INSÄNDARE. Silar mygg och sväljer elefanter – Vita feminister klagar ganska sällan på hedersmord, tvångsgifte, gruppvåldtäkter och slöjtvång – istället arbetar de för att få in fler kvinnor i styrelser (i företag de inte varit med och byggt upp) och att män inte ska sitta bredbent i lokaltrafiken.
Att en man sagt någon elakt på sociala medier gör i regel feminister mer upprörda än en gruppvåldtäkt. Vita feminister kämpar även för massinvandring (varför kan jag inte svara på) och förnekar konsekvent invandrares våld mot kvinnor. Utrikespolitiskt kämpar vita feminister ofta för aborträtt (främst i kristna länder) och nämner sällan kvinnoförtrycket i Afrika i Mellanöstern. Vita feminister kämpar hellre för kvinnor rätt att bära slöja än kvinnors rätt att vara utan slöja. De verkar även finnas ett förakt för vita män och västvärldens civilisation i allmänhet.
Behöver Hollywood för att bekräfta sin världsbild – Då verkligheten inte lever upp till förväntningarna måste de vita feministerna fly in i Hollywoods påhittade värld. The handmaid’s tale är ett perfekt exempel, det är en serie som handlar om en dystopisk framtid där vissa kvinnor hålls som fångar, under tortyrliknande former, och tvingas föda barn år andra. Serien bekräftar de vita feministernas världsbild och dryper av propaganda för mångkultur och HBTQ. Den är välgjord och driver lätt kvinnor till tårar. The handmaid’s tale är baserad på en roman med samma namn. Mångkultursvurmare i allmänhet frossar gärna även i spelfilmerna Schindler’s list och Black panther.
Segregerar sig i vita områden – Vita feminister älskar i regel mångkultur, men lever inte som de lär. I riksdagsvalet 2014 gick Feministisk Initiativ riktigt bra i den helsvenska stadsdelen Midsommarkransen i södra Stockholm. Det gick även bra för dem i Årsta och på Södermalm. Det gick desto sämre i Tensta, Rinkeby och Fittja.
Linus K
The handmaid’s tale skildrar ju precis hur muslimer behandlar sina kvinns.
Det är inte vitt skinn som styr Världens öden…
http://pbs.twimg.com/media/Df1A3EVUYAEFoUi.jpg
Den ultramoderna radikalfeminismen är en av vårt sönderfallande samhälles främsta indikatorer, där de irrationella attackerna på det vita patriarkatet glasklart bevisar genushysterikernas grava etikbrist, förvrängda verklighetsuppfattning och ideologiska dysfunktionalitet.
Den destruktiva inverkan dess skränande anhängare utövar i egenskap av imaginära föredömen för den uppväxande generationens unga damer, står ställd utom allt tvivel och representerar paradoxalt nog ett sällan skådat förakt för det egna könet, dess av naturen givna förutsättningar och funktioner och dess ursprungligt uppbyggliga uppgifter i ett normalt starkt och dynamiskt socialt klimat.
Kontraproduktiviteten är ett tragikomiskt faktum som endast överträffas av den flagranta penisavund som städse går i dagen i dessa sammanhang och där den illa beryktade Södertörnsfilosofin symboliserar ett monstrum till tankefoster som utan samvetskval kan aborteras.
Andreas.
Slopa kvinnlig rösträtt så försvinner extremist partierna v,c,mp,f.
Touché, gode bror!
Anno 1921 har tveklöst visat sig vara ett synnerligen olycksdigert årtal, då rödstrumporna lyckades lägga grunden till mången framtida olycka och därmed bevisa det svagare könets icke sällan bristande intellektuella kapaciteter.
Dock skall i rättvisans namn tilläggas att det finns ett och annat undantag från vår gemensamma ståndpunkt – varpå undertecknad gentleman lyfter på hatten och anför nomina sunt odiosa!
Andreas 🙂
Innan ”Allmän och lika rösträtt” infördes var det bara myndiga skattebetalare som fick rösta och med röstetal efter skattekraft. Eftersom gifta kvinnor var omyndiga och ogifta och myndiga kvinnor var få så finns det en föreställning att endast män fick rösta. ”Från 1863 blev alla kvinnor automatiskt myndiga vid 25 års ålder, men gifte sig kvinnan blev hon åter omyndig med den äkta maken som förmyndare. Även ogifta kvinnor kunde avstå från sin myndighet genom att vid domstol begära en förmyndare. År 1874 fick gifta kvinnor rätt att själva bestämma över sin egen inkomst och 1884 fick ogifta kvinnor samma myndighetsålder som mannen, 21 år. Men gifta kvinnor förblev omyndiga ända till år 1921 då även de fick bli myndiga vid 21 års ålder.” (Wikipedia)
Förbereder I er alla på nuntium falsum anno 2021.