När de problem som importerats till Europa kommer till tals möts jag antingen av ignorans, förnekelse, att det är något man inte kan göra något åt eller att det måste accepteras för att vi européer förtjänar det.

Att ignorans och förnekelse inte är vettigt i något sammanhang om man vill kunna förstå och i bästa fall lösa problem är lätt att inse.

När en lösning inte kan uppnås så åtminstone en lindring eller förhindran att problemen tilltar i antal och/eller omfattning.

Att det är något man inte kan göra något åt verkar likt ignorans och förnekelse inte vara mer än ytterligare ett sätt att se sig själv utan personligt ansvar.

Sedan kommer vi till fallet att det måste accepterats för att vi europeer förtjänar det vilket jag här önskar närmare kommentera.

Länder som är mer välmående kan anses ha ett visst moraliskt ansvar att hjälpa andra länder, frågan är dock t.ex.

Hur stort är detta moraliska ansvar och varför anses Europa’s länder ha ett mycket större ansvar än andra välmående länder?

Vilket ansvar bär länder/folk som plågas av diverse problem inkl. överbefolkning själva?

Det sistnämnda, «att vi förtjänar det», brukar begrundas med:

1. Att vi européer borde ha dåligt samvete då vi köper billiga produkter inte minst kläder som har producerats i länder där slavliknande förhållanden härskar.
2. Att vi européer under senare år har blandat in oss i ett flertal konflikter, t.ex. i Afghanistan, Irak, Syrien och Libyen.
3. Vårt ansvar för miljöförstöringen.
4. Vårt historiska ansvar för korstågen.
5. Vårt historiska ansvar för slaveriet .
6. Vårt historiska ansvar för koloniseringen av diverse länder.

Ett par reflektioner gällande:

1. Billiga produkter:

Att t.ex. kläder idag kan köpas billigt i jämförelse med tider då de syddes förhand och/eller tillverkades i Europa är klart.

Men vad borde göras, stoppa importen? Om ja, hur hjälper det textilfabrikernas arbetare?

Att kämpa för att arbetsförhållandena i dessa länder förbättras? Men i detta hänseende gör europeiska firmor mer än andra. Samtidigt kritiseras Europa för inblanding i andras länders angelägenheter.

2. Konfliktinblandning:

Inte alla länder i Europa var här inblandande eller till samma grad inblandade.

I vissa fall är dock en extern inblandning berättigad tycker jag. Borde inte folkmordet i Ruanda ha förhindrats?

En felaktig politik på detta område gäller det att förhindra eller åtminstone att snarast ändra.

3. Miljöförstöringen:

I snitt producerar vi mer CO2 än länder i tredje världen. Med det handlar om mycket mer än bara CO2.

T.ex. all plast i haven som till nästan 100% härrör från tredje världen och Kina.

Sedan har vi bl.a. skövlingen av världens urskogar där säkert inte européer tillhör de största bovarna.

4. Korstågen:

De ligger snart 1000 år tillbaka och saknar i dag ingen eller högst en mycket marginal relevans.

Dessutom var de i första hand att anse som försvarskrig. De var dessutom väldigt begränsade i tid och rum.

5. Slaveriet:

Slavhandeln över Atlanten ligger långt tillbaka.

Att det var den engelska flotten som stoppade den och att den afrikanska slavhandeln dominerades av arabiska muslimer.

Slavhandeln och slaveriet är utbrett även idag (Libyen, Mauretanien, de facto i Gulfstaterna, …).

6. Kolonialtiden:

Denna kolonsiering ligger nu längre tillbaka. Inte att glömma är att många länder (med hög sannolikhet) har det bättre idag än fallet skulle ha varit utan kolonisering, jämför t.ex. Elfenbenskusten med Liberia.

Man måste här också fråga sig vad gjorde de europeiska kolonierna av det arv som efterlämnades. Jämför t.ex. Marocko’s och Algeriet’s städer idag med då.

 

Vad som definitivt är klart är att ingen och inget (t.ex. djur och natur) är förtjänt av ytterligare länder som störtas i kaos och elände, vilket nu skett resp. sker i Europa.

Huvudorsaken.för Europa’s förfall är den sedan ~60-talet gällande «open borders policy».

Inget av det som ovan nämnt berättigar en sådan politik, inte då och inte heller nu (~ 1965 – idag).

Jag efterlyser fakta och lika måttstockar för alla.

Om hänsyn tages till detta så har vi européer i en internationell jämförelse med de flesta länder och folk ingen anledning att skämmas, förneka vår kultur och öppna våra gränser för massimmigration från hela världen, vilket obönhörligen leder till våra folks och kulturers försvinnande.

 

P.S.

Varje land har rätten och plikten att föra en immigrationspolitik som gynnar eller åtminstone inte skadar det egna landet och dess folk och kultur.

Asyl är en möjlighet och inte en rätt. Också för denna typ immigration måste samma typ av krav likt för övrig immigration ställas:

Mycket långtgående integrations- resp. assimilationskrav (ett fullt annamande av landets grundläggande kulturella värdegrunder).

Ingen kriminell överrepresentation.

Inget förhöjt bidragsberoende (förutom för en kortare tid när det gäller asylmigranter).

Ingen samhällsomstörtande verksamhet (uppbyggande av parallelsamhällen, krav på särbehandling etc.).

Om ett land ser att problem uppstår har detta land rätten och plikten att kraftigt minska eller helt stoppa immigrationen från vissa länder resp. av vissa grupper.

Viktigt också höga krav för medborgarsskap och att vara «tuff/förnuftig» när det gäller utvisningar. Detta förutsätter att identiteten av immigranter redan från första början kunde fastställas.

Länder som inte tar emot sina egna ska få eventuella bidrag direkt indragna eller det ska leda till att immigration från dessa länder försvåras.