UTRIKES. Franz J Marty är schweizisk är frilansjournalist och bosatt i Kabul sedan tre år tillbaka.

-Pettersson har klippt några stycken hur hans reportage på Blankspot.se, läs gärna hela.

Afghanistan är ett land i krig och till och med huvudstaden Kabul är alldeles för farlig för att man ska kunna skicka någon dit – det är ett argument man ofta hör. Men hur är det egentligen att bo i Kabul?

De senaste åren har många afghaner flytt från konflikterna i sitt hemland, ofta för att söka skydd i Europa. Väl framme har de fått se sina asylansökningar avslås. Detta har lett till intensiva diskussioner i Europa där det ifrågasatts om det är rätt att avvisa asylsökande från Afghanistan och sända tillbaka dem till deras hemland.

I rapport efter rapport beskrivs det ökande antalet civila offer. Rebellgrupper tar över och tvingar människorna att fly, i de flesta fall till städerna. Men till och med i huvudstaden Kabul händer det ofta att talibanerna, och på senare tid även den så kallade islamiska staten, utför självmordsattacker.

Nyhetsbilderna visar döda kroppar som ligger bland rasmassor på gator som kantas av helt eller delvis förstörda hus.

Kabul framstår mer som en dödlig krigszon än som en stad. Personer som motsätter sig avvisningar brukar framhålla den här mörka bilden av Kabul. Men intressant nog är det få av de européer som påstår detta som har tillbringat så mycket som en dag i Afghanistan.

Det har jag gjort.

Jag har bott i Kabul i nästan tre år…

så börjar artikeln, i slutet står detta.

Det är klart att attacker inträffar betydligt oftare i Kabul än i Europa. Men hur viktiga är de skillnaderna i slutändan? Hur många fler attacker drabbar Kabul? Ett tiotal? Hundratals? Och än viktigare – hur påverkar det risken? Den frågan är svår att besvara, men Bundesamt für Migration und Flüchtlinge (det tyska migrationsverket) har kvantifierat det här, och enligt deras beräkningar är risken för att dödas eller skadas i attacker eller sammandrabbningar 0,074 % högre i Afghanistan (siffrorna bygger på Afghanistans totala befolkning och det totala antalet civila offer i konflikten 2014). Samma myndighet sätter tröskeln för när risken ska anses alltför hög till 0,125 % – alltså nästan dubbelt så mycket som den beräknade siffran för Afghanistan.

…och det allra sista…

Den relevanta frågan är om ens liv är i oacceptabelt allvarlig fara i Kabul eller om det är möjligt att leva relativt säkert här?

För mig är det helt klart möjligt och det hoppas jag upplevs som hoppfullt.

Jag bevisar det varje dag genom att leva som en vanlig afghan och jag är varken särskilt modig eller speciell på något annat vis. Det stämmer visserligen att saker och ting ibland är annorlunda för en utlänning och att jag skiljer mig från mängden när jag går runt i Kabul, men det är definitivt inte så att staden är säkrare för mig än för afghanerna

I slutändan är problemet att vår syn på Afghanistan verkar fördunklas av en irrationell rädsla som hindrar de flesta från att se verkligheten.

Och den verkligheten som jag har mött under mina nästan tre år i Kabul är att staden inte är hälften så farligt som alla tror.

-Pettersson läser och undrar varför vi inte får samma typ av reportage i våra medier. Säljer det inte att berätta att 30 miljoner afghaner trots allt lever sina liv i Afghanistan och att fler människor mördas per capita i Chicago, USA än i Afghanistan. Har ni hört talas om några asylsökande från Chicago?

Likadant är det med reportagen från Somalia, mest död,våld och öken. Inget om att stora delar av landet grönskar och att Somalia i grunden är lika rikt som Sverige, om inte rikare.

I Somalia finns enorma naturtillgångar som guld, silver, tungsten, mangan, kalksten, gips, järn, krom, nickel, uran, olja och gas. Inget av detta utvinns dock.

Boskap finns i mängder och de äter inte sand. I Somalia odlas bananer, majs, dura, hirs, vattenmeloner, mango och alla sorters frukter. Bananer och levande djur är Somalias största exportprodukter. Bananerna går ofta till Italien och djuren till Arabländerna. Det odlas också ris över hela landet.

Somalia liksom resten av Afrika är oerhört rikt. Afrikaner behöver inte svälta, de behöver inte bistånd, de behöver en spark i arslet för att börja ta vara på de enorma rikedomar som finns över hela kontinenten.