KOMMUNISTSPIONER. Den Öst-Tyska underrättelsetjänsten Stasi, officiellt Ministeriet för statssäkerhet, aktivt 1950-1990, med 91.000 anställda och cirka 620 000 inofficiella medarbetare hade det kommunistiska partiets uppdrag att spåra upp, bevaka och gripa personer med fientlig eller ­negativ inställning.

Precis som alla andra europeiska länder förde den svenska säkerhetspolisen, Säpo, dokumentation över den östtyska underrättelsetjänsten, ­Ministeriet för statssäkerhet, mer känd som Stasi.

Anledningen till detta är att Stasi hade en ­tämligen aktiv verksamhet också i Sverige, bland annat vad gällde spionage mot industri och ­teknologi, den politiska sfären, skolor och universitet samt givetvis militärt spionage.

Men Stasis kontakter kartlade och informerade också om östtyska flyktingar, vilka med livet som insats flytt från den kommunistiska diktaturen. Övervakningen skulle fortgå oavsett om man bodde i landet eller inte.

Tack vare det öppna Stasiarkivet i Tyskland har tämligen uppseendeväckande avslöjanden kunnat göras, där inte minst den tidigare prästen i Burträsk, tillika teologiprofessorn, Aleksander Radler sticker ut. Enligt Stasis egen dokumentation var han verksam i underrättelsetjänstens tjänst till och med 1989 – det år muren och diktaturen föll. En tråd som sedan Växjö stift föredömligt har gått vidare med och anordnat ett forskningssymposium om Östtysklands under­rättelsearbete i Svenska kyrkan.

– Pettersson har noterat att medan Tyskland öppnat sina arkiv så går utvecklingen i Sverige åt motsatt håll. Läs tidigare inlägg nedan och på länken HÄR. 

Av någon anledning skyddas i Sverige personer som har varit verksamma och för egen vinnings skull har arbetat för en av det modernas Europas värsta regimer. Det är med andra ord svårt att se några förmildrande omständigheter som skulle göra att dessa personer skulle ha rätt att ta med sig sin hemlighet i graven.

Min personliga uppfattning är att dessa person skyddas för att de är eller har varit kollegor till dagens vänsteretablissemang. Socialdemokraterna, SVT med flera.

Jag har skrivit om detta flera gånger men dagens journalisterna föredra att jaga Ingvar Kamprad för det han gjorde som 17-åring 1943 och drottning Silvia för det som hennes pappa eventuellt gjorde under 1930 och 1940-talen. Att tvätta sin egen skitiga byk är tydligen fullständigt ointressant för vår journalistkår.

TIDIGARE 2011-02-02. Svenska journalister i Stasi-arkiven

Stasi − Den östtyska säkerhetstjänsten är väl känd av de flesta. Den höll den östtyska befolkningen i ett järngrepp med hjälp av informatörer över hela DDR. Dessa informatörer beräknas ha varit c:a 100 000, de flesta inom landet och i Västtyskland men det fanns även många i Sverige.

Journalister är ett konstigt släkte, de jagar kungen, Kamprad, politiker och Sverigedemokrater med blåslampa, de vänder på varje sten för att snoka fram en skandal hur gammal den en är, obetalda tv-licenser får dem nästan att pissa i byxorna men när det gäller kommunistspioner i de egna leden är det tyst, knäpptyst.

Professor Birgitta Almgren har forskat i Stasi-arkiven och funnit svenska poliser, politiker och säkerhetspoliser finns bland de namnen.

– Men de viktigaste namnen är journalister, säger Birgitta Almgren.

I somras beslutade regeringsrätten att professor Birgitta Almgren skulle få ut Säpohandlingar om de svenskar som samarbetade med Stasi. Det blev dock ett tillstånd med förbehåll. Birgitta Almgren fick nämligen ett hot om fängelse över sig – eftersom det finns hot om straffpåföljd – om hon röjer namnen på dem som samarbetade med Stasi. Sedan i augusti förra året har hon nu forskat i det hemligstämplade materialet.

Finns det politiker bland dem som samarbetade med Stasi? – Det är många namn på en rad områden från alla sektorer i samhället säger Birgitta Almgren. 

Finns det även poliser eller säkerhetspoliser? – Det finns sådana också, men man ska inte tro att Säpo är några duvungar, som Jan Guillou påstår. Och de viktigaste personerna för Stasi var inte politiker eller poliser. Det viktigaste för dem var att värva unga idealister, där många blev journalister. Detta har även en högt uppsatt Stasi-chef bekräftat för mig.

Många var alltså journalister? – Ja, men jag kan inte namnge någon. Hoppas att jag inte har sagt för mycket nu.

När kommer du att släppa mer information? – Jag kommer med en rapport i vår, och sedan en bok till hösten.

Men inga namn alltså? – Nej, det får jag ju inte släppa. Då hotas jag av fängelse.

− Pettersson undrar om det inte är dags för -68 vänstern att jaga sina egna på samma sätt som de jagar andra för journalisterna är väl opartiska och korrekta? Det kan vara bra att lägga på minnet när ni lyssnar på ”opartiska” valanalyser…

***