INSÄNDARE. I bland kan det vara nyttigt att göra utblickar till andra stater för att få perspektiv på hur vi har det här hemma eller inte har det – t ex i politiken I detta lilla land som påminner mycket om vårt eget är en f d facklig ledare sedan några år tillbaka statsminister.

När han tillträdde posten som sådan var han mycket noga med att profilera sig som feminist men också med påståendet att han ledde världens främsta feministiska regering. Han hade också vid tillträdet mottagit uppdraget av FN.s generalsekreterare att verka för kvinnors och mäns jämställdhet över hela värden. Men det han mest kommer att minnas för är troligen – påstås det här – den helt oreglerade massinvandringen av individer från kulturer och religioner vars värdenormer närmast kan karakteriseras som barbariska. Framförallt anser männen från dessa att kvinnor är underlägsna dem själva och därför inte skall ha samma rättigheter som de. Därför är det förvånande enligt landets kritiker att han inte vidtar minsta åtgärder för att skydda kvinnorna och sätta de invandrade männen på plats.

Landets invånare trodde givetvis att en person som  denne självutnämnde feministiske statsminister skulle med all kraft agera mot antifeminismen och det uttalade våldet mot kvinnor som blivit en följd av massinvandringen. Men det är detta som är det märkliga. Denne man visar sig i stället när det kommer till verkligheten vara motsatsen till feminist. Detta borde kanske inte undgått de som känner honom. För redan under sin tid som ordförande för det fackliga förbundet sägs han ha visat egenskaper som inte tydde på engagemang för kvinnosaken. Sålunda var han den enda fackordföranden som vägrade göra en särskild satsning på kvinnolöner när övriga förbund samstämmigt var för detta. Att detta inte var en tillfällig kvinnofientlig händelse har alltmer visat sig ju längre regeringsperioden framskridit.

Sålunda krävde han vid ett besök i en islamistisk stat av samtliga medföljande kvinnliga ministrar och kvinnliga tjänstemän att de skulle bära sjal för att inte stöta sig med statsledningen i det besökta landet. Kontrasten var märkbar när sedan kvinnliga statschefer från två andra länder helt ignorerade de klädkoder som det islamistiska landet krävde.

Samma kvinnofientlighet gav han också uttryck för då tre av hans ministrar drabbades av misstroende varav två var män och en kvinna. Den kvinnliga ministern avskedades medan en fick en fin reträttplats och den  andre fick vara kvar! Landet där denne man är statschef har som tidigare anförts, tagit in hundratusentals invandrare och asylsökande som med hänsyn till sin värdegrund och uppträdande i landet måste betraktas som barbarer. Det har inneburit en enorm kriminalitet med det grövsta våld som mord, våldtäkter, rån, förstörelse av egendom som bilar och fastigheter. Helt klart är att kvinnor och flickor drabbats hårdare än alla andra och inte längre kan känna trygghet var-helst de vistas. Skolorna är i dag en av de mest otrygga platserna i landet för flickor.

Trots detta har denne man inte på minsta sätt agerat mot kvinnovåld och förresten inte mot annat sådant heller. Ja, fler och fler av landets invånare är inte endast förvånade utan känner en enorm oro över att han i stället för att till varje pris bekämpa våld mot kvinnor som våldtäkter, hedersvåld, kvinnlig könsstympning, barn- och tvångsäktenskap etc  låter det accelerera och närmast agerar som om han kan komma att tolerera dessa barbariska sedvänjor och kvinnoförnedrande brutalitet även i framtiden! Hans totala brist på empati för inte minst de drabbade kvinnorna och flickorna ger på många kritiker intrycket av att han offrar dessa för att därmed kunna stå väl med de hundratusentals invandrarna som man menar han ser som framtida ”valboskap”. Hans socialistiska ideologi talar ju också för att han offrar de enskilda individerna för kollektivet. I dessa fall hundratusentals invandrare.

Det som landets kritiker av hans politik storligen förvånas över är hur stor andel av kvinnorna som fortfarande enligt opinionsmätningar stöder honom trots att de är de stora förlorarna! Något som inte är ovanligt hos obildade och i grunden, trots att de visar motsatsen – underlägsna – människor är deras fjäsk och krypande för överklass och de som kan anses tillhöra etablissemanget. Inte minst hans fjäskande och kryperi för kungligheter pekas ut som löjeväckande. Han tar minsta möjlighet att frottera sig i deras närvaro så fort det föds en individ med kunglig anknytning. Denne behöver inte ens komma i närheten av tronen utan kan vara syssling, bryssling eller vad som helst. Ett annat löjeväckande och komiskt agerande är när han i större sammanhang som t ex riksdagens öppnande går fram hand  i hand med hustrun. De som känner honom väl påstår sig aldrig ha sett honom göra detta innan han blev statsminister. De tror helt enkelt att han vill likna de ”stora”.

Jag berättar denna iakttagelse från ett annat land i vår världsdel om hur en statschef kan agera mot sitt eget folk av den anledningen att vi har val i vårt eget land om ett år, och inför detta borde vara på vår vakt, att inte till statschef välja en person sådan som jag här beskrivit.

Olle Ljungbeck, Hanåsvägen 110, 80591 Gävle