Alice Teodorescu gör i en ny ledarkrönika jämförelsen mellan dåtidens Sovjetunionen och dagens Sverige.

Den som betvivlar att åsiktskorridoren existerar bör läsa hennes text.

Det kanske är fel av mig att jämföra Stalins Sovjetunionen och andra kommunistiska diktaturer med dagens Sverige. Som Alice Teodorescu skriver innebar det en säker dödsdom att yppa åsikter som inte passade in i kommunistdiktaturens maskineri.

Teodorescu berör den ytterst pinsamma partiledardebatten på Pride och hur närvarande partiledare nästan tvångsmässigt och generade viftade med Pride-flaggor på moderatorns pinsamma frågor. Ja, alla utom Jonas Sjöstedt och FI:s Gita Nabavi som likt duracell-kaninen viftade frenetiskt med sina flaggor efter varje pinsam fråga.

” Men nog måste någon, om så bara en, ha reagerat på det som utspelade sig…//…Det är symptomatiskt att ingen av partiledarna, som gjort ett stort nummer av sitt engagemang för likabehandling, där och då ifrågasatte upplägget som exkluderade partiledaren för ett av Sveriges största partier…//…Hur kan det komma sig”

Hur det kan komma sig? Svaret på Teodorescus fråga är tämligen enkel. Ingen vågade. Skulle någon av partiledarna tacka nej till debatten eller kasta flaggan på golvet efter alla pinsamheter, skulle denne hudflängas i media och tvingas utstå kampanjer vi nog aldrig sett maken till i Sverige. Att reagera mot Pride låter sig bara inte göras.

Alice Teodorescu använder ord som bristande civilkurage, avsaknaden av mod och respekten för andras åsikter. Glöm inte bort så här inför valet, att sju av riksdagens åtta partier anser det vara viktigare att motarbeta än att finna gemensamma lösningar som främst gynnar landet Sverige och de skattebetalande medborgare som byggt upp det.

GP