VALET 2018. Politik är äckligt och socialdemokratisk politik bland det äckligaste. För inte så länge sedan fanns det inget som hette svenska värderingar mer än att det var något som katten släpat in tillsammans med Sverigedemokraterna. 

Minns ni Mona Sahlin, en gång påtänkt som socialdemokraternas partiledare och statsminister

”Svenskarna måste integreras i det nya Sverige, det gamla Sverige kommer inte tillbaka”
Mona Sahlin i P1-morgon i Sveriges Radio P1 den 17 maj 2001.

Statsrådet Mona Sahlin svarar på frågan ”Känner du dig svensk?” i GT den 6 juni 2001.
”Jag har ofta fått den frågan men jag kan inte komma på vad svensk kultur är. Jag tror att det är lite det som gör många svenskar så avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana ”töntiga” saker”

”Ursvenskt är bara barbariet. Resten av utvecklingen har kommit utifrån.” Dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt slutsats efter ett besök i invandrartäta Ronna i Södertälje, 15 november 2006.

Det är bara några exempel, men har man följt svensk politik länge och har gott minne är det en tragedi. Sverige är fortfarande ett av världens bästa länder men de etablerade politikerna och journalisterna har ägnat sig åt att snacka skit om allt bra vi och våra förfäder uppnått och i stället hyllat dysfunktionella kulturer från Mellanöstern.

Svenska värderingar har varit ute i kylan i årtionden. Skälet är Sverigedemokraterna. SD har framhävt det svenska och som FN:s flyktingkonvention krävt assimilation – att nya svenskar ska förmås släppa taget om kultur, värderingar och traditioner. Och det som SD vill, det har alla andra varit emot. Detta utan att tänka efter, de har tjatat om att komma in på arbetsmarknaden i 30 år sedan kommer resten automatiskt.

Nu verkar polletten ha trillat ner.  Minst 30 år för sent, nu räcker det inte med svenska värderingar. Vi måste stänga gränsen och börja skicka tillbaka folk.

Det går inte att som den illegale invandraren, SSU-fifflaren och nuvarande civilminister Ardalan Shekarabi bedriva flip-flop politik och tro att dubbelmoral betyder dubbelt så bra.

Ardalan börja med att säga förlåt, vi hade fel och SD rätt. När du gjort det ska jag fundera, tills dess dess är du och dina politikerkollegor och alla journalister som varit med om att köra Sverige och svenska värderingar i botten riktigt stora skitstövlar…

Sveriges Radio, som tillhör skitstövlarna…

Wilhelm Moberg, Svensk strävan, 1941

”Sverige är vårt, det är sex och en kvarts millioner levande svenskars land. Men det är även de dödas land, deras som byggt upp det åt oss från början och lämnat oss sitt verk att förvalta och förkovra. De döda är åtskilliga millioner flera än vi. De har mycket att säga oss nu, och vi är skyldiga att lyssna till dem. Vi lyssnar till dem genom att minnas vad de uträttat och genom att värdesätta deras strävan. De kan icke mera värja sitt verk. Det åligger oss.

Någon gudomlig rätt till ett visst landområde, någon rätt i och för sig att besitta ett visst land från begynnelsen och intill änden, gives naturligtvis icke åt vårt folk. Den rätten är någonting som skall förtjänas, som skall förvärvas av varje folk.

Svenskarna har förvärvat sig rätten till sitt land. Sverige är vårt sedan årtusenden med odlarens och brukarens självklara rätt, genom fädernas offer i blod, genom den särpräglade kultur, som har skapats här.

Vad Sverige i dag är, det har döda och levande svenskar gjort det till, och ingen annan. Sverige är idag vårt genom svensk strävan. De levande svenskarnas uppgift är att bevara det och förkovra det genom att fortsätta denna strävan – på frihetens grund.

Vi är ett litet folk, men vi har ett stort land att bo i. Se på Europa-kartan! Vårt land brer vida ut sig i världsdelen. Men vi är få, vi är de ensamma stugornas folk, och även om vi numera delvis bor i städer, så är vi dock någon gång komna från bönders, torpares, backstugesittares stugor.

I ensamheten i stora ödsliga skogar har en svensk folksjäl danats genom tusendena år. Brottningen med stenen och stubben när åkern bröts, har gett oss krafter – andliga och kroppsliga. Och starkt motstånd utvecklar starka krafter. Så har detta lands skog och mark präglat oss, gett oss det egnaste, upprinnelsens källa till vår folkstyrka, den ensamme skogsbons stolthet och frihetssinne och den sege odlarens ihållighet.

Det verkligt svenska är sålunda ursprunget – vår växtplats. Det är för mig den barndomens jord där jag sprang barfota något dussin somrar, och kände enrisbuskens barr under fötterna. Barndomens mark, det är vårens allt ljusare kvällar med morkullsflykt över stugbacken, och tranornas skrik från kärret. Det är sommarens solvärmda bäck med sitt ljumma vatten plaskande kring barnaben med sårskorpor på knäna. Det är höstens röda lingontuvor och det nedfallna äpplet i dagg-gräset en klar morgon. Det är vinterns snödrivor vid farstubron. Det är iskanornas kälkbacke. Det är några barn i en gråmosses lavstuga på skogsbacken en enslig kväll i skymningen. Far är på regementsmötet, mor på dagsverke uppe i Roten. Barnen sitter vid stugans fönster och trycker sina näsor platta vidmot emot glaset. Finns det inte någon där nere på vägen? Det är fattigdom – men en stolt fattigdom, som hjälper sig själv till livets tillräckliga uppehälle, till det grova, men mustiga dagliga brödet från rågen på åkerlappen kring stugan. Det är en sund och fri barnaväxt, som den vilda örtens mellan enbuskarna i hagen. Det är frid och trygghet i ett fredligt land, där barnen föds fria av fria föräldrar. Ett land där också de minsta backstugors barn får pröva sina möjligheter av alla slag så långt deras krafter räcker till. Ett land där var och en får växa efter sin egen art. Detta är det egna, det som aldrig skall låta sig utbyta mot något främmande. Detta är roten och blodsbandet, min andliga arvslott som jag har att föra orörd vidare åt mina egna barn. Detta är för mig det svenska, det omistliga.”

– Wilhelm Moberg, Svensk strävan, 1941