MEDIA. Medarbetare på den redaktion där en känd kvinnlig radioprofil utreds för sexuella trakasserier vittnar om att cheferna på Sveriges Radio flera gånger larmats om programledarens beteende, men utan att ta saken vidare. Det rapporterar SVT.

Medarbetare som SVT pratat med vittnar om bland annat tafsanden, ovälkomna sexuella förslag och en kultur där de anställda fått lära sig att ”tåla lite” för att hålla programledaren på gott humör. Redan i början på året fick den närmaste ledningen reda på att radioprofilen närmat sig en medarbetare på ett sexuellt sätt, enligt SVT.

Men SR:s högsta ledning fick kännedom om anklagelserna först för lite drygt tre veckor sedan, hävdar programdirektör Björn Löfdahl.

– Vi har överhuvudtaget inte känt till detta tidigare. Nu gör vi en utredning och jag kan inte kommentera mer än så, säger Löfdahl.

Den 19 oktober var senaste gången Lotta Bromé arbetade och då diskuterade sexanklagelser mot Fredrik Virtanen på Aftonbladet med fler.

SR-profilen har utretts även på SVT. Expressen har pratat med en dem som uppger sig ha blivit utsatt av programledaren. Händelsen skedde under inspelningen av ett populärt nöjesprogram för SVT under sent 90-tal, där personen och programledaren medverkade.

– Det är en historia som jag burit på i alla dessa år, och som jag inte gjorde något med då det hände. Jag jobbade i redaktionen och kom hela tiden i kontakt med de medverkande, säger medarbetaren till Expressen.

– Hela tiden höll XX (den kända kvinnliga programledaren) på med mig med en massa anspelningar, ”har du fått smaka kuk nån gång?” eller ”har du slickat fitta?”. Andra medverkande i programmet blev alldeles förfärade när de fick höra vad hon sa.

– Då hade jag flera gånger sagt ifrån att nu räcker det. Men hon tog inte in sådant, utan var helt maktfullkomlig. Hon sket fullständigt i vad jag sa.

Ett krismöte ska ha ägt rum så sent som på onsdagen. Flera av medarbetare är oroliga för sina jobb och mår så dåligt att de inte kan sända profilens radioprogram. Klimatet ska ha förbättrats under de senaste åren, men programledaren ska inte ha slutat med sitt beteenede.

– Hon kan komma fram och be en att ”hångla lite med henne” eller ge en sliskiga kyssar i nacken och vilja att man ska krama henne. Ena sekunden kan hon få utbrott och säga att man inte duger något till, för att nästa sekund säga att man är oumbärlig. Och de sexuella inviterna ingår i det otroligt obehagliga beteendet, säger en person till SVT Nyheter.

-Pettersson säger inget men det börjar bli många i den bransch som anklagar andra för att inte vara seriösa…

Lotta Bromé har varit med på bloggen då och då, läs gärna…

Sveriges Radio har hållit på i tre (3) veckor med en intern utredning. Det borde vara en sak för polisen att utreda, just för att undvika just de spekulationer SR säger sig vilja undvika.

Public Service och landets stora mediebolag försöker mildra effekterna av sina egna medarbetares sexuella trakasserier och olämpliga uppträdanden på arbetsplatsen. Den här nolltoleransen mot felaktigt uppträdande på arbetsplatsen som alla mediebolag säger sig ha tycks man inte ha tagit på så stort allvar med tanke på alla ”fall” som dykt upp och förmodligen kommer att dyka upp även i fortsättningen.

Nu påkomna ”profiler” har ju i åratal ägnat sig åt sexuella trakasserier och trakasserier i största allmänhet samtidigt som arbetsledningen skyddat sina gunstlingar och totalt nonchalerat offren som varit i beroendeställning till arbetsledning och aktuella ”profiler”.

Det är nog inte riktigt vad gemene man skulle kalla nolltolerans. Snarare ett maktens kotteri. Och vänskapskorruption. Misstanke om brott, exempelvis sexuella trakasserier, ska arbetsledningen ovillkorligen polisanmäla.

Det ska inte den drabbade medarbetaren behöva göra. Plikten att anmäla brott är faktiskt en av demokratins spelregler. Men icke. Public Service och mediebolagen säger sig istället ha startat internutredningar och lägger utåt locket på.

Till skillnad mot en juridisk process som är öppen och offentlig för medborgarna. Konkret innebär det att Public Service och andra mediebolag anser sig kunna ställa sig över rättsväsendets principer och istället själva agera både åklagare och domare. Det är ett förfaringssätt som definitivt inte kommer att ge någon rättvisa och upprättelse till medarbetare som i åratal, och utan nämnvärd åtgärd från arbetsledningen, utsatts för medie”profilernas” oacceptabla uppträdanden.

Det luktar rättsröta om Public Service och mediebolagens ovilja att polisanmäla misstänkt brottslighet på arbetsplatsen och obenägenheten att låta medborgarna ta del av vad som börjar likna en unken och sluten maktkultur inom media – media som är en viktig och närmast oumbärlig del av demokratin.