INSÄNDARE. Barnen växer i omfånget och bland svenska fyraåringar är andelen överviktiga och feta 12 procent. I vissa kommuner så många som 16 procent. Trots att utbildningsnivån i Sverige ökar stadigt, barnen går på regelbundna kontroller till barnavårdscentraler och föräldrar får information vad och hur mycket barnen skall äta – ändå hinner många barn lägga på sig alldeles för många kilo på bara fyra år!

Med tanke på att det är mycket lättare att gå upp än ner lär majoriteten av dessa förbli överviktiga och feta. Och av de som fortfarande är smala lär en del ansluta till gruppen. Inte konstigt att ökande vikt är samtidigt ett ökande problem för många länder. Sverige är inget undantag.

Varför blir barnen tjockare? Enligt experterna löper barn till feta föräldrar en mycket högre risk att utveckla fetma före 7 års ålder men ”orsakerna till detta är komplexa och inte helt utredda”.

Som icke expert och utan utredningar vågar jag själv gissa att ökningen av barn med övervikt och fetma hänger samman med ökningen av vuxna med samma problem. År 2016 var 36 procent vuxna överviktiga och 15 procent feta. Sammantaget 51 procent, d.v.s. mer är hälften har många kilo för mycket…

Experter anser vidare att ”sannolikt bidrar både genetik, epigenetik och socioekonomiska faktorer till den kraftigt förhöjda risken”. Är det verkligen så komplicerat?

Vad äter en fyraåring?

En fyraåring äter det som hen får serverat hemma eller på förskolan. En fyraåring går inte själv till butiken och spenderar sin veckopeng på lösgodis eller chips. Inte heller en fyraåring plockar fram sina bullar och sötdricka från skafferiet själv. Maten på förskolan är förberedd av kökspersonal och – förhoppningsvis – hyfsat bra, en ”barnversion” av svensk husmanskost. Någon Michelinstjärna får inte kocken och maten skulle kunna bli bättre men direkt fet lär man inte bli av den. Därmed med stor sannolikhet de feta och överiktiga barnen får sitt kaloriöverskott hemma. Vuxna handlar hem det som passar deras smak och serverar maten till sig själva och sina barn. Det är just i hemmet barnen skapar grunden till sina matvanor och mat-o-vanor.

”Det är extremt utslagsgivande vad dina föräldrar har för inkomst och utbildning samt vilket bostadsområde man bor i”, säger Erik Hemmingsson, docent och fetmaforskare till Ekot. Min logik säger mig att det inte är bostadsområde utan föräldrars egna vanor och smak som avgör. Att det är nyttigare med grönsaker och magert kött och en liten mörk chokladbit än kaloririka pastarätter och bullar med sötdricka vet mycket väl även låginkomsttagare. Att man skall röra på sig helst varje dag och gärna få upp pulsen ett par gången i veckan är knappast någon hemlighet heller för lågutbildade.

Det är inte enbart föräldrars gener som barnen ärver. Barnen ”ärver” också föräldrars livsstil. Föräldrar som själva är aktiva ser till att deras barn cyklar, åker skidor, skridskor, sparkar boll eller simmar. De som går på Friskis går med sina barn på Hoppis och Skuttis och de som spelar tennis anmäler sina barn till tenniskurser. Och tvärtom föräldrar som tillbringar kvällar framför TVn och äter chips överför sina ovanor till nästa generation.

Så varför höginkomsttagare äter mindre och rör sig mer? Är välutbildade höginkomsttagare mer sugna på sallad med fisk och vatten att dricka och detsamma serverar de till sina barn? Eller snarare tänker de på långsiktiga konsekvenser av sina vanor och har en våg i badrummet?

För mycket forskning och för lite … sunt förnuft?

Enligt Jovanna Dahlgren, medicinskt ansvarig på obesitascentrum på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg, styrs 70 procent av vår vikt av gener. Alltså enligt experter: av mina 57 kg totalt ansvarar jag själv endast för 17 kg (30 procent).

Enligt min erfarenhet och minne har jag snarare ”ärvt” en viss livsstil. Jag är uppväxt på rågbröd med färskost, surkålssallad och rotgrönsaker. Sötlimpa med extra saltat Bregott trots 40 år i Sverige får jag bara inte ner. Det mesta av fritiden som barn tillbringade jag ute på gården eller i parken. Samma livsstil (förutom surkålen som inte fanns i Sverige) ”ärvde” mina barn och barnbarn som snarare är underviktiga. Min familj är väl inget undantag.

Hur ofta ser vi smala föräldrar med feta barn? Ganska sällan eller hur? Det är mycket vanligare att överviktiga föräldrar har överviktiga barn.

Samhällets problem men föräldrars ansvar

”Använd tallriksmodellen, servera bara en portion, ge vatten att dricka – och sluta skuldbelägga föräldrar” säger överläkare Jovanna Dahlgren som arbetar med feta och överviktiga barn. Det finns riktlinjer för barns kost som föräldrar bör rätta sig efter: på tallriken skall man lägga upp hälften grönsaker, en fjärdedel protein och en fjärdedel basvaror som potatis, ris eller pasta. Barnen skall äta regelbundet, tre måltider och två eller tre mellanmål om dagen. Helst ska man lära barnen att alltid hålla sig till en portion.

Råden låter utmärkt om bara barnen gör det som föräldrarna säger. Tyvärr, majoriteten av barn gör som föräldrarna gör och därför ”ärver” fetma. För att få bestående resultat bör vården börja med föräldrarna och få dem att ändra sin livsstil.

Det stämmer att växande övervikt och fetma är ett växande samhällsproblem. Men vi måste inse att det är faktiskt föräldrars avsvar att barn skall ha normalvikt. Enligt forskare är det ”en myt att familjer med överviktiga och feta barn är dumma och lata”. Nej, familjer med överviktiga eller feta barn är verkligen varken dumma eller lata. De flesta har dock fel livsstil och utan att ändra den kommer inga bantningspiller eller magsäckoperationer hjälpa dem i längden.  

Dr Dahlgren anser att man inte skall skuldbelägga vare sig föräldrarna eller barnen. Hon anser dock att ”det är hela samhällets ansvar att hjälpa barn att få en hälsosam vikt”. Men det är faktiskt föräldrar som har ansvar för sina barn och de som skall se till att barnen får rätt kost och rör sig varje dag.  

Det är livsstilen som är avgörande för ens vikt och sin livsstil väljer var och en själv. Den kan vara svår att förändra men det är ingen orsak att försöka lägga ansvaret för fetma på samhället. För att barnen skall bli normalviktiga bör läkarna börja att få föräldrarna att lägga om sin livsstil. Logiskt sätt måste det vara den mest effektiva tillvägagångssättet.

Mårtensson