Vi ser rörelser i Europa som tvärtemot EU:s och FN:s vilja, tröttnat på den verklighet som är på väg att förändra vår del av världen och som medvetet sätter sin egen befolkning i andra hand.

Detta märks inte minst i Sverige där vi har ett skattetryck som är världsledande, men där medborgare som jobbat och betalat skatt i decennier sätts på ständiga prov.

Vårdköer som tillhör de längsta i hela Europa, kvinnor som tvingas föda i en bil mellan hemstaden där BB lagts ned och ett lasarett tiotals mil bort, barn som dör p.g.a. utebliven vård, allt fler hemlösa som tvingas sova utomhus, fler fattigpensionärer än merparten av länderna i EU, en skola i fritt fall och en bostadsmarknad där svenska medborgare tvingas köa allt längre p.g.a. en bostadspolitik där kommuner tvingas prioritera de som nyligen kommit till landet och ska ha bostäder på andras bekostnad.

Lägg därtill ett rättsväsende som kryper på knäna, där poliser tvingas erkänna att de inte längre hanterar situationen, där dödsskjutningar och handgranatsattacker ligger på samma nivåer som de mest våldsutsatta länderna i världen, där antalet gruppvåldtäkter ligger i världstopp, där hederliga medborgare utsätts för våld i sina egna hem, där pensionärer rånas på sina ägodelar, där kvinnor och unga flickor knappat vågar sig ut efter mörkrets inbrott och där mindre orter hamnat i klorna på kriminella nätverk.

Samtidigt har vi en riksdag vars prioriterade intresse är att hålla ett av de åtta partierna utanför allt inflytande. En riksdag som verkar ha övergivit sitt eget land och sin egen befolkningen p.g.a. personlig prestige. Vi har medier som koncentrerar sig på att jaga vanliga medborgare som råkar skriva fel valda ord i sociala medier, inte sällan i affekt över den vardag de dagligen möts av. Vi har statligt finansierade intresseorganisationer med klar vänstervridning som jagar svenska skattebetalare som inte stämmer in i mångkulturens förlovade kör.

Kort sagt. Vi har ett svenskt samhälle som kapitulerat och som inte längre uppehåller det samhällskontrakt vi finansierar med några av världens högsta skatter.

Är det då konstigt att allt fler reagerar? Är det konstigt att fler tar på sig gula västar och protesterar mot avtal som ingen fått vara med om att rösta fram, men som vi alla vet kommer att förvärra en redan olöst situation?

Är det konstigt att det bildas medborgargarden i mindre orter där polisen bara är synlig när hederliga medborgare ledsnat och gör sina röster hörda på gator och torg? Är det konstigt att vanliga medborgare dras till extrema grupper när inget av de etablerade partierna lyssnar på deras rop? Varför tror etablissemanget att alla sympatiserar med den politik som så uppenbart författats av kapitalstarka och högljudda organisationer på högre nivå? Hur kan de starkt vänsterdominerade medierna ens ifrågasätta orsakerna till att vanliga medborgare skriver av sig sin frustration i sociala- och alternativa medier?

Varför förvånas över att allt fler personer med utländsk bakgrund röstar på och ansluter sig till det parti som ingen vill samarbeta med och som ständigt utsätts för mobbing p.g.a. sin mer verklighetsnära bild av det land vi bor i? Vilken verklighet lever de som kritiserar i? Ja, inte tusan är det i den verklighet både infödda och invandrade medborgare ser på med allt grumligare ögon.

Vi ser ett Sverige som förvandlats till något merparten av oss inte önskat. Hur kan någon förvånas över att allt mer drastiska åtgärder vidtas när ingen ens vill lyssna?

Ledarsidorna som får anses som en frisk fläkt i den mediala djungeln av mer politiskt korrekta tabloider, har i en rad artiklar granskat något som kallas Projekt Ekerö/Hållbart Sverige. En organisation som inte består av det media kallar lågutbildade lantisar, utan av pålästa, högutbildade och kapitalstarka medborgare från både medel- och överklass. Här talar vi om en organisation som är beredda att gå längre än någon annan hittills gjort och som inte tänker se på när vårt eget land utsätts för något vi aldrig tidigare sett.

Ledarsidorna

I Kvartals fredagsintervju framträdde en journalist som medverkat i ovan nämnda organisations möten och som berättar varför den bildats och vad den är ute efter. Mannen i fråga avslöjar också att det i dagsläget finns ett antal liknade organisationer med samma agenda. Vad som inte sägs, avslöjas eller vad ingen egentligen vet, är hur många liknande organisationer som just nu ser ett frö gro.

Kvartal

Allt har en gräns och när en gräns passeras är nog många villiga att ta till åtgärder man annars inte är kapabel till. Vid kommande lågkonjunktur, som allt fler erkänner står för dörren, kommer problemen att eskalera och jag tror de flesta innerst inne är oerhört rädda för det som komma kan.