SVT för just nu en kampanj med namnet #dinröst där vanliga medborgare får deltaga med sina röster i olika ämnen.

Just nu är ämnet jobb och på den här sidan kan du se berättelser av vanliga medborgare från olika delar av landet. Det finns givetvis en del att önska när det gäller vissa gruppers deltagande på arbetsmarknaden och orsakerna bakom.

Från SVT Sörmland berättar man om Jehan al Khedr från Syrien. Hon var lärare i hemlandet, men får inget jobb som lärare i Sverige. Hennes svenska är riktigt hygglig, hon har en lärarlegitimation och säkerligen kompetens i de ämnen hon tidigare undervisat i. I reportaget ställs inte frågan om det skulle underlätta för Jehan om hon lämnade religionen hemma. Jodå, Jehan är iklädd det religiösa attribut som påtvingas muslimska kvinnor.

SVT Väst har ett reportage om 35-åriga Esma Aksungur från Turkiet. Esma kom till Sverige som 19-åring och har inte jobbat en dag i sitt nya hemland, förrän nu när hon fått ett jobb som lokalvårdare. Reportaget säger mer än SVT förmodligen inser, för några obekväma frågor ställs inte. De här orden  i reportaget får symbolisera den svenska asylpolitiken sedan den socialdemokratiska regeringen försatte Sverige under ett experiment i början av 70-talet: ”Under åren i Sverige har hon inte jobbat. Hon ville vara hemma med barnen”. Precis, när Esma kom till Sverige kunde hon välja bort jobb genom att livnära sig på skattefinansierade bidrag och det har hon gjort i sexton år. Att Esma nu bestämt sig för att jobba är bra och hon ler samtidigt som hon säger att trappstädning är kul. Då har hon hunnit städa en trappa. Om hon tycker det är lika kul om ett år när hon städat tusentals trappor och kroppen värker får vi se. Jodå, också Esma från Turkiet är iklädd det religiösa plagg som påtvingas muslimska kvinnor.

Samtidigt berättas från kommun efter kommun att nyanlända har svårt att komma in på arbetsmarknaden och att det i snitt tar åtta år innan de får sitt första jobb. Gapet mellan svenskar och utrikesfödda är fortfarande stor och utan den enorma mängd asyl- och anhöriginvandrare som kommit till Sverige, hade regeringens vallöfte om EU:s lägsta arbetslöshet 2020 redan infriats.

Just nu befinner sig Sverige, Europa och den moderna världen i en högkonjunktur av sällan skådat slag. Trots det läser vi dagligen om problem som kan förknippas med svensk invandringspolitik och inte minst då arbetsmarknaden. Här inställer sig ett problem som få vill tala om. För kan arbetsmarknaden inte ge jobb till alla under en brinnande högkonjunktur, lär man knappast kunna det när nästa lågkonjunktur står för dörren. Den är på väg och frågan är bara när den kommer och hur hårt den kommer att slå mot Sverige och den svenska arbetsmarknaden. Jag misstänker starkt att många politiker och myndighetschefer har ett antal sömnlösa nätter framför sig.

Igår rapporterade KI (Konjunkturinstitutet) att långt fler nyanlända måste komma ut på arbetsmarknaden. Sker inte detta kommer svensk ekonomi att skadas rejält och kommande regering tvingas till ordentliga skattehöjningar. KI:s prognoschef bekräftar det Petterssons haft uppe i ett antal artiklar: ”Om man inte gör det kommer nästa lågkonjunktur och då kommer de här personerna få det ännu svårare”. Vi vet redan nu att pensionssystemet saknar pengar och att vi nu tvingas jobba längre upp i åldrarna för att trygga pensionen för de som anlänt till Sverige och inte jobbat i de 40 år som pensionssystemet bygger på. Nu ska svenska medborgare och företag som redan är världsledande när det gäller skatter, tvingas avstå mer av sitt för att bidragssystemet ska kunna klara av att finansiera alla som kommer till Sverige och inte jobbar.

Elisabeth Svantesson (M) sade i en debatt med Magdalena Andersson (S) i måndagens Aktuellt, att det måste vara en väsentligt större ekonomisk klyfta mellan att arbeta och att inte arbeta. Det tror jag nog att de flesta håller med om idag, förutom de som kommer till Sverige och på fullt allvar tror att generösa bidrag ska finansiera deras vardag i tid och evighet.

Tyvärr tror jag vi kan vänta oss betydligt dystrare tider än de vi dagligen tar del av. När KI rapporterar om stora problem vid kommande lågkonjunktur, så är det så och ingen rasistisk skröna som florerar på högerextrema hatsajter. Det som nu måste till är att nästa regering på allvar ser till att vi får en riksdagsmajoritet för en återvandringspolitik, så att människor som kommer till Sverige kan återvända hem och göra större nytta i hemlandet än i Sverige. För helt ärligt nu. Var i världen behövs syriska läkare och lärare allra bäst?

Tyvärr har vi partier i riksdagen som inte är nöjda med de stramare regler Socialdemokraterna och Moderaterna anammat. V, Mp och C vill tvärtom se en ökad generositet, ökade incitament och en större asyl- och anhöriginvandring än idag. Detta trots alla problem som verkar olösliga och detta trots kommande lågkonjunktur. Tre partier som verkar hålla varandra allt hårdare i handen.

Sverigedemokraterna vill se en återvändarpolitik och säger så här via sin migrationspolitiske talesperson: ”Bidra till återvandring genom såväl ekonomiskt stöd som till exempel anpassade utbildningar och kontaktförmedling”. Detta ska bli Migrationsverkets uppgift.

Alternativ för Sverige skriver så här på sin hemsida: ”De personer som redan har svenskt medborgarskap men som längtar efter att återförenas med sitt hemland ska kunna få generös ersättning för att avsäga sig sitt svenska medborgarskap och återvända till sitt hemland”. Detta ska ske genom ett nytt statligt verk, Återvandringsverket.

Bland övriga partier har jag varken sett, hört eller läst något om återvandring.

Så var det detta med religion och arbetsmarknad. Hur många gånger har vi inte läst om muslimska kvinnor som gråtit ut i media och som suttit på DO:s kontor för att förhandla till sig stora skadestånd? Allt för att de vägrar ta av sig sina religiösa attribut på arbetsplatsen. Varför ska vi tvingas se hur religionen äter sig in allt längre i samhället? Till vilken gagn är religionen för samhällsutvecklingen och arbetsmarknaden? I Sverige stod religionen över lagen i många hundra år. I muslimska länder gör den fortfarande det. Vill vi svenskar att våra förfäders bugande för religionen ska återfödas så att våra kommande generationer anpassar sina liv efter det som predikas från kyrkor och står i Bibeln? Vill alla de som flytt islams medeltida lagar, återuppleva detta religiösa förtryck i landet de flytt till?

Nej, låt religionen förpassas dit den hör hemma. I hemmen och i byggnader som är avsedda för den. Ute i samhället ska vi hålla oss från religionen så mycket vi bara kan.