Miljarder av våra skattepengar har satsats i våra utanförskapsområden. De har satsats på skolor, på idrottsanläggningar och fritidsgårdar. Man har infört snabbspår till arbeten och bostäder. Det har bildats intressegrupper och hashtaggar där man älskar de nya svenskarna och tar allt oftare avstånd från oss andra. Man har tillmötesgått de nya med önskade moskéer och avskaffandet av svenska traditioner och svensk kultur. Man låter personer utan asylskäl få stanna ändå. Man låter personer som ljugit till sig uppehållstillstånd ta hit sina familjer. Man har banne mig gjort allt, men ändå…
Sverige som har hjälpt andra länder i många år för att bekämpa fattigdom och krig. Med facit i handen har de varit ett lyckat arbete? Är de mindre krig och fattigdom idag? De som har skett är att krig och fattigdom har spridits som en sjukdom mellan länderna. Globalisternas plan har börjat ge resultat. Människorna rör sig fritt över gränserna som en handelsvara.
Om man ser till drygt 35 år av helt okontrollerad massinvandring så är väl slutsatsen solklar, Sveriges bistånd och till hela världen verkar inte ha varit helt lyckad !
Sverige är dödligt förgiftat .
Pensionärsblodspengar tvättas till svartas pengar av djuridik ministern Morgan J
När jag var liten i folkhemmet Sverige låg jag i pojkrummet och tänkte flera kvällar i sträck på både brottsoffer och gärningsmän. Det var traumatiskt och jag upplevde att samhället omkring mig också var i chock. Denna upplevelse sträckte sig över generationsgränserna och var ett samtal över söndagsfikat. Farfar pratade om ”bovar och banditer” och att man skulle akta sig för dessa.
Profilbilderna på offren var som fastetsade på näthinnorna och gärningsmännen var nästintill obegripliga att förstå utifrån den betingning och idylliska referensram man levde i.
Idag är det för mycket att ta in. Samhället har förändrats och de som styr oss vill få oss att bejaka detta och få det svenska folkets sunda och goda historia att blekna bort.
Undra hur mycket det ökat sedan 1960-70 talet? Såvitt jag kan minnas hörde man mycket sällan (i relation till idag) talas om vare sig skjutningar eller dödsskjutningar. Det är som sagt svårt att minnas exakt, men dödsskjutningar var en mkt ovanlig händelse som uppmärksammades intensivt i de då betydligt seriösare medierna. Med utgångspunkt av det så kanske det var ett skjutmord högst varje eller vart annat år!? Så jag gissar, lågt räknat, att de stigit med minst 4000% sedan 1960-talet!? dvs med 40 gånger. Detta trots alla svepåtgärder som oerhört mycket strängare vapenlagar mm mm för alla skötsamma vapenägare.
Jag växte upp på 50-60-talet och aldrig hörde man talas om gruppvåldtäkt. Det hade varit en första rangens sensation som dominerat kvällspressen (som då ansågs trovärdig) hade levt på i veckor/månader. Dödsskjutningar förekom, men ytterst sparsamt – kanske ett par ggr per år. Och ytterst välbevakade. Man låste inte ytterdörren eller cykeln och man gick lugnt till affären på kvällen. Ibland fick någon lokalt en knytnäve på näsan, oftast gällde det bråk om tjejer och med alkohol inblandat. Jaja, ny tider, nya seder….