Igår gick en grupp från våldsvänstern till våldsam attack mot medlemmar i den nystartade föreningen ”Det Fria Sverige”, attacken skedde i Lund i den lokal där föreningsmötet skulle ske. En person fick föras bort med ambulans. Och jag går och funderar över vad förutom pennan kan man beväpna och skydda sig med? Men ärligt talat, hur ska vi freda oss när mordlystna personer från AFA tillåts av politiska polisen härja mer eller mindre fritt?

Hur som, sedan har vi såklart den hatiska kåren från den etablerade median att tampas med, hatmedian gör som vi är vana vid, lögner lögner och ännu mer lögner. Plus såklart att man ”listigt glömmer” att beskriva sina vänner för vad dom är, våldsvänstern har carte blance. Om vi inte kämpar för mötesfrihet och yttrandefriheten så tas det ifrån oss, kämpa!

Vi ger föreningen ”Det Fria Sverige” ordet: 

Föreningen har blivit omskriven en del i media och något som återkommer är beteckningen av Det fria Sverige som “extrem” eller “extremistisk”. Låt oss därför svara på frågan om vi är “extrema”. För vi har faktiskt tolkningsföreträdet när det gäller Det fria Sverige.

Låt oss börja med att titta på ordet “extrem”, vilka synonymer kan vi hitta? Bland andra kan man ersätta “extrem” med “överdriven” eller “ytterlig”; men också med “exceptionell” (som i sin tur hänvisar till “unik”, “enastående” eller “utomordentlig”).

Om det är de tre sistnämnda definitionerna som menas så tackar vi och tar emot. Att vi däremot skulle vara överdrivna eller ytterliga, nej, det går vi inte med på. Det är helt enkelt inte sant.
Det fria Sverige är en intresseförening för svenskarna, den svenska kulturen och vår särart. Hur kan det vara “extremt”? Är samiska intresseföreningar extrema? Är romska dito extrema? En sådan svepande generalisering ställer i vart fall vi inte upp på.

Är Det fria Sverige en ’extrem’ förening?

Vad kan då vara “extremt” med oss?
Vi tror att svaret på den frågan står att finna i det som faktiskt gör vår förening “unik” och “makalös” i dagens Sverige. I vår grundläggande skrift läser vi om föreningen:
“Vi har högt i tak och långt till dörren vad gäller yttrande-, åsikts- och tankefrihet – det goda samtalet ser vi som ett skydd mot intellektuell likriktning (vilket i förlängningen leder till en tankens inavel med sorgliga konsekvenser).” Sid. 9
Och vidare:

“Som medlem i Det fria Sverige kan du vara högerorienterad eller mer klassiskt vänster; du kan vara frihetlig eller auktoritär; radikal eller reaktionär – så länge du delar våra grundläggande gemensamma ståndpunkter som läggs fram i denna skrift och står bakom våra stadgar är du välkommen. Men var beredd på att få försvara dina åsikter eftersom vi uppmuntrar till debatt och diskussion.” Sid. 10

Det sorgliga är att detta är vad som får gammelmedia och andra anhängare av tidsandan och åsiktskorridoren att stämpla oss som “extrema”. Vi stänger inte ute folk från gemenskapen för att de “tycker fel”, vi välkomnar dem om de skriver under på våra grundläggande principer.

Detta är inte okej i Sverige idag enligt somliga, vilka själva gör allt de kan för att kväsa debatten och diskussionen. Alla som inte upprätthåller den inrökta åsiktskorridoren klassas som “extremister”. Sanningen är ju att de känner andra som sig själva. De vill inte bli motsagda och deras dogmer får inte utmanas; de vill ha konflikt, inte stimulerande samtal.
Detta är det sorgliga!

Det fria Sverige kommer aldrig att acceptera denna sekterism som sliter itu, vi går mot strömmen och är motvalls. Vi vill ha respektfull debatt och diskussion eftersom vi tror att vi genom sådana finner nya vägar som är positiva och för oss framåt.

I ett framtida Sverige – det fria Sverige – skall det inte bara finnas en sann lära; historien har för många gånger visat att detta tänk bara leder till död och elände. I det fria Sverige skall många tankar få blomma och därtill få utrymme att förklara sig.

Om det är extremt enligt gammelmedia och åsiktskorridorens väktare, ja, då är vi med glädje “extrema”.

Bli medlem i Det fria Sverige idag du med! 

Lyssna på Ingrid och Conrad