INSÄNDARE. Uppropet mot sexuella trakasserier har nu samlat omkring 500film- teaterskådespelare etc. Många är sådana vars karriär är över. Varför först nu kan man fråga sig. Och varför har medierna genom åren varit så tysta?

Självklart är initiativet riktigt och viktigt för att få slut på vissa primitiva mäns fräckhet att tro att de kan behandla kvinnor som enbart könsvarelser. Bör inte alla ställa sig frågan. Hur har detta kunnat pågå så länge i det land som ständigt framhåller att det ligger främst i jämlike mellan könen? Därtill med starka kvinnoorganisationer! Inte skulle Inga Thorsson, Ulla Lindström m fl  accepterat detta. (Men trots detta pågår ett enormt kvinnoförtryck mot de till Sverige invandrade kvinnorna/flickorna!)

Självklart är orsakerna flera. Varför har så många kvinnor spelat med?

Det har varit ett beroendeförhållande menar många. Men hur ser detta beroendeförhållande då ut. Kan risken för att inte få en roll vara orsak? I så fall skiljer sig beroendeförhållandet avsevärt från det pigorna levde under på storbondens gård i det gamla bondesamhället. (Vilhelm Moberg har berättat om detta). Men vi behöver inte gå så långt tillbaka. Vi har det i dag alldeles in på knutarna, vilket vi dock inte får knysta något om och som ingen tidning eller public service skriver om eller låter oss andra få infört.

Jag menar då det förtryck som i dag förekommer i förorterna och i klan-styrda parallellsamhällen med hederslagar, kvinnoförtryck och shariapoliser. Men också i de religiösa skolorna som vi fick en påminnelse om häromdagen när Skolinspektionen anmält en muslimsk religiös skola till Diskrimineringsombudsmannen för att bl a flickor inte fick sitta tillsammans med pojkar och dessa fick inte ta dem i hand etc etc. Trots detta vill inte korpralen Björklund helt avskaffa de religiösa skolorna utan endast förbjuda nya. Ännu råare är KD.s Ebba Bush Thor som inte vill avveckla dem utan låta flickor förtryckas som i hemlandet. Vi har inte heller trots kunskapen om förhållandena gjort rent hus medkvinnlig könsstympning, barn- och tvångsäktenskap, hedersvåld, klädtvång, olika lokaler för flickor/pojkar, kvinnor/män vid utövandet av olika aktiviteter. Och alla de 80 tusen ungdomar som inte får välja partner utan tvingas till kontakter med perdonrt de kanske avskyr!

Självklart finns ingen anledning att göra jämförelser om var förtrycket är eller varit störst. Men det finns ändå den skillnaden att det Uppropets initiativtagare talar om är förfluten tid medan det (även om sådant sker fortfarande) som händer i våra för orter sker i dagens Sverige. När samlar sig politiker, myndigheter och medier i en manifestation och till ett åtgärdspaket för att såväl stödja de tusentals kvinnor som av merendels invandrare blivit våldtagna, sextrakasserade och nu lever utan hjälp och stöd efter sina fasansfulla upplevelser!

Trots att det är allmänt känt att alla nämnda kränkningar av invandrarkvinnor/flickor förekommer dagligen får inte detta Bah Kuhnke att agera. Men när dessa 500 kvinnor får fritt spelrum på tidningssidorna rusar hon iväg och kräver omedelbara förändringar! Jag vill inte skuldbelägga de kvinnor som nu ger uttryck för hur de blivit utnyttjade. Men jag har också svårt att komma ifrån att de hade en valmöjlighet genom att avstå från rollen eller uppgiften, vilket varken gällde bondesamhällets pigor eller dagens invandrarkvinnor. Eller de som blivit våldtagna i motionsspåret eller på vägen hem etc.

Det går inte heller att komma ifrån att många av de som nu givit sig tillkänna spelade med i det som de nu med all rätt fördömer. Nog minns väl flertalet den nu bortgångne demonregissören som kvinnorna skockade sig kring och där de inte var nödbedda att dela hans sovrum mot en filmroll som gentjänst. Trots att allt fler nu ger till känna att de utnyttjats på ett mycket simpelt och primitivt sätt saknar jag ytterligare en kategori – de kvinnliga politikerna. Kan det vars så illa vilket jag inte håller för otroligt  att de kvinnor som utsatts för samma slags kränkningar av manliga politiker som de i uppropet inte vågar stiga fram eftersom vi har ett val 2018 och det nu pågår nomineringar till riksdag och fullmäktige. Sannolikt riskerar den kvinnliga politiker som utsatts för trakasserier och röjer förövaren, att hamna utanför listan. Ja det är inte endast troligt utan det finns flera exempel från bla a partierna MP, S och V hur inte bara ledamöter hotas med uteslutning utan också utesluts när de visar på kvinnlig diskriminering inom invandrargrupper inte minst i förorternas parallell-samhällen.

Det kan inte uteslutas att partierna för att värva medlemmar(valboskap) väljer att avstå från att kritisera kränkningar mot kvinnor och flickor som t ex avseende förhållanden vilka är förbjudna i Sverige, såsom könsstympning, barn- och tvångsäktenskap, hedersvåld, åtskillnad mellan pojkar och flic-kor etc. Självklart finns fler medansvariga till att denna unkna och individkränkande kultur råder.

Jag har alltid hävdat att det öppna sanningssägande samhället är det friskaste. Men sådant är inte Sverige i dag. Det finns en rad av medierna tabubelagda områden som hur illa människor än far så får inte sanningen skrivas. De områden som uppropets deltagare representerar är några. Men allra omöjligast är att i medierna få veta sanningen om just massinvandringen. Men inte nog härmed utan de som söker göra detta blir inte enbart portade på debatt- och insidor utan de blir också fördömda som rasister, främlingsfientliga ja rent ut sagt som de onda.

Vill vi ha ett så andligen friskt samhälle som möjligt skall åsikts- och yttrandefrihet vara så gott som total. I Sverige har vi gått motsatt väg och är på väg att kraftigt inskränka dessa och därmed skapa ett sjukt samhälle. Man kan på många sätt kränka kvinnor och vad vi menar med jämställdhet mellan könen. Då är det viktigaste att inte i första hand se kvinnor som könsvarelser utan som våra jämlikar och kamrater. Landets statsminister var inte sen att vid makttillträdet utropa att han var  statsminister för en feministregering. Men inte nog med detta han utnämnde sig också själv till feminist. Tyvärr är Stefan Löfven den statsminister av alla som alltid använder sig av flest överord (superlativer). De följs dock nästan aldrig av handling. Han tar också mycket lätt på sin egen påstådda feminism. När han var i Irak krävde han av de medföljande kvinnliga ministrarna att de skulle ta på sig slöja. Självklart var detta en kränkning av de kvinnliga ministrarna eftersom han med detta enbart såg dem som könsvarelser.

Hans närmast ignorerande förhållande till alla de kvinnor som blivit våldtagna, skändade och för-trycks i parallellsamhällena är inte endast skamligt utan kränkande. Han är ju faktiskt orsaken till att dessa kvinnor drabbats som de gjort. Jag kräver nu av regeringen, kvinnoorganisationerna att omedelbart starta arbetet med att genomdriva  och kräva att de jämlikhetslagar bl a som vi grundlagsfäst men också lagt fast i allmän lagstiftning efterlevs på alla områden däribland i förorternas parallellsamhällen, i alla skolor och på arbetsplatser där kvinnor såväl som män arbetar och befinner sig. Med andra ord att dessa blir en realitet och inte som nu under Stefan Löfvens regering endast tomma ord som aldrig blir handling.

Olle Ljungbeck, Hanåsvägen 110, 80591 Gävle