Von einer Schule, die nur noch dem Namen nach eine Schule ist. Mitten in Deutschland:

https://www.tichyseinblick.de/kolumnen/josef-kraus-lernen-und-bildung/schule-ohne-chance/

Artikeln översatt till svenska:

Från en skola som bara i sitt namn är en skola. I mitten av Tyskland.

Rapporten från (den kvinnliga) chefen för en grundskola i Frankfurt-Griesheim har just offentliggjorts. Det handlar om grundskolan Berthold-Otto där andelen invandrarbarn ligger mellan 90 och 100 procent i de enskilda klasserna.

De jamaicanska (Jamaika-Koalition: CDU, FDP & Grüne) drömdansarna kommer säkert inte att lägga märke till denna rapport. För den avslöjar varje illusion när det gäller förträffligheten med ”inga gränser”, ”berikning”, ”mångfald” och ”kulturell medvetenhet” som ren och skär fantasi.

En modig kvinna är definitivt denna skolchef. Hon talar om ”värsta sociala förhållanden”; hon säger att en reguljär undervisning är inte att tänka på; hon diagnostiserar helt nyktert att elevernas vilja att lära sig och prestera har rasat och det läromedel som på 1990-talet kunde klaras av i andra klass, idag har tvingats flyttas till fjärde klass. I synnerhet beklagar sig skolchefen över att framförallt de muslimska familjernas barn isoleras helt och till stor omfattning har radikaliserats med islam. Dessa föräldrar uppmuntrar inte sina barn att lära eller att respektera lärare.

Det här är realiteten, inte bara på en enskild skola i Tyskland, utan vid hundratals, möjligen tusentals. Hur löjligt klingar de slogans som de sedan 6 veckor «sonderande» jamaicanerna yttrar, att igen göra Tyskland till en ledande utbildningsstat! Politikers styrda av känslor och s.k. ”migrationsforskare” kommer att ge skolorna, lärarna och i själva verket det påstådda främlingsfientliga och islamofobiska samhället skulden för den skolkatastrof som beskrivs ovan.

Nej, och nej igen! Integration är inte en enkelriktad väg. Det tyska utbildningssystemet ger mycket. Men målgruppen för dessa utbildningar nyttjar ofta inte möjligheterna som ges, till exempel kurser i tyska. Lider under detta gör också de invandrarbarn som verkligen är villiga att lära och är begåvada, men i sådana miljöer inte kan utvecklas. Erbjudanden utan efterfrågan är bortkastade.

Förutom en restriktiv invandringspolitik, inklusive aspekten familjeåterförening, hjälper förmodligen bara det som en tidigare stadsdels-borgmästare i Neukölln, Horst Buschkowsky (SPD), en gång föreslog: Om barn inte regelbundet samarbetar och kommer till skolan betalas inget barnbidrag eller ”stöd/bidrag” till föräldrarnas konto. Och plånboken drabbas, så kanske det händer något.