

”Hur självständig kan Leila Ali Elmi vara från den grupp som burit fram henne? Kommer hon driva frågor som främst gynnar den somaliska, eller muslimska, gruppen? Det är så det fungerar i länder där klanen, eller den etniska gruppen, är det politiska subjektet snarare än individen”

Frågan har ännu inte besvarats, då riksdagsarbetet efter valet präglats av en sandlådedebatt som tagit all fokus från riktig politik. Per Brinkemo är författare, men har också en bakgrund i granskande medier som Uppdrag Granskning, Kalla Fakta och Dokument inifrån. I sin bok ”Mellan klan och stat”, beskriver han hur klanen är den viktigaste sociala enheten i länder runt om i världen, exempelvis Somalia. Nu stämplades Brinkemo som rasist och för att vara proffstyckare av några somalier som på Aftonbladets debattsida fick en text publicerad.

Ali Elmi fortsätter snyfta och i texten kommer vi till en intressant frågeställning. Hennes valrörelse präglades av att stora delar av den framfördes på somaliska och frågan Expressens journalist ställer, har ställts av många fler. Svaret lämnar dock en del frågor.

”Att kampanja på två språk går ju inte emot demokratin eller vårt valsystem. För mig var det att göra demokratin tillgänglig för alla, för alla förstår inte svenska”

För att få rösta i Sverige måste du vara svensk medborgare. och ha varit folkbokförd i Sverige tre år före valdagen. Är det inte rimligt att individer borde kunna så pass mycket svenska efter minst tre år i landet att de kan ta till sig valpropaganda på språket som talas i landet de valt att bosätta sig i? Borde man inte kunna svenska innan ett medborgarskap ens är aktuellt?

Därefter följer en annan passage som vi tvingats torka tårarna till åtskilliga gånger.

”Jag relaterade inte till något i Sverige. Jag kände mig inte representerad varken i musik, film eller i myndigheter. Det fanns ingen som såg ut som mig och jag undrade så klart varför”

Vi vet att Miljöpartiet tillhör de partier som vill kvotera in personer på olika poster. Med orden ovan vill förstås Leila Ali Elmi att somalier ska synas mer på den svenska bioduken, i Melodifestivalen, på ledande poster i svenska myndigheter och i andra synliga sammanhang. Ali Elmi verkar inte förstå att kvotering handlar om ett misslyckande. Individer som måste kvoteras in med hjälp av sitt kön, sin etnicitet eller religion, har ju de facto misslyckats. Sedan tror jag…observera tror…att seriösa arbetsgivare väljer kompetens före annat när de rekryterar. Samtidigt är orden ovan något som kan relateras till bakgrunden av den personvalskampanj som tog henne hela vägen in i Riksdagen och Ivar Arpis frågeställning om hennes arbete främst syftar till att gynna landet Sverige eller den egna gruppen?

Sedan vill Ali Elmi bygga bort segregationen, vilket hon i sig inte är ensam om att framföra. Hon och andra vill m.a.o. att förortens invånare ska få chansen att bosätta sig i mer lukrativa och homogena bostadsområden i Sverige. Varken hon eller andra förespråkare lär debattera för att ”det fina folket” ska sälja sina miljonvillor och flytta ut till Rinkeby, Hammarkullen, Rosengård eller Brandkärr. Det är givetvis så att Danderyd, Örgryte, Västra hamnen och Malmbrygdshage ska likna det nya Sverige där arbetslösa somalier och nyanlända araber ska trängas med välavlönade direktörer, högavlönade myndighetschefer och höga politiker. Huruvida de har råd eller inte kanske är sekundärt? Att politiker, direktörer, chefer, journalister och andra ur eliten ska lämna sina trygga reservat för förorten, lär knappast vara aktuellt.

Jag sparar det mest intressanta till sist och ställer därmed frågan om texten är seriös eller bara ytterligare ett inslag i ”Sagan om det rasistiska Sverige”. Två veckor efter valet promenerade Leila Ali Elmi i centrala Stockholm när hon möter en för henne okänd man som uttrycker sig:

”Sådana som du borde inte tillhöra Sveriges riksdag”

Ärligt talat kära besökare. Hur många skulle känna igen Leila Ali Elmi om hon framträdde i TV utan namnskylt? Hur många skulle känna igen henne om de mötte henne i folkvimlet på stan? Hur många miljöpartister ute i landet skulle känna igen henne om de så råkade sitta på samma restaurang i hemstaden?

Orden ovan är givetvis nonsens och den okända man hon refererar till existerar säkert inte. Jag hävdar och tänker hävda att detta är en ren lögn, men passar så väl in i debatten om rasism, diskriminering och utanförskap.

Expressen

Lite kuriosa på det.

I en annan snyftare om Ali Elmi kunde vi i SVT läsa följande i en artikel från september 2018.

Fast i Expressens artikel från igår står följande att läsa.

Ligger det något konstigt och döljer sig i Leila Ali Elmis identitet, eller har Expressen publicerat en artikel byggt på falsarier och undermålig research?