INRIKES. – Pettersson är född i östra Södermanland just på gränsen till det öppna havet i början på 50-talet och min far sade att jag var uppfödd på saltvatten och örfilar, även om västkustbor inte håller med om att Östersjön är ett saltvattenhav eller knappt ett hav alls för den delen. 

Nåväl, från mitten på 1960-talet blev jag politiskt medveten och intresserad. Det var socialdemokraterna som gällde i arbetarstaden Oxelösund. Jag tror att de hade egen majoritet med över 60 procent i kommunfullmäktige och gjorde som de ville.

När jag börjat arbeta drogs fackföreningsavgiften på lönen utan att någon frågat om jag ens ville vara med i facket och vad värre var. Jag hade blivit kollektivansluten till det socialdemokratiska partiet. För man skulle vara med i S, punkt. Jag som var sosse på den tiden blev förbannad och ville gå ur facket Metall avd 39 men det sket sig, det var inte bara att gå ur men efter två år kom ett brev att jag blivit utesluten på grunda av bristande betalning.

Kollektivanslutningen innebar att att medlemmar i ett LO-fack obligatoriskt anslöts till det socialdemokratiska partiet vare sig man ville eller inte, de som kommunister eller borgare fick sedan komplettera med ett extra medlemskap i det parti där sympatierna verkligen befann sig. Kollektivanslutningen försvann först 1991 och var en omstridd inrättning. En stor skandal ur demokratisk synpunkt.

Skatteplanering innebar att de som hade möjlighet försökte minska sin skatt så mycket som möjligt. En del olagligt, andra lagligt. 1983 tvingades socialdemokraten och justitieministern Ove Rainer lämna sin post efter avslöjanden om skatteplanering. Ove Rainer gjorde sig visserligen aldrig skyldig till något brott, men inom socialdemokratin ansågs höga skatter upp till 100 %, i Astrid Lindgrens Pomperipossafall 102 procent, vara fullt okej så Ove fick gå.

Klippa och klistra. Socialdemokraten och tidigare ordförande i kommunalarbetarförbundet Sigvard Marjasin var landshövding i Örebro län 1989–1994. 1996 misstänktes och åtalades han för att under sin ämbetstid ha lämnat in manipulerade representationskvitton och dubbelfakturerat utlägg. Åtalet rörde trolöshet mot huvudman, bedrägeri och undertryckande av urkund. Till slut friades dock Marjasin helt av rätten, där domen klargjorde att Marjasin överhuvudtaget inte hade någon redovisningskyldighet! På kvittonen Marajasin sparat fanns firmanamnet kvar överst och slutsumman nederst. Mittbiten med specifikationen på vad som inhandlats var dock bortklippt, av utrymmeskäl sa Marjasin.

Tobleroneaffären. I oktober 1995 kom till allmänhetens kännedom att socialdemokraten Mona Sahlin under sin tid som arbetsmarknadsminister 1990–1991 vid flera tillfällen använt statens kontokort för privata utlägg – bland annat två Toblerone, men även kläder, resor och mycket annat. Affären resulterade i att Sahlin, som 1995 var vice statsminister och främsta kandidat till att ta över som partiledare för Socialdemokraterna efter Ingvar Carlsson, avgick från sin post och inte längre kandiderade till posten som partiledare. Hon kom som vi vet tillbaka och fortsatte med sina skumraskaffärer.

Crazy Horse fyllan. SSU:s ordförande Anna Sjödin fick avgå efter slagsmål på krogen Crazy Horse i Stockholm 2005. Hon dömdes för våld mot tjänsteman, våldsamt motstånd, förolämpning (genom rasistiska tillmälen) samt egenmäktigt förfarande genom avlägsnande av en vaktbricka senare påträffad i den polisbil som förde Sjödin till förvar.

Geijeraffären. 1977 publicerade Peter Bratt på Dagens Nyheter en artikel om att socialdemokraten Lennart Geijer, Sveriges justitieminister åren 1969-1976, enligt ett hemligt polis-pm ansågs misstänkt för att ha köpt sexuella tjänster på en bordell under sin ämbetstid. Samtliga inblandade blånekade – bland dem statsminister Olof Palme som med orden ”snus är snus och strunt är strunt”, ljög tv-kamerorna och hela svenska folket rakt i ansiktet. Den hemliga promerorian från polischefen som blev offentlig handling 1991 visade dock att Palme kände till polisens misstankar.

Porrklubbsbesök. Socialdemokraten och fackpampen Björn Rosengren har gjort kometkarriär och som många socialdemokrater blivit stormrik. Men han är nog mest känd för porrklubbsbesöket en septembernatt i Stockholm 1991 då han lät medlemmarna stå för porrklubbsnotan på 55 600 kronor. Han fick sparken men fick behålla sin lön på 81.000 kronor i månaden. Då skyllde han på det ena och det andra men i sina memoarer berättade han att besöket var hans egen ide.

Perssons lägenhetsaffär. 2006 lyckades dåvarande statsminister och socialdemokraten Göran Persson fixa en övernattningslägenhet i Stockholm åt sin fru Anitra Steen. Genom att ringa ett samtal till fastighetsföretaget lyckades Persson och Steen gå förbi 20 års bostadskö.

SSU-skandalen. 2004 avslöjades det att SSU:s ordförande Ardalan Shekarabi, som nu är civilminister, hade fuskat med förbundets pengar. Shekarabi ska ha använt SSU:s pengar för att bekosta sin egen kampanj, men också till krogbesök. Samtidigt avslöjades det att flera SSU-distrikt fuskat med sina medlemssiffror för att få mer pengar. Shekarabi avgick som SSU-ordförande 2005. Han har även varit illegal invandrare.

Transportstyrelsen. 2015 flyttas Transportstyrelsens IT-drift till IBM, trots att detta ifrågasätts av både Transportstyrelsen internt och av Säpo. Efter att det visade sig att stora mängder information, även hemlighetsstämplad, legat ute med risk för läckor, växte skandalen. Det hela ledde till att både infrastrukturminister Anna Johansson (S) och inrikesminister Anders Ygeman (S) fick avgå från sina poster. Men hela affären är nog inte klar ännu.

Harvardaffären inträffade 1985. Sveriges dåvarande statsminister och socialdemokraten Olof Palme inbjöds av anrika Harvard University för att hålla en föreläsning. Han avböjde arvode, men under vistelsen vid universitet lät Palme universitetsledningen förstå att hans son Joakim Palme gärna ville studera vid Harvard. En kort tid efter besöket kom ett besked att Joakim Palme antagits som stipendiat och kunde påbörja sina studier till hösten utan att betala. Taxeringsnämnden undersökte saken och fann att Palme skulle betala skatt för stipendiet, vilket värderades till 40 000 kronor. Palme överklagade beslutet till länsrätten, som mottog hans inlaga den 26 februari 1986. Handlingarna inkom i två exemplar och registrerades i länsrättens databas. Den 28 februari 1986 sker så mordet på Olof Palme. Den 12 mars upptäcks att originalinlagan från Olof Palme saknades och att även all information om ärendet raderats ur Länsrättens databas. Raderingen visade sig ha gjorts klockan 18:23 den 28 februari. Inga spår av inbrott kunde säkras. Ärendet polisanmäldes, men lades ned ett år senare utan spaningsresultat.

Motalaskandalen. I oktober 1995 berättades detaljer i Motala Tidning om kommunfullmäktiges ordförande och socialdemokraten Sölve Conradssons, och några andra politikers kostsamma dagliga lunchvanor på Motala Stadshotell. Samtidigt rapporterades det om att politikertoppen i Motala övervägde en mjölkfri dag i veckan för de kommunala skolorna och daghemmen för att spara pengar. I november 1995 började artiklar som handlade om skandalen att publiceras i Motala Tidning. Utdrag visade att över en halv miljon kronor spenderats på stadshotellet under de tio senaste månaderna, och att bilar hyrts för skattepengar, allt i privat bruk. Det visar sig att politikerna och deras fruar gjort krogbesök, handlat kläder, åkt på resor till bland annat Nice, Teneriffa och Portugal. Affären slutade med att socialdemokraten och kommunfullmäktiges ordförande Sölve Conradsson (S) fick sparken i december 1995 och åtalades i maj 1996 för grov trolöshet mot huvudman. Han dömdes senare till ett och ett halvt års fängelse av Motala Tingsrätt. Han skulle även betala 600 000 kronor i skadestånd till kommunen, samt 187 000 kronor ihop med de andra berörda politikerna. Efter att ha överklagat till Göta Hovrätt och nytt åtal prövats dömdes Conradsson till två års fängelse, samt närmare en miljon kronor i skadestånd. Kommunalrådet Håkan Carlsson (S) dömdes till fyra månaders fängelse för trolöshet mot huvudman. Två andra politiker, en socialdemokrat och en folkpartist, dömdes till villkorlig dom och dagsböter. En annan socialdemokratisk politiker dömdes till dagsböter, men frikändes på en åtalspunkt.

Yttrandefrihetsskandalen. För nästan tolv år sedan, den 30 september 2005, upprördes muslimer världen över av att danska Jyllands-Posten publicerat några teckningar på profeten Mohammed. Ambassader brändes, folk sköts ned och västerländska medier och politiker backade. Inte sedan fatwan mot Salman Rushdies bok Satansverserna 1989 och attackerna mot USA den 11 september 2001 och senare terrordåd i Spanien, Frankrike, Belgien och England hade världen så påtagligt fått känna på vad kränkta muslimer kan ta sig till. Sveriges dåvarande utrikesminister, socialdemokraten Laila Freivalds lovade arton muslimska ambassadörer att personligen be om ursäkt om en svensk tidning publicerade nidbilder av Muhammed. Det löftet höll hon. Ingen svensk tidningen publicerade bilderna då. Nerikes Allehanda publicerade någon bild efter två år, i övrigt rådde fegheten och kryperiet för muslimerna på bekostnad av yttrandefriheten.

I solidaritet med Jyllands-Posten, demokratin och yttrandefriheten utlyste, i januari 2006 Sverigedemokraterna och deras tidning SD-Kuriren en teckningstävling på temat bästa Muhammedkarikatyren. Inte ens en vecka efter att det första bidraget publicerats stängdes såväl SD-Kurirens som Sverigedemokraternas hemsidor av webbhotellet, efter uppmaningar från utrikesdepartementet. Detta resulterade tack och lov i stark kritik och bidrog till dåvarande utrikesministern Laila Freivalds (S) avgång.

Alltså, för bara drygt tio år sedan, tummade staten, Sveriges regering (S), på yttrandefriheten för att blidka intoleranta muslimer.

I Danmark beskylldes Sverige, då som nu, för att huka i debatten om islam och Muhammedteckningarna. Däremot bemötte den muslimska världen Freivalds (S) försök att avstyra nya karikatyrer med enbart beröm.

-Det var några av alla skandaler i det socialdemokratiska partiet. Jag minns många fler och ber om att få återkomma…