INVANDRING. Göteborgs-Posten publicerar en allt för vanlig snyftartikel om Omid Ahmadi som är en av de över tjugotusen ensamkommande asylsökande som kommit till Sverige från Afghanistan de senaste åren.

Omid är en av dem som fått avslag på sin asylansökan. Men Omid kommer inte att försöka få sitt beslut överklagat. Istället tvingas han att åka tillbaka till Afghanistan eftersom familjen behöver pengar och de som återvänder frivilligt får 30.000 kronor när de är på plats i Afghanistan.

-Pettersson ögnar igenom artikeln och undrar varför GP tycker synd om den ljugande unga mannen?

• Omid har inte ”flytt” från Afghanistan utan från Iran.
• Omid är inte ensam, han har sin familj i Iran.
• Omid har ljugit om sin ålder.
• Omid har varit i Turkiet och flera europeiska länder innan han kom till Sverige. Varför stannade han inte i något av dessa fredliga länder.
• Omid säger en massa annat också. Hur vet vi att det är sant när han ljugit om så mycket annat?

Varför tar inte GP upp att dessa ljugande unga desertörer från Afghanistan och Iran kostar runt en miljon per styck och år. Det är 20 miljarder och Omid plus många andra har varit här i två år, alltså 40 miljarder. Tänk på det när regeringen häromdagen gjorde en ”storsatsning” på rättsväsendet med 0,75 miljarder per år. Eller när regeringen lägger förslag om att ”storsatsa” 6 miljarder på skolan under drygt tre år.

Sveriges samlade kostnader för asylinvandringen skulle räcka till hela FN:s budget för 60 miljoner flyktingar plus en massa pengar till pensioner, sjuka och skolan. Våra politiker och journalister kan inte vara kloka som väljer att satsa på ljugande unga män som behövs i sina hemländer…

Efter att asylansökan avslogs stod Omid mellan valet att överklaga eller att frivilligt åka tillbaka till Afghanistan – nu återvänder han för att få bidrag till sin mors operation.