Miljöpartiet och Feministiskt Initiativ planerar att ingå ett valtekniskt samarbete inför valet.

Desperationen hos de bägge partierna är märkbar. För Miljöpartiets del att de balanserar kring Riksdagsspärren och att de ligger under den i många mätningar. För Feministiskt Initiativs del att de befinner sig långt från samma spärr med sina 1-1,5 procent.

Ett valtekniskt samarbete är inte på något sätt odemokratiskt och inte heller första gången något sådant sker. Bl.a. skedde det mellan Centerpartiet och Kristdemokraterna (då Kds) i valet 1985.

Om olyckan är framme kan detta rädda Mp från att åka ut, samtidigt som Fi får in några representanter i Riksdagen. Plötsligt har vi inte bara ett, utan två extrema partier på beslutsfattande poster. Fast vilka tänker de samarbeta med?

Jag tror att Stefan Löfven och Socialdemokraterna väldigt gärna vill slippa det ok som Miljöpartiet innebär. Att Ulf Kristersson och Moderaterna tänker göra om samma misstag som Fredrik Reinfeldts moderater gjorde i.o.m. migrationsuppgörelsen med Mp, tror nog ingen förnuftig människa. Det skulle nog på allvar innebära dödsstöten för partiet.

De två som kanske jublar över Miljöpartiets och Feministiskt Initiativs väntade kärleksaffär är Jonas Sjöstedt och Annie Lööf. Centerpartiet har genom Lööfs inträde på scen närmat sig vänstersidan med stormsteg och Vänsterpartiet som ser ut att bli valets segrare tillsammans med Sverigedemokraterna, kan komma att få ytterligare ett parti att luta sig mot.

Årets val kommer att bli en nagelbitare för många. Vi som aldrig mer vill se en socialistisk regering eller någon regering som lutar sig mot Mp och V, kan komma att drömma mardrömmar tack vare Annie Lööf. Vi som vill se en regering som sätter sitt eget land, sin egen befolkning först och som inte drar sig för obekväma beslut ser nog helst att Kristersson vänder ryggen åt Annie Lööf och Jan Björklund och börjar titta på helt andra alternativ.

Oavsett vilken regering vi får efter den 9:e september är den tvingad att förhålla sig till SD på ett eller annat sätt, om vi nu inte får en koalition med S, Mp, C och Fp som med stöd av V och Fi (brrrrrr) kommer att regera Sverige de kommande fyra åren.

Av flera onda ting ser jag då hellre en koalition mellan S och M som tar stöd för majoritetsbeslut med hjälp av olika partier i olika frågor. Som Alliansen gjorde med Mp 2011, fast att S och M tar stöd av SD i den frågan.

Fem veckor av nagelbitande som sagt. Fem veckor som helt kan avgöra Sveriges framtid och inte minst hur vår välfärd och samhälle i stort kommer att utvecklas.

SvD