Jag pratade med en kvinnlig bekannt denna vecka och berättade lite om det utbredda våldet i dagens Sverige (varken hon eller jag bor i Sverige).
Bl.a. nämnde jag ett par siffror gällande vissa invandrargruppers mycket kraftiga överrepresentation när det gäller sexuella övergrepp.
Hon trodde inte på mig utan kallade de «dina fakta» även om det var siffror från undersökningan av domar som nyligen gjorts av Joakim P Jonasson vilket jag påpekade.
Dessutom nämnde hon att hon och kvinnor i allmänhet baserar sina beslut på känslor och inte på fakta.
Det smärtar mig varje gång när jag hör om ett enskilt våldtäktsoffer’s lidande men detta lidande måste dock multipliceras med det antal som årligen drabbas (också med hänsyn taget till varje enskilt övergrepps grovhet och om t.o.m. ett barn blev drabbat).
Förutom det personliga lidandet har varje övergrepp också en samhällskonsekvens, otrygghet samt direkta och indirekta kostnader.
Därför måste också hänsyn tagas till fakta och därför blev mitt svar något i stil med detta (översatt till svenska):
Man kan/får inte helt ignorera den sociala utvecklingen. Särskilt inte när man ser att allvarliga problem föreligger resp. växer fram.
I en sådan situation är vi alla förpliktade att skapa oss en så klar bild som möjligt , också av de bakomliggande orsakerna, och ta beslut och agera därefter.
Om du inte gör det, kommer du med hög sannolikhet fatta irrationala beslut mot dina egna intressen (vilka inte nödvändigtvis är av direkt personlig karaktär).
Inte minst mainstream- och systemmedia bearbetar i första hand våra känslor även om vi ofta inte ens realiserar det (t.ex. med hjälp av bilder och «buzzwords»).
Om nyhetsrapporteringen nu inte är ärlig blir vi lätt ledda till att fatta ”fel” beslut trots att verkligheten dagligen passerar revy mitt framför våra ögon och öron.
Att dra i samma rep betyder inte att alla kan eller vill dra lika hårt men att vi drar i samma riktning.
Vad alla åtminstone kan göra är att försöka skapa sig en objektiv bild när de gäller de viktigaste frågorna men det förutsätter att man skrapar lite på ytan av den av medier/politiker/myndigheter alltmer skönmålade bilden (avviker allt mer från realiteten).
Det finns alternativ (mediala och politiska partier). Välj dessa eller arbeta för att skapa ännu bättre. Gäller också vid röstning i sakfrågor (folkomröstningar).
En ursäkt för att hålla sig undan det ansvar vi alla har kan alltid hittas. Visst kvinnor och män är annorlunda men detta ansvar delar vi.
Om de flesta kvinnor och många män i första hand låter sig styras av diffusa känslor, är de beslut som fattas och det som görs mestadels kontraproduktivt (situationen förvärras ytterligare).
Fler kvinnor än män lever i Europa. På så sätt som grupp kan Europa’s kvinnor anses bära ett ännu större politiskt ansvar än Europa’s män.
Jag ber dig och alla andra kvinnor (och män) att ta ditt/ert ansvar eftersom alla kan bidra till att förbättra dagens och framtidens samhälle (i andan ”don’t stop thinking about tomorrow since yesterday is gone” och inte ”don’t think about tomorrow because tomorrow never comes”).
Du säger att du styrs av känslor och inte av fakta, så var finns då din empati för alla de offer som drabbats av det till Europa importerade våldet (terrorattacker, mord, våldtäkter, rån, …)?
Statistik över bidragsberoende, brottsbenägenhet och andra samhällsomstörtande aktiviteter måste beaktas när ett land’s regering/riksdag bestämmer vilken typ av migration och invandring som kan anses vara bra eller åtminstone acceptabel för landet och dess befolkning.
Behovet att stänga ute vissa grupper helt (så långt som möjligt) från att immigrera kan mycket väl vara berättigat.
Om en bedömning av en enskild person inte är möjlig eftersom t.ex. personens identitet inte kan fastställes med acceptabel säkerhet och/eller om det inte lätt går att få fram bakgrundsinformation om denna, måste statistik tas till hjälp för att avgöra även varje enskild persons ärende. Dessutom med tanke på det stora antalet immigranter, inte minst asylsökande inkl. anhöriga, försvårar den enskilda bedömningen ytterligare då de nödvändiga resurserna varken finns eller kan skapas.
Reblogga detta på Life, Death and all between.
Tack för en riktigt bra text!!! 🙂
Jag upphör aldrig att förundras över alltför många människors ovilja att ta till sig fakta. De tycks tro att om de vägrar se något och förnekar faktum, så finns det inte.
De måste vara dumma?! För egen del övergav jag tron på magiskt tänkande i barndomen.
Oriana Fallaci:
“If a man is a man and not a sheep in the flock, he has a survival instinct in him that leads him to fight even if he realizes he’s fighting in vain, even if he knows he will lose..”
Eftersom jag är förespråkare av jämlikhet (lika möjligheter) inte bara när det gäller rättigheter utan även skyldigheter, gäller citatet ovan också kvinnor/kvinnan (och även ”transgender” personer).
I sedvanlig ordning bevisar den kvinnliga retoriken den ständigt närvarande logikbrist och inkoherens som karakteriserar densamma.
Ett uttalat samhällsfientligt och förvridet matriarkat som offrar vad som helst, inklusive de oskyldiga och försvarslösa de rimligtvis borde värna om, för att näpsa det vita patriarkat de så avundas och avskyr.
De lättmanipulerade och känslonavigerande feministerna som nu de facto agerar i egenskap av NWO-strategernas nyttiga slavinnor, har fallit pladask för de psykopolitiska operationer som styr massornas uppfattningar och beteenden, och där den av etablissemanget fastställda och ändamålsenligt inverterade sanningen gör offren oemottagliga för faktabaserad information och sakliga motargument.
Andreas.
-verkligheten-
Stackars kvinna, måste hon själv, familj, vänner slås sönder blodiga för att ta till sig verkligen. Myten att kvinnor håller sig känslor och inte fakta för att bedöma fara har hon tagit till sig. Hur många våldtäkter önskar hon vara med om för att hon skall fatta att de förekommer. Hur många skall slaktas i hennes släkt för att fatta att ibland måste man titta på omvärlden och ta fram räknedosor och fråga sig vem har gjort detta.